GRÖNT ÄR SKÖNT...


...OCH VITT ÄR......OCKSÅ SKÖNT!
Så:
Skön fredagskväll alla sköna!
Hih, jag vill börja med att tacka för kommentarerna för fotot på min pappa:)
Han hade ju lite den inverkan...inte minst på min mamma då. Jag förstår nog att hon blev lite knäsvag då det begav sig...
Nu sitter han nog där i sin himmel och flaxar lite extra med sina änglavingar som den stoltaste tupp skulle jag tro;)
Själv har jag flaxat omkring på jobbet som en yr höna hela veckan och för att vara helt ärlig så är det himla skönt med fredag:)
Snön vräker ner därute och vårtecknen lyser verkligen med sin frånvaro. Men ändå finns det en liten, liten pirrande, förväntansfull sträng som sätts i dallring när man ser hur vitlökarna formligen ropar ut vårkänslor!
Bara strääääcker sig mot den bleka vårsolen. Underbart!
Så underbart vet jag inte om lillungens kommentar om mitt pågående projekt var *suck*.
Ni som läst tidigare inlägg vet ju att han är lindrigt sagt måttligt förtjust i "denhär skabbiga stilen"...
Själv är han nog ivrig på att hänga med till loppis så jag ser ännu min chans att få honom omvänd...*fniss*
Så loppis är OK, avskavda ting...not, i hans värld.
Än en gång stod jag då i februarikvällens skymning och slipade och filade på en sak för att få "den rätta looken" så svetten lackade. Med största koncentration gav jag an med sandpappret.
Mitt i min skapande process hör jag då lillungen sucka igen sådär som bara han kan...
- Måste du ALLTID få ALLTING att se så där.....söker enstund efter orden...loppbitet ut???
Loppbitet?
LOPPBITET???

Jag får väl överge det här utrycket shabby chic då...och säga såhär i fortsättningen:
"Jag gillar dethär med inredning, isynnerhet den loppbitna stilen..."
Det var nog allt för idag...skall umgås med "Generalen" som kommit hem från armén.
Satt just och läste någon lokal-armé-tidning var dessa grönklädda varelser presenteras.
Det är något med mina ungar...de har nog fått för många ord att umgås med när de var små...Min äldre presenteras såhär:
"Ett verbalt mästerverk, med loma(permissions)växeln på".
En stackars mamma blir i underläge här nu!!!
En bamsekram på er!
M.

LEKLUST.

HEJ IGEN :)
Här duggar inläggen tätt...
Jag har nämligen blivit utmanad av
Och jag är inte sen på att vara med...
Detta går ut på att:
Visa den fjärde bilden i din fjärde mapp i din dator,
om du har mappar i mappen visa den fjärde bilden i den fjärde mappen där.
Och här kommer min bild;
Det föreställer min pappa när han var i armén, alltså lika gammal som min son är nu...2o år.
Hur det kommer sig att jag har tagit foto på fotot kommer jag inte riktigt ihåg...jag hade nog en tanke...då...det var nån idé med ett fotokollage som aldrig blev av. Men skoj att det kom fram pådethär sättet:)
Nu tänker jag skicka utmaningen vidare till:
Kanske ni vill vara med och leka?
Kram go´vänner!
M.

MEDELÅLDERS SÖNDAGSMORGON...

För många år sedan uttalade min kära väninna de oförglömliga orden:

"När man börjar tycka att det roligaste man kan göra en söndagsmorgon i sängen är att dricka en kopp kaffe och läsa dagens tidning - DÅ är man medelålders..."


Jaha...så det är så dags då??? *fniss*

FAKTUM är att gubben min är på mässa i Tyskland, så i morgon bitti tänker jag bre ut mig i

h e l a s ä n g e n (bort ungar å hundar;))

och dricka kaffe och läsa tidningen - och jag kommer att tycka att det är det roligaste jag kan göra en söndagsmorgon;)





Sådär annars har jag idag bekymrat mig över det FAKTUM att någon går omkring och sprider ut kopiösa mängder DAMM i mitt hus medan jag är på jobb (eller nånannanstans...) och jag måste då säga att det gör mig liiite upprörd faktiskt! Lite damm förstår jag, men såhär mycket damm har jag inte kommit överens om att det skall spridas ut i mitt hem!!!

Riktigt säker på det är jag!!!


Så, det har blivit lite städning idag...och när jag nu ändå HÖLL PÅ, så kom jag att tänka på att jag har min mammas gamla bord nere i källaren och..ja, så gick det sådär att "detbarablevvitt"

*Huxflux*

Ni vet...;)
Nu blir det lite brasa (vi har nästan - 20 grader ute!!!), ett glas gott rödtjut, tända ljus och så skall jag ge mig ut och tassa runt hos er!
Skall bara tömma diskmaskinen först, och ge hunden mat, och gå ut en kort sväng med henne, och tömma torktumlaren, sätta på en tvättmaskin...ja..tillbaka om en kvart eller så;)
Ses strax!
M.

LUGN...


Härliga fredagskväll...

Har jobbat 12 dagar i ett kör nu, så en ledig helg kommer att sitta ovanligt bra!

När jag körde hem idag satt jag och lät tankarna flyga än hit än dit, sådär mållöst som de gör ibland när man har varit tvungen att hålla dem samlade en längre stund.

Tankar är som barn med spring i benen. En stund kan de hållas i styr, men sen tar springet över...;)

Jag satt och funderade på vad det är som gör att just mitt hem känns som mitt HEM (ni vet vad jag menar?).

Vad är det som gör att just jag trivs där. Nu tänker jag inte på de där kära varelserna som valt att bo och leva med mig, de har ju en viss bidragande orsak att jag trivs...utan det andra.



Varför tycker jag om blommor? För deras skönhets skull? Jo, naturligtvis, men också för att det är ett stycke natur som bor i mitt hus och som det inte går att skynda på. Det tar tid för knoppar att brista. Och det är en sådan underbar motvikt mot allt det hetsiga att inte kunna annat än vänta...vänta...vänta...och så plötsligt en dag: Är allt det vackra där när jag kommer hem från jobbet. Något långsamt och vackert har skett medan jag varit borta...



Lite samma filosofi tycker jag finns i gamla ting. Från den tid när saker gjordes med omtanke, omsorgsfullt, och det fick ta tid...Då det fanns en stolthet i det man gjorde. Nu räknas mångas yrkesstolthet i hur snabbt man får saker gjorda...inte alltid hur väl det blir gjort... känns det som ibland.

Och tid, det har vi ju precis lika mycket då som nu...



Jag har länge velat ha en gammal klocka, ni vet en sådan som tyst tickar *ticktackticktackticktack*

Som hos mormor eller farmor...hur lugnande är inte det...

Heheh, hos oss är det ganska sällan så tyst att man skulle HÖRA tickande...men när det nångång är det så tycker jag att det är så rofyllt...
Nu är det bara det att jag har ett alldeles litet, litet problem...
Jag skall få den att funka också - klockan min.
Jag köpte den på en nätauktion, och vi har ju "alltid" haft pendelklockor hemma när jag var barn, men jag har aldrig riktigt behövt sätta mig in i hur den är "kopplad"...
Nu har jag pendeln i lösvikt - och jag vet inte riktigt hur jag skall fixa dethär...hmm.
Får nog snällt ta ett samtal till den lokala urmakaren (vi har faktiskt en sån i byn:))...Tur för mig att han är en big fan of Gustav Becker klockor så...;)
Hemskt att medje; jag är en liten jäkel på att få teknik att funka (för det mesta), men när det gäller 100 år gammal mekanik så sätter jag tassarna i vädret.
Så är det bara.
Lite fredagssvammel blev det - igen.
Ha en skön weekend alla sköna därute i rymden!!!
Kram
M

VINTERNS GRÅA TONER

Lugnet har lagt sig i mitt sinne sedan senaste inlägget;)

Gubben och jag talar igen med varann

(läs: jag svarade "ja" när han frågade om jag ville ha en kopp kaffe..)

Nå...Nej!

Så illa har det nog inte varit heller! När jag riktigt vågade känna efter så märkte jag att det kanske inte var så illa i alla fall att bli av med alla tidningar på en gång sådär. Annars skulle jag nog bläddrat i dem i all oändlighet - och nu har jag ju tid att göra annat *fniss*...det tar ju inte så länge att bläddra genom tre tidningar liksom...



Tid till projekt har det ändå inte funnits...har varit å jobbets vägnar en sväng ut till Åbolands skärgård i ett par dagar.





Jag hade planerat ta naturbilder i vinterns gråa toner, men det blev märkliga bilder i mycket suddiga toner istället för det stormade riktigt rejält. Det var så gott som omöjligt att hålla kameran stadigt...Häftigt, men ganska skönt om man är rätt klädd!



Här har vinden redan lugnat ner sig...så bilderna blir lite skarpare...
Det är något väldigt naket och övergivet över en vintertyst småbåtshamn. Har varit här flere gånger på sommaren och då ser man inget annat än en massa båtar och bruna ben och hundar och kylkassar och flytvästar. Och det är ljud; prat, musik, skrik, skratt, hundskall, motorljud.


Här var det nu alldeles tyst. Och detta lilla röda formligen lyste i allt det gråa...


Om fem ynka månader...tänk er hur här ser ut då!

Midsommar...


Nu var det bara så tyst att man nästan kan ta i det!


Men att vi går mot våren...och sommaren hörde jag i morse!

*Titityy-titityy-titityy*

hördes det ur trädgårdens buskage...


Och jag blir bara lika lycklig varje år när de första titity-erna hörs...


Lycklig, och glad och rörd faktiskt blev jag när jag märkte att jag fått en utmärkelse! Eller två.

Lite hur man vill räkna;) *fniss*


Jag har fått den(dem) av underbara, underhållande tidsmästarinnan.

Hennes blogg var faktiskt bland de allra första jag hittade när jag slant in hit i bloggvärlden:)


Tycker ni att mina bilder är för vintriga och bara får er att längta bort...till värme och sol, besök henne! Där finns både värme och sol på alla möjliga sätt och vis!!! Inte bara i inläggen från varmare trakter utan i alla inlägg!


Tack söta du:)







Som ni redan vet, får jag ångest när jag skall välja ut några som jag skall skicka den (dem) vidare till...Det finns en sån uppsjö av underbara bloggar därute i rymden och jag vill att ni alla skall få utmärkelseregn över er!!!


För ett drygt halvår sedan visste jag ingenting om denna värld, hur otroligt givande det kan vara att läsa om era tankar och funderingar, om era projekt och drömmar.

Och se alla underbart vackra bilder.


Jag vill verkligen att alla ni som tittar in här hos mig

JUST NU

tar dessa utmärkelser till sig, för det är faktiskt just till

DIG

jag vill sända den!


Alla ni, som jag besöker och som jag vet om därute i rymden, ni är värda detta och mycket, mycket mer...
Kram
M.