SMÅTIMMAR...

God morgon...eller krhmmm, det ÄR faktiskt middag redan...och ja, jag har precis avklarat frukosten och känner att jag nog inte skall göra något som kräver så mycket av mig idag;). Inte riktigt än i allafall.
Vi var nämligen på jubileumsfest igårkväll. En synnerligen trevlig sådan, härliga människor, underbart god mat, fint program...gott vin...
Och så slog det mig inatt när jag sent om sider stupade i säng: NU vet jag varför småtimmarna kallas småtimmar! Det hände mig nämligen IGEN igår kväll. Jag ser på klockan vid elvasnåret och börjar fundera på att åka hem - om en halvtime eller så. Och när jag sedan ser på klockan igen om en halvtimme eller så så visar den 03.20! VA!!! Småtimmarna är så små så de bara förvinner på en halv timme:). Märkligt! Mycket märkligt!

Nu skall jag gå ut och kratta...
Huset har invaderats av lillungens kompisar...och himmel vad dessa småungar orkar tjattra. En lite trött mamma umgås hellre med lövräfsan idag...

Ha en skön söndag alla!
Trött kram, M.

EN LÅNGKÖRARE TILL...

Fredag kväll...


Just när ni trott att ni sluppit en långkörare när det gäller blommor...Agaphantusen som tog veckor på sig att utveckla sig från knopp till blomma...så har jag EN TILL på gång!


Det här är en sorts miniorkidé som jag köpt för...över sex år sedan! Den har hela tiden bott i samma kruka. En urna utan hål ibotten. Jag har aldrig bytt "bark", mycket sällan vattnat den, ännu mera sällan gödslat den...Vem säger att orkidéer är knepiga? Okej, jag vet att det finns arter som är svåra, men denhär hör inte till dem:).


Och den kommer att få de mest förtjusande små små blommor på underbart sirliga stänglar. Det är de små "pinnar" som syns sticka ut från växten som skall blomma;). Varenda vinter blommar den! Just när mörkret och längtan till våren är som värst...Då slår dessa väna vita små blommor ut! Jag lovar att ni får se dem sen när de blommar! De är så anspråkslösa i sin skönhet, men de väcker riktiga ömhetskänslor hos mig...:)


- Ja, ja jag lovar att inte fota varenda mm knopparna växer - men varannan???





Det är nog dessa små sakerna som gör mig så glad! Som orkidéknoppar...och att jag fått militärgossen hem...och att det utlovats solsken till söndag...

Då skall jag kratta och höststäda gården, säga godnatt till trädgården, plantera de sista blomlökarna. Fota rabatterna så jag har något att gå efter när jag i vinter gör alla stora planer för nästa sommar....hihi...Ingen förbjuder mig att drömma och fantisera. Blir ens hälften av alla min planer verklighet så är jag mer än nöjd!



Ha en skön weekend!

Kram M.

FAVORITKOPPEN

Igen är det veckoslut i sikte! Vart rusar dessa veckor iväg? Det är bara för mig att börja inse att jag inte kommer att hinna med allt jag planerat att jag skulle hinna med innan julen gällandet ändringar här hemma. Men vad gör det? Då har jag ju så mycket roligt att roa mig åt under mörka vinterkvällar! *Fniss*.

Och inte behöver man ju hålla på jämt! Det skall ju kännas lustfyllt att hålla på...När mörkret snart är här på riktigt så tar nog min energi slut ganska tidigt på kvällarna. Och då kryper jag så gärna så upp i soffan med en kopp gott te eller kaffe...

Det har dykt upp en och annan favoritkopp i bloggarna, och jag tänkte haka på idén och visar här min favoritkopp. Jag har bara en av denna sort och den har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Från den drack jag kakao när jag var liten och frusen kom in efter att jag tumlat om i snön på ett eller annat sätt...;) Senare använde min mamma den som tekopp, och nu när hon inte längre finns känns det lite extra varmt om hjärtat när jag dricker mitt kaffe från denna ♥! Jag håller den som ögat, den är inte bara vacker ( i mina ögon) den har också ett stort känslovärde för mig...

Skön fredag alla ni därute i skyn!
Kram! M.

ETIKETTLAPPAR

Hej go´vänner!

Riktigt har jag inte kunnat hålla mig borta från målarpenslarna, fast jag tänkt så...Lillungens läxläsning har förvandlats till en liten "match" för oss båda för tillfället. Han dras med koncentrationssvårigheter och periodvis är det verkligt jobbigt för honom. När det är så här får jag lägga mina projekt på hyllan och finnas till för honom lite mer än annars. Ibland räcker det med att jag bara finns i samma rum som han och då kan jag pyssla på med nåt smått och ha ett vakande "mamma-kollar-att-du-pluggar" blick på honom;). Ibland kämpar vi på tillsammans i flere timmar!

Att leva med barn med specialbehov (som det heter) är intensivt och roligt när det är som bäst, men krävande och utmattande när saker och ting "inte går så bra"...

Så jag har lite "pyssel" liggande på reserv i byrålådorna för stunder som dessa:) Lillungen behöver inte känna att jag hänger honom över axeln hela tiden, men ändå finnas nära till hands när koncentrationen vill spåra ur lite. En kväll blev det etikettlappar att hänga på - nåt. Inte världens nödvändigaste grej precis, men samtidigt kom jag åt att pröva hur det ser ut om man lackar på ett varv schellack till slut. Då ser ytan lite "gulnad" ut, som om den varit med en tid. Bra test med tanke på att jag har ett par tre hyllor som väntar på färgbehandling bara vi får ordning på rutinerna här hemma igen ;).
När jag vet vad jag skall ha dem till och kanske skrivit nån text på dem, så har jag tänkt vaxa dem ännu. Vi får se. Kanske jag skriver "Diskmedel" eller "Olivolja" eller "Smådjur" eller "Spikar" eller "God Jul" eller så "Tystnad, läxläsning pågår!", fast till det får jag nog lov att ta en lite större skylt;)
En kram till er alla!M.

EN SVÄNG I SKOGEN

Efter allt mys framför brasan kvällen innan, kände jag att det skulle vara så skönt med en promenad i skog och mark. Sagt och gjort...Att solen tittar fram efter en regnskur gör inte saken värre...
Av detta mossberg skall det bli kransar och annat höstigt/juligt så småningom.
Lillungen min är lika förtjust i att traska omkring i skogen som jag...Än så länge i alla fall;)
Min äldre däremot, som veckan innan avklarat en vapenslagsmarsch på 45 km + några mindre marscher på +- 20 km med full utrustning och tillbringat ett och annat dygn ute i skogen, ja han visade inga större behov att följa med mor ut i naturen. För att vara ärlig så frågade jag inte ens om han ville följa med...hehe, kunde ana mig till svaret;)

Här i trollskogen var ugglan bor...Huhuuuu!!!!

Ha det så gott!

M.