Det är länge sedan jag haft sån lust att göra en krans som nu! Så jag tänkte jag skulle göra en som får hänga på veranda dörren. En som torkar vackert - det är min tanke....
Jag har tänkt använda lite hortensia...
och lite eukalyptus-blad...och så tror jag jag skall tulla på vildvinets "vindruvor"...Vi får se vad det blir...Planerandet är ju halva nöjet;). Blir det inte så bra så får man ta det som så att planerandet varit hela nöjet...hehe. Vi skall se vad det blir...
För ibland blir det inte som man planerat...Här skymtar också min lilla kristallkrona (eller kristall och kristall...). Jag hade planerat att den skulle hänga i vårt badrum - som ni inte ännu sett en skymt av...Och det lär dröja innan ni får det också, heheh. Jag tänker inte ens beskriva hur där ser ut nu...
Nå, hur som helst så fick jag för mig att köpa denna lilla lampa. För att komma igång liksom.
Den kom hem i en låda med 1 000 000 sockerbitstora styroxbitar som täckte hela lampan. Dessa sockerbitsstora styroxbitar var bland det mest elektriska jag NÅGONSIN upplevt!
Först var det svårt att få tag i dem för att lyfta bort dem från lådan.
Sen var det totalt omöjligt att få dem att släppa handen hur man än skakade.
Och att hysteriskt skaka av sig styroxsbitar och att samtidigt försöka pricka en soppåse...det är en utmaning.
Ja, och så är jag ju då inte den mest tålmodiga person här på jorden. Jag är yngst i syskonskaran, så jag antar väl att tålamodet var slut när jag blev till?
Vet ni vad en person med Inte Allför Långt Tålamod Med Elektriska Styroxbitar gör när halva lådan var tömd?
Jodå, en sådan person blir desperat och ruskar försiktig (!) om kristall-lampan, fortfarande inne i lådan, för att bli av med de 500 000 styroxbitar som fortfarande täcker lampan.
Kristallkronor tycker inte om att bli omruskade!
För då tappar de sina kristaller...
...in bland 500 000 stryroxbitar och faller längst ner i lådan.
Så denna otåliga kvinna tog allt tålamod hon kunde hitta och plockade, grävde, sökte bland alla styroxbitar efter små, små bortsprungna glasprismor...
Sedan satte sig denna ytterst tåliga kvinna sig vid köksbordet för att försöka plocka ihop den nyssinköpta kritallkronan.............Det gjorde jag hela gårkvällen.
När jag hittat alla prismor och de var lyckligt på plats på lampan var jag så upprörd av allt styrox så jag bara hängde upp den på en krok vid fönstret och tänkte (klokt nog) att det kanske är bäst att jag leker elektriker i badrummet en annan dag.
Och så i morse, kommer lillungen ner i köket och utbrister:
-WOW! Skall vi få en ny lampa i köket? Den är ju jättesnygg!!!
Ja-a...jag HADE ju tänkt badrum, men...vad tusan! Man kan väl ha lite "blingbling" i köket också!
Som kontrast till det rustika matbordet?
- Just det, svarar jag och rufsar busungen i håret.
- Visst är den fin?
Skall nu gå och leka elektriker i köket istället...
Och så får nog kransen vänta tills i morgon...eller övermorgon...
Må gott!
M.
