Det är klart. Visst är det skönt när man har semester och dessutom kan vistas på en udde ute vid havet, där vinden lite fläktar hela tiden, där vattnet, det svalkande vattnet, är trettio meter ifrån. Det är klart att det känns underbart! Även om en viss oroskänsla lägger sig kring magtrakten - skall det vara så här?
En dag körde en man förbi i sin träbåt. Även om det bara var inbillning, så kunde jag nästan känna doften av tjära från träbåten. Sällan man ser en träbåt numera. Oftast är det snabba vita grejer av glasfiber som susar förbi. Till all tur har vi inte någon farled så nära att trafiken skulle störa - mest någon sommargäst som kör in till byn för att handla på torget.
Vattnet är varmt. En bra bit över tjugo grader redan, och då lever vi veckan efter midsommar. Juni hade rekordmånga dagar med temperaturer upp mot 25 °C, ibland närmare 30 °C.
Sedan man år 1844 började mäta temperaturer i Helsingfors har det aldrig varit så här varma medeltemperaturer i juni som detta år. Rekordet för juni 33,6°C blev bara 0,2 grader från rekordet från 1937.
Mig går det ingen nöd på, som sagt. Dagarna kan jag hålla mig i skuggan om jag så vill och nätterna sover jag gott med öppna fönster mot en svalkande havsbris. Men det är ren och skär lyx! Är det så här varma somrarna kommer att vara i och med klimatuppvärmningen så är det en ynnest att ha en enkel koja att dra sig till när det är som hetast.
Läser om monstervärme i Kanada, flera dagar med närmare femtio grader varmt! Det varmaste jag varit i är 42°C i skuggan - det var inte roligt alls! Om jag nu skulle få välja så vill jag helst inte ha sådana somrar i framtiden. Att somrar är att hålla sig inomhus i utrymmen med luftkonditionering.
Tanken på det får mig att minsann också njuta av de där svala sommardagarna med grader under tjugo...
....om sådana kommer, vill säga!
På fågelfronten kan jag konstatera att sjöfåglarnas häckning häromkring blivit riktigt svag denna sommar. Småskraken har några halvvuxna ungar, men det är nästan allt det. Vad orsaken är? Ingen aning. Men det är verkligen tyst i viken i år.
Sädesärlan har fått ut sina ungar, och svartvita flugsnapparen flyger skytteltrafik i holken med än den ena än den andra godsaken i näbben. Inser att de matat sina ungar nu just så länge att jag antagligen kommer att missa nå ungarna flyger ur holken, då jag nästa vecka är på jobb. Sedan blir det tyst här i näromgivningen. Blåmesen fick ju ut sina ungar redan före midsommar. Spillkråkan har en unge, den flaxar omkring här med sin mamma och petar på precis allt. Allt skall kännas, smakar och pickas på. Fin filur!
I morgon kväll får jag mina älskade barndomsvänner ut hit till stugan! Skall bli en skön kväll med prat och skratt med människor som jag snart känt i ett halvsekel. Tänk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar