Hur det nu kom sig, så hittade jag mig vid tidningshyllan, när jag bara skulle rusa in efter lite socker, kattmat och aprikosmarmelad från butiken på vägen hem. Där stod jag och bara lite bläddrade i någon inredningstidning. Och så fick jag ögonen på rubriken:
Våga vägra vitt!
I mitt stilla sinne har jag undrat när det skulle komma en motvåg. Men vita hem är ju ett medvetet val? Och frivilligt - hihi.
Själv har jag nångång funderat på varför just jag tycker så om det vita. Och jag vet, det känns lugnt och rofyllt. Jag behöver det som en motvikt till allt det nojsiga i vardagen.
Så när jag sedan kom hem så såg jag mig igen omkring i mitt hem sådär som om jag kom hem till nån första gången. Har jag ett vitt hem? Egentligen?
Ljust, jo men inte vitt. Hur skulle det med en familj som strör ting omkring sig;) Trots att ingen av oss skulle tillstå att vi skulle vara slarviga av oss. Nä-ä! inte vi! ;)
I köket lyser ett berg med tomater och parikor på arbetsbänken, på golvet en rödbrokig matta.
Skolböcker på köksbordet och en glad grön ryggsäck hängande på stolsryggen. I tamburen en röd matta till och mer eller mindre färggranna utekläder, och skor...väskor.
Och eftersom jag älskar böcker så finns det bokhyllor runt om i huset lite här och där. Smockfulla med böcker i regnbågens alla färger. Kan det vara så att när man ser alla uppstylade hem och bilder i tidningar och på bloggar, så blir det bara lite för mycket. Fast verkligheten, vardagen, är en annan?
Jag tycker det är urskönt med vita hem, och vackert!
Färgerna kommer nog i allafall...
Hos oss gör det det i allafall, vare sig jag vill eller inte...hahah!
Bilden nedan är alltså inte arrangerad - det ser ut så hos oss en vanlig tisdagskväll.
Det skrivs ju mycket om den avslappnade stilen - och ja, så är det nog hos oss:) Lite vitt - och mycket avslappnat. *fniss*
Vad jag IBLAND kan bli liiiite irriterad på är mina vita golv (som jag haft i sju år snart, tror jag). Jag överdriver inte hemskt mycket om jag säger att det faktiskt inte är den mest praktiska golvfärg med ungar och hundar - och numera katter, och en ytterdörr som står på vidgavel från maj till oktober...
Mängden skräp skulle ju förstås vara densamma som dras in av tassar och fötter, frön som flyger in. Men jag kunde kanske kunna blunda liiite längre innan jag drar fram dammsugaren och skurtrasan? Eller så är det bara önsketänkande;)
Men tanken har slagit rot...när det blir dags att måla över golven nästa gång - då blir det nog en dovare färg.
Men fortfarande tycker jag maten ser godast ut på vitt porslin!
Och ugnsbakad vitlök är gott!
Kram M.
4 kommentarer:
Tack för det tipset ang vitlöken hur gör du? Blev så sugen...
Jag gillar också vitt men vi är inte överrens om det så vi går halva vägen var.
Tror jag har hört talas om den där artikeln.
Ha det gott
Annika
Tuvull, du har så rätt i det du skriver. Är hem personliga, har föremål från olika tider osv, inte helt stylade, kommer trivseln av sig själv. Tur att alla inte tycker helt lika!
Själv kommer jag att vägra vitt den dag då morfars hus inreds på nytt på bottenvåningen. Men det beror på att de gamla möblerna är målade i mörka träimitationer som står så hårt mot vita väggar. Och måla de gamla möblerna vita skulle vara ett helgerån tycker jag.
Jag läste också artikeln i G&T, mest bilder, om att våga vägra vitt.
Hej hej hej,
Först nu läste jag dit näst sista inlägg om misshandeln. Hjälp hjälp hjälp va otäckt värre. Hoppas han mår bättre.
Jag måste erkänna att jag kann känna mig obekväm att tala svenska i en helfinsk miljö, undermedvetet känner jag mig hotad kanske...
Jag vågar i allfall vägra vitt här hemma :)
Håller med dig om att vitt är lugnt och rofyllt, precis som man vill ha det hemma! Har man ljust som bas så kan man sätta in färger lite var man vill och förändra efter årstid och humör. Ha en skön helg!
Skicka en kommentar