Vaknade till en mulen morgon, där molnen verkade riktigt regntunga, men det
regnade inte mer än några droppar, knappt så man behövde sätta
på vindrutetorkarna ens.
Hade säkert varit välkommet med regn, hela Norden verkar vara kruttorrt.
Att det var så torrt överallt gjorde också att vi inte kokade mat på vår trangia
precis så ofta som vi hade tänkt, utan valde hellre att laga middagen i stugorna, eller i
campingens kök.
Nåväl, till Atlandhavsvägen. Den är 36 kilometer lång och absolut värt en liten omväg om man är i knutarna. Vi skulle ju till Kristiansund, där grabben skulle träffa sin kompis, så ingen var
lättare att övertala att köra den här vägen dit än jag.
Jag hade ju kollat in bron innan, men det som var en härlig överraskning
var de vackra, karga klipporna längs vägen. Tyckte det var bara fint med lite "ovädersmoln"
istället för klart solsken, naturen här kändes mer dramatisk då.
Skulle gärna ha fått storma lite också - men allt kan man ju inte få...
Därborta syns redan den klassiska Atlanterhavsvägs-bron som nästan ser ut som
om den tar slut mitt ute i ingenting.
Lite Stairway to Heaven, liksom.
Hahaha, satsar hårt på dessa turistfoto-vinklarna i mina bilder, men
det är inte så enkelt att hitta andra vinklar då det är så smalt att det inte
går att stanna bilen riktigt var som helst.
På båda sidorna om den här bron finns plats att stanna.
Därför blir säkert de flesta bilder rätt så lika.
På den norra sidan finns dessutom en utstakad "led" på
en halv kilometer som man kan gå runt en liten kulle.
Så vackra mönster i klipporna, så vackra vyer - och så himla fin plats
för lite Tuvull att växa på.
Det gillar vi!
