...är det bästa man kan göra när November tar över på alla sätt och vis.
Om en vecka är det lillajul och startskottet för årets konsumtionsfest drar igång.
Jo, jag veeeeet - jag kan inte riktigt släppa det här med konsumtion.
Vad är det som gör att man blir glad av att köpa? Fenomenet bakom lyckokänslan.
Och är det ens en lyckokänsla? Eller bara ett substitut för avsaknad av något annat?
Jag minns första gången jag upplevde en liten "angst", det vill säga raka motsatsen till tillfredsställelse i en köpsituation.
Det var i december 2007.
Min mamma hade precis dött, och eftersom begravningen ägde rum på luciadagen, och urnenerläggningen några dagar innan jul, kan man lugnt påstå att det året var jag minsann ute i sista minuten med julklapps-shoppande.
Mitt i sorgen och saknaden rusade jag runt i de stora shoppingvärldarna och letade julklappar. För barnens skull ville jag ju få till stånd en "vanlig" jul.
Från den tiden har det blivit kvar en aversion mot köpcentrum.
Så jag hör liksom inte till dem som frivilligt, någonsin, skulle "döda tid" i ett dylikt.
Ändå tror jag att jag konsumerar mycket mer än jag egentligen behöver.
Och jag har som sagt börjat fundera en hel del på det.
Till och med har jag funderat på något så radikalt som köpstopp i ett år.
Vad skulle jag då dra ner på?
Det finns många, många bloggar som tar upp ämnet.
Men var och en som tänker på att ge sig in på köpstopp, måste göra upp en
"behövlighetslista". Vad vill man inte avstå ifrån - trots köpstopp.
Jag är inne på den listan nu.
Ljus.
Jag skulle ha svårt att avstå från ljus under den mörka årstiden.
Så ljus kommer att höra till min lista av förnödenheter.
Blommor.
Lika lite som jag kan vara utan ljus under vintern, kan jag vara utan sommarblommor på sommaren.
Men allt det övriga...
...onödiga.
Min situation är synnerligen tacksam. Han av mina barn som fortfarande bor hemma är till sin läggning väldigt nöjd med lite.
Likaså är min äldre i och för sig, men han har sitt eget liv att styra och ställa i, och skulle inte nämnvärt beröras av mammas köpstopp.
Vad skulle jag då avstå ifrån?
Vilka är mina konsumtionsfällor?
Jag äter rätt ofta ute på restaurang. Lunch.
Jag köper lätt hem ett lyxigt schampo, ett och annat nagellack slinker också med.
Övrig smink har under årens lopp självmant reducerats.
Numera räcker dagcreme och mascara.
Kläder då?
Jo, jag gillar kläder...och jag har så det kommer att räcka över en längre period av köpstopp.
Klart jag kan tycka det är skoj med något nytt, men jag tror också att min klädstilskreativitet skulle få ett litet uppsving om jag blev tvungen att hitta på nytt med det jag har.
Inredning?
Det är länge sedan jag har haft ett behov av att köpa nytt till hemmet.
Jag är rätt nöjd som det är.
Inte ens julreklamen har påverkat mig i år.
Jag behöver verkligen inte nya dynor, gardiner eller något.
Jag tycker mitt hem är fint som det är.
Har inte det senaste, men jag trivs som det är.
Mat?
Hmmm...här kommer kanske min största utmaning.
Jag älskar att laga mat, god mat ,av bra tillvaror - och gärna lite, lite lyxigt sådär.
Emellanåt. Rätt ofta.
Kommer att vara svårt att lämna den där skitgoda och skitdyra osten på hyllan och välja något mer vanligt. Och det kanske inte heller behöver vara så - att avstå helt, utan mera att återplacera den där lyxiga osten till Det Där Speciella Tillfället.
Återge den sin lyxstatus.
Så jo, jag förbereder mig på köpstopp.
Och varför inte börja direkt?
Från 1 december.
Inget slutdatum - tar en månad i taget och känner efter.
Fortsättning följer...
