BÄSTA ATTE...


...är min Aidas absoluta favorit framom alla andra fyrbenta vänner som finns i världen.
Denna ljuvliga terrierherren Atte.

Jag är lite svag för honom jag med, om man skall vara riktigt ärlig.

Atte är kanske det snällaste, raraste och ärligaste i hundväg jag vet.

Så är det också min brors hund.
Och han är precis som sin hund, det snällaste, raraste och ärligaste jag vet.

De passar så bra ihop.
Aida och Atte

Härligt att ha dem på besök!

Love it!






I TRÄDGÅRDEN....

(klockranka)

...pågår ett mittemellan-skede så här års.
Det är lite rufsigt och tuffsigt, sommarfärgerna är lite urblekta, de har gjort sitt framträdande i rampljuset, nu är det paus. Snart börjar andra akten och höstens färggranna aktörer tar scenen i besittning. 

Kvällssolen är också sådär blek och lite trött. Orkar inte riktigt värma.
Mina bara fötter blir kalla i det kvällskyliga gräset. 
Det är tyst och skönt.

(hortensia)

Färgerna känns svala på samma sätt som det svala gräset, som den svala kvällsbrisen som de sista solstrålarna inte riktigt orkar motarbeta.
Eftermiddagens sländor har dragit iväg. Någonstans.
Bara några få myggor dansar runt de utblommade blåklockorna.


Inga ödlor ligger och solar på stenarna. De är svala under min hand, de också.
Dagens sol har inte lyckats stanna på dess yta som ett minne.


(Hosta - funkia)

Funkians blomning börjar också vara ett minne blott.
Lite som sommarlovet, som tagit slut det med.

Lillungen hasade sig iväg till bussen idag, som högstadie-elev, jisses! 
Fast lillunge är han ändå :)
Den andra ungen, den vuxna, han är ute och cyklar han.
Kiev, Hamburg och nu Amsterdam avklarat.


Nu har det blivit riktigt mörkt därute runt det nya husets knutar.
Katten vill in och hunden skall ut en sväng.

Endast en blek gatulampa lyser svagt upp i den lilla trädgården.

Det doftar svagt av skog och nervissnande gräs därute mitt mellan sommar och höst!

LIVET INNANFÖR PÄRMARNA..

...det där riktigt knastertorra som ingen vill känna vid, som få vill ta itu med och som ändå finns.

Hos dig, hos grannen och *suck* hos mig.

Som ni redan hört till lust och leda har jag drabbats av tennisarmbåde (och jo det är så irriterande så man får fnatt!) och en massa roliga saker att göra är inte riktigt okej för mig att göra just nu.

Jag kan inte påta i trädgården, jag vill helst inte lyfta något över huvudtaget och att göra enkla saker som att kratta, sopa, måla är inte att tänka på.
Inte spika, inte skruva, inte ens plocka bär!

Att inte kunna göra saker jag vill göra gör mig rastlös. 
Riktigt rastlös.

Jo, jag kan ge mig ut på länk med hunden - bara hon inte rycker i kopplet - vilket händer när man har en ivrig unghund i andra änden.

Som den värsta uttråkade ungen känner jag mig:
- Jag har ingenting att gööööööra!

Nu kan ju någon tänka att jag kunde ju löpa lite till då, om jag nu är så rastlös.
Men löpningen för mig skall helst vara lustfyllt - inte så att jag med blodsmak i munnen och fem före medvetslöshet hasar mig fram just över asfaltsytan...

Mina löprundor har nämligen äntligen efter ett par veckors träning förvandlats från tortyrkammarens förgård till något att njuta av. Det är så jag vill ha det.

Så, med långa tänder, och med armen spänt i sitt stilla-smärtan-bälte tar jag itu med mapparna som samlat damm. 

Nu skall det bli ordning i hemmakontoret! Basta!

Märkligt att det som på jobbet hör till självklarheterna blir så besvärligt innanför hemmets väggar.

Kanske det är så att inget illa att det inte har något gott med sig?
Mapparna lär bli grundligt städade!


FREDAGENS SMAKER...

...och hur de ändrar under årens lopp.

Fredagarna, eller kanske mer dess kvällar har vi väl alla ett speciellt förhållande till.
Veckoslutet inleds, och så har det varit sedan tidernas begynnelse. Eller åtminstone sedan arbetsveckan blivit ett begrepp. Kanske fenomenet funnits alltid, förr var det troligtvis lördagen som spelade den rollen då jordbrukssamhället var på topp och söndagen var helgdag.

Men fredagkväll är det jag vuxit upp med, det som inleder ledigheten.

Som barn var det godisdag. Och bastu. Och jag fick mitt långa hår flätat så jag vaknade med änglalockar på lördagsmorgonen.

Som tonåring var det inga-läxor-kväll och man hade tid att fnittra med väninnorna, kika på killarna under lugg och kanske hade man stämt träff med någon Vansinnigt Snygg Med Moped!

Något år senare smakade fredagskvällarna Baccardicola, fransk potatis med grillkrydda och kyssar som smakade rök och billigt vitt vin.


Sedan blev det vuxet värre. Fredagskvällarna smakade plötsligt lite mognare.
Musslor och champagne. Flygande Jacob och fondue.
Räksallad med avokado.
Vi talar 80-tal här nu.

Ibland med många, många vänner runt bordet, ibland riktigt romantiskt bara på tumanhand, men ändå såååå fredag!

Så dök det upp barn. Fredagskvällen ändrade skepnad.
Fredagskvällens magiska väsen inföll lite senare på kvällen än tidigare.
Gärna först då det lilla barnet somnat sött i sin säng och två rätt så slitna och trötta föräldrar kryper ihop i soffan med en påse chips och...ja, somnar innan filmen-som-vi-så-sett-fram-emot-att-se ens hinner till den första reklampausen.
På MTV3

Men trots det lever ett litet blekt fredagsskimmer kvar. 
Lever och överlever.

Barnen växer.

Innan man riktigt förstått vad som hänt så ändrar fredagssmakerna skepnad.
Plötsligt är det barnens favoritsmaker som styr och ställer.

Även om man inom sig längtar sig sjuk efter en het gryta med chili och chili och chili och ja, så lite smått till, så står man där och rör ihop en snäll och harmlös bolognese utan några som helst överraskningar i bagaget.

Och ändå är just det fredagssmaker när det är som bäst. 
Just då.



Så pass länge har jag tassat här på jorden, så jag bär på smakminnen från 70-, från 80- och 90-talet och från 2000- och 2010-talet. Till och med från 60-talet, men det minns jag inte så mycket av...

Oh my, det där låter oroväckande som om jag skulle vara från dinosauriernas era, men det får ni ta :)

Jag tycker det är underbart att ha alla dessa smakminnen på min interna minnessticka.
Och inte bara smakerna, utan allt det där övriga som man förknippar med just fredagskvällar.
Dessa magiska timmar som inleder den veckovis förekommande l e d i g h e t e n.

Tänk att vi har en sådan här liten underbar minihögtid varje vecka som vi kan göra till precis vad vi vill!
Visst är det underbart?


Numera händer det att mina fredagssmaker består av lillungens (och hans kompisars) favoritsmaker.
Ibland förekommer det lite vuxet sällskap, och då är det lite extra festligt att plocka fram smaker som just nu uppnått fredagskvällsstatus.

Kanske lite sushi? Eller en soppa? 
Eller något närodlat och ekologiskt?

Så påverkas vi bara av trender, även om vi inte riktigt vill medge det...


...men så finns det klassiker som jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att överge.

En ostbricka,

på fredagkväll,

är rätt oslagbart!

Vad har du vägrat ge upp under år(tionden) när det gäller dina smakminnen?



EN HELT VANLIG TISDAG...

...tänkte passa på att utmana er lite.

Ofta är det ju så att man hit till bloggen släpar de där guldkornen från sin tillvaro.
Tänkte ändå att det kunde vara skoj att någon gång läsa om en alldeles, alldeles vanlig vardag hos er.

Så här såg min tisdag ut:

Vaknade lite sent. Kvart över sju steg jag upp och släpade mig ner till köket.
Matade katten och hunden, kokade kaffe.
Tog kaffekoppen med ut i trädgården. Drack det medan jag sakta, sakta fick upp ögonen och ögnade igenom nyheterna på telefonen.
Har avstått från vardags-dagstidningar eftersom jag ändå sällan hinner läsa dem här hemma. Läser dem oftast på jobbet faktiskt.

Vid åtta hade jag fått ordning på lockarna, och startade iväg mot jobbet.
Lillungen lämnade jag hemma sovande. Sista sommarlovsveckan på gång, och jag har inte hjärta att sparka upp honom...

På jobbet vid halv nio. Svara på mail. Snarvla med kolleger.
Halv tio blir det frukost och kaffe med kollegerna.
Bläddrar i dagstidningarna.
Skrattade med de smågalna människor jag kallar mina arbetskompisar.
Decibelnivån vid morgonkaffet överstiger oftast det tillåtna - och tack och lov för det.
Skratt kan aldrig vara skadligt - även om det är högljutt!

Från tio till lunch är det oftast fullt upp med kundträffar, telefonsamtal, möten.
Till lunch blev det en fisklasagne på närmaste restaurangen, eftersom regnmolnen låg hotande över himlen, och ingen hade någon större lust att ta sig längre än till restaurangen som ligger vägg i vägg med mitt jobb.
Ingen höjdare, men helt okej.
Maten alltså.

På eftermiddagen hade jag aningen mer tid att jobba för mig själv. Förbereda nya kundmöten och sköta undan annat som samlats på hög.
Telefonen avstängd.

På eftermiddagen bytte jag bil med exgubben. Han lånar min lite större bil ibland då han behöver det.

Efter jobbet via apoteket för att ta ut lite inflammationsdämpande medicin för den envisa tennisarmbåge som vägrar ge med sig och bara tycks trivas hos mig.
Matbutiken och så hem.

Lillungen och jag åt lite varma ostsmörgåsar på terassen. Regnmolnen hängde fortfarande kvar där på himlen. En havsörn seglade förbi. Från viken hördes en ensam båtmotor. Inte många som ger sig ut till havs en alldeles vanlig, molning och lite kylig augustikväll.

Plockade med lite tvätt, svarade på några privata mail. Försökte reparera fåtöljen vars ben gett vika på veckoslutet. Det försöket slutade inte i någon succé, så nu har jag en benlös fåtölj...

Gick en sväng i trädgården och plockade en liter hallon, värmde bastun.
Tog hunden och gav mig ut på en löprunda, som kändes trög.
Konstigt hur det kan variera från dag till dag.
Nu var det som att ta sig fram i seg sirap.

Hemma igen, nu var bastun klar. 
Lillungen och jag bastade, satt en stund på bastutrappan och filosoferade om allt och inget, bastade en stund till. 
Katten hade dykt upp. Lite kel med henne innan djuren fick sitt kvällsmål.

Skruvade upp en klädhängare, kokade te.

Kvällsnyheter på tv. Lillungen hade lagt beslag på datorn.

Gjorde ett halvhjärtat försök att tända en brasa, men kunde konstatera att spisen borde tömmas på aska. Lade det till jobben som skall fixas i morgon.

Torkade håret.
Slängde ner mig i den (numera) benlösa fåtöljen och slöglodde på en deckare på tv.
Babblade i telefonen samtidigt, så halva intrigen gick mig förbi.
Men han i huvudrollen var snygg!

Kokade en kopp kaffe, kröp bekvämare upp i den (numera) benlösa fåtöljen, öppnade datorn, laddade upp en bild och skrev ett alldagligt-tisdags-inlägg på bloggen.

Kände sömnigheten komma krypande, lägga sig som en barlast på ögonlocken.
Gäspade stort och innerligt.

Gick ut med hunden en kort sväng.
Gäspade och drog badrocken tätare om mig i den kyliga kvällen.

Önskade alla bloggläsare en god natt, stängde datorn, låste dörren, blåste ut ljusen och tassade upp och kröp i säng med en bok.

Vad gjorde du idag?