EFTER REGNET...

...kommer mera regn, tänkte jag skriva, men riktigt så illa är det ändå inte!

Morgonen bjöd på halvsol och en friskhet i naturen som fick en att dra djupa, djupa andetag så man nästan känner sig att man fått en överdos av syre.

Om man nu kan få det?

Gick min morgonpromenad med en över-ivrig hund, som hela gårdagen mer eller mindre bäddat ner sig i det gamla täcket som blivit hennes alldeles egna "deppa-i-regn-täcke".

Där kan hon ligga och sucka djupa suckar medan hon gräver nosen längre in i sin egen päls.

Men idag blev det en sväng i skogen så mossan gungade.

Sedan ett kort yogapass innan morgonkaffe på terassen.

Läser min e-tidning på telefonen och saknar prasslet av tidningssidorna, men jag blir väl uppdaterad i alla fall. Ser grannen komma tillbaka från sin fisketur.

Han vinkar.

Jag vinkar tillbaka och fortsätter plira i telefonenen. 

Fryser om mina bara fötter, och går in för att hämta ett par välanvända sockor.

De är minst sju nummer för stora och når mig nästan upp till knäna och får mig att se ut som en seriefigur med väl tilltagna fötter.

Jag drar benen under mig och försöker hitta en bekväm ställning.

Det går sådär.

Ungarna sover ännu. Dörren till den lilla stugan är stängd och gardinerna fördragna.

Katten stryker sig mot husknuten, jamar tyst och sträcker sedan på sig så hon blir dubbelt så lång.

Det ser skönt ut.

Svallvågorna från en båt som passerat för länge sedan, långt ute till havs når stranden och bryter tystnaden för en stund.

Planerar förstrött dagen.

Det är inte sol och varmt nog att dra till sandstranden ett stycke bort.

Det är ännu för blött för att ta itu med lite planteringsjobb.

Borde rensa upp bland mina foton  - men det får bli tills nästa regn. Inte idag.

Kanske jag kunde städa bilen? Efter att jag har transporterat växter hitåt och ditåt börjar den likna en planteringslåda hela backluckan. Jo, det skall jag ta itu med. 

Kanske. Vi får se.

Stressigt? Inte precis. 

Känner mig som naturen efter regn.

Det tar en stund innan man skakat av sig vattendropparna och slutar se lite slokande ut.

Tassar in och tar mig ytterligare en kopp kaffe

och fortsätter glo över havet en stund till, och bara låter tankarna irra omkring.

Fötterna börjar bli varma i sina sockor.

Jag hör sömngrötiga röster från lillstugan.

Nu är alla vakna, och en ny dag kan börja!

TILLÖKNING...

...i viken.

Hela min semester har jag följt med de två som sakta seglat omkring i kvällningen, men nu idag hade de två duntofsar med sig!

Det här är kanske det allra bästa med att sommartid bosätta sig ute i obyggden, långt från folk och fä.

Man får följa med allt detta!

Skraken har fått ungar och dyker upp varje morgon och varje kväll för att leva runt i det grunda vattnet vid vår strand. Eller, det är ungarna som lever loppan. Mammorna kollar bara in med stoiskt lugn.

Lillungen utbrast för många år sedan då vi satt och följde med deras stojande:

- Herreje, de måste ha ADHD hela bunten så som de rusar omkring!!!

(och de är inte alldeles enkla att fånga på bild....;))

Men svanarna - ja de är bara majestätiska och rätt coola.

Så där som man själv kunde tänka sig vara...?

Lite småcool sådär. Ibland.

Midsommargänget har rest iväg, idag är en mellandag och i morgon anländer mera sällskap.

Nästa vecka blir det snudd på invasion - fast det gänget landar i den  andra stugan, på andra sidan udden. Jag gillar ju skarpt att ha folk omkring mig, men lika mycket gillar jag att få gå omkring ensam med min kamera och se omkring mig i det vardagliga med "kameraögon".

Här blev pappa-svan lite nervös över att en liten terrier-tös valde att vada ut ett stycke i vattnet - han skulle bara veta hur hon avskyr vatten, då så skulle han inte alls ha behövt brusa upp sådär...men det kan han ju inte veta!

Nu, i skrivande stund, är den lilla svanfamiljen på väg tillbaka till sitt vassbo ett stycke härifrån.

Den här gången väljer både hunden och jag att bara lugnt följa med deras segling genom viken från terassens bekväma tillvaro.

Man skulle ju gärna villa berätta att man sitter här med solglasögonen på näsan, och sommarklänningen stilla fladdrande i vinden...

...men nu är det inte riktigt så.

Det har varit riktigt ruggigt kallt idag och det där men lager-på-lager-kläder har känts mer än rätt.

Spisen har fått svälja både en och två och tre famnar björk-klabbar medan regnet mer eller mindre har öst ner utanför.

Temperaturen har med nöd och näppe klättrat upp till 13-strecket, så här är det inte direkt så att man skulle ha lust att kasta bikinin på sig!

Stack mig fram och tillbaka till lägenheten i stan - hade sålt min "öppna spis" (den-som-går-på-etanol) och köparna kom och avhämtade den idag. Passade på att rota i diverse flyttlådor efter ylletröjor och långkalsonger. Det är liksom det som är hot-stuff-mode här denna sommar.

Är man en liten svanunge kan man  bara vara glad över varenda ett litet svandun som täcker kroppen.

Här är det liksom inte värmebölja så det skulle störa precis...

Ja, skulle jag nu bli tvingad till ett sopp i havet, så skulle jag förmodligen väsa som vilken ilsken svan som helst liksom.

Kvällsdopp är inte högst på prio-listan om vad jag vill uppleva just i dag.

Sommaren får nog lov att sätta lite fart nu, om havet skall hinna uppnå en dräglig temperatur för oss stackare som inte har ett skyddande dunlager att ta till.

Här hjälper det inte att man jobbat upp ett och annat kilo under årens lopp - 

det är lika förbannat kallt ändå! 

När den dagen kommer att jag (frivilligt) doppar hela mig i den något svala Östersjön skall jag låta er få veta det, ja lovar.

Tills det tänker jag köra myskväll med sockor, brasa en skön filt och en riktigt ruggigt spännande bok.

Det eftersom lillungen med kompis lagt beslag på Tv:n  - och det efter att DE doppat sig i havet.

Shit, vad modiga DE är.

Men inte jag.

Jag är riktigt mesig vad gäller kalla simturer jag.

Inte alls sådär coola som svanarna!

MIDSOMMARÖGONBLICK...

...i en samling udda fotografier :)

Eller Lilla Linnea - kanske det vackraste som uti backorna stå just nu. 

Jag förstår gott att den gode Linné ville ge sitt namn åt just denna väna lilla varelse.

Just nu blommar hon vid stugknuten, längs skogsstigen.

Så vacker är hon!

Så en liten udda bild på ungarnas "sallad".

Ibland får man leka med maten lite grand, inte sant ;)

Skylten på väggen - så jag vet var jag är ifall jag skulle glömma det...

Kanske den absolut mest onödiga pryl som jag har!

Och då äger jag som sagt varken champagnevispel eller elkonservöppnare så detta måste nog höra till de prylar som toppar listan vad man kan leva utan.

Men den är lite skoj i alla fall.

Fick den som gåva i samband med något annat köp. Jag hade visst att välja mellan skyltar som:

"Vi är i trädgården" (men det vet alla jag känner, är jag inte inne så är jag i trädgården)

"Vi är på stranden" (men kommer någon hit, så ser de att vi är på stranden - här är bara strand liksom)

...så det blev denna version.

Äldre ungen hade samlat ett underbart och glatt gäng tokstollar som tyckte att havsvattnet var varmt nog för sysselsättning av detta slag. Själv har jag med tillspetsat mod, kombinerat med envishet, dumdristighet och pur finsk sisu doppat mig som hastigast i havet som inte precis omsluter en som en varm famn utan mera ger en en gastkramande, iskall megaörfil. 

Det är INTE varmt i havet! Bara så ni vet!

Man måste vara +/- 20 för att utsätta sig för dylikt...hehehehe...

Vid fyllda 40+ så kan man njuta av havets dagg i form av rosmarin på trappan...

(rosmarinfakta hittar du här - också det där om havets dagg)

Och för att ge riktig medelåldersvarning...

..till kvällens slut en solnedgång som har samma gyllene ton som konjaken i glaset som hällts upp för att ens lite hålla värmen i den svala sommarnatten som inte tar slut.

Stugterassen är vänd mot väst-nord-ost så härifrån kan man den här tiden på året skåda både solned- och uppgång om man bara orkar hålla sig vaken....;)

Solen halkar bara ner ett tag bakom granskogen innan den igen visar sig ett stycke till höger.

Visst är det lite magiskt?

Med dessa nätter som inte är!

JAG TAR TILLBAKA...

...alla tvivel gällande finsk sommar som jag haft de senaste dagarna.

Den kom till slut, kanske på den bästa möjliga tidpunkt, även om jag varit glad och lycklig över vilken tidpunkt den än ville anlända på. Desto tidigare desto bättre - men kanske bäst just nu.

Sillen ligger inlagd i kylen, potatisen tvättad och snapsen ja den har legat i frysen sen i fjol, så den lär vara välkyld, hihiii.

Lupinerna blommar längs skogsvägen.

Det är så sommar som det bara kan bli.

Hoppas ni alla därute får en riktigt fin, solig, god, ja kanske den skönaste

Midsommar!

Vi höjer ett glas för solen, för värmen, för havet och för allt det vackra som hör midsommaren till.

Jap, det gör vi!

Skål!

NÄR DET FINNS TID...

...till att läsa allt det där man längtat efter att läsa, när tid finns att ta emot lugnet, och andas med djupa andetag så det känns ända ner i magen.

För många år sedan ramlade jag över Karen Kingstons bok "Rensa i röran med Feng Shui". 

Jag vet inte ett smack om feng shui egentligen, så det är nog inte det jag skall ge mig in på här.

Men boken i fråga talar också om det som jag ibland tror att kan vara ett problem hos många.

Konsumtionssamhället som skapat ett överflöd av grejer och som blockerar oss någonstans djupt inne.

Jag har lånat ut boken åt någon, och där är den än, men just idag hittade jag den som pocket i vår lilla pygmébutik här i byn och eftersom det var så många år sedan jag senast läst den, så åkte den ner i butikskorgen.

Jag satte mig i solen och läste den från pärm till pärm (jodå den är lättläst) men framförallt så innehåller den så många bra tankar, att jag läste den av bara farten för att få mina egna tankar bekräftade.

Jag kom att tänka på att orsaken varför jag i tiderna började blogga, var just för att få ordning på den fysiska biten av min tillvaro, även kallat mitt hem.

Jag har aldrig haft den minsta lilla ambition att verkligen ha en sk renodlad inredningsblogg. Det är jag alldeles för lat för, har alldeles för lite pengar till, och har alldeles för lite tid att vara just så kreativ som man borde.

Men jag startade min blogg för att rensa i min röra. 

Och det är där man skall starta när man står inför något nytt i sitt liv - eller annars också.

Man skall ta itu med allt det där som man släpar på, som man har undangömt i sina skåp, på sin vind och i sin källare.

Allt det där som finns där, men som inte ger något. Bara tar. Av ens energi.

Oj, jag kunde skriva mig hes om detta. För det är något som jag själv vet att fungerar. Som jag själv testat på! Det funkar verkligen.

Efter att i många år samlat på mig än det ena än det andra, ärvt, fått, köpt märkte jag att mitt hem bestod av en hel del saker som jag tyckte om och som jag ville se, ville ha.

Men också en otrolig mängd sådant som jag inte tyckte om, inte ville se och inte ville ha.

Och att jag någonstans inom mig och obemärkt stördes av det.

Så jag inledde mitt rensande.

Och att i dag läsa Karens bok fick mig igen övertygad om att man bara skall omge sig med ting som:

man älskar

man behöver

that's it.

Resten är onödigt och bara blockerar och äter av din energi.

Om det sedan är sunt förnuft, hållbar utveckling eller feng shui, det kvittar.

Men att göra sig av med saker man inte behöver startar en process också inom dig, och hur märkligt det än kan låta så för varje onödig pryl som du egentligen inte ens tycker om och som du gör dig av med kan du ta ett lite djupare andetag.

Jag lovar!

Det funkar!