...eller hur gör ni?
Sådär när semestrarna börjar närma sig ramlar man över diverse tidningsartiklar om hur man skall och inte skall fira sin semester. För semestern är inte alltid för alla den där avslappningsperioden som den borde vara. Som det är tänkt att den skall vara.
Man stressar upp sig för alla skojiga ting man skulle vilja hinna med, man stressar upp sig för alla de där mindre skojiga, men nödvändiga ting man bara skall hinna med. Inom familjen finns det olika förväntningar och förhoppningar och visioner om hur semestern skall se ut.
Det känner vi alla till.
Numera undviker jag att planera så förfärligt.
Planerna brukar komma ändå - fast lite mer spontant sådär.
Visst det finns vissa saker inbokade, men jag försöker faktiskt att lämna en massa tomrum i kalendern och lite leva med vädret, lite med hur dagen känns, lite lyssna på sig själv - och andra förstås.
Det har inte alltid varit så för mig. Det har funnits otaliga semestrar då jag börjat mina lediga veckor med att boka in en massa måsten som jag inte ansett mig ha tid med annars.
Föra bilen på service, gå till tandläkaren, städa källaren, måla, rensa, träffa dem man lite åsidosatt under året, få ordning på sin bokföring...you name it.
Och så vips har en hel vecka av semestern gått åt till det och man är fortfarande lika mycket uppe i varv, möjligen mer, än då man började sin semester.
Så numera, sedan några år, försöker jag få undan så mycket som möjligt innan. Jodå, det kan hända att jag rusar runt som ett skållat troll ett par veckor innan, både på jobbet och privat, men det är mitt sätt - och det funkar för mig.
Och det som jag inte hunnit med innan semestern och sådant som ändå måste göras försöker jag boka in till slutet av min semester. För då börjar jag ändå ta lite varv, senast i slutet av den sista semesterveckan, och då kan jag lika gärna sätta min uppvaknande energi på de där måsten då.
Jag har lärt mig att jag mår allra bäst, kommer allra bäst ner i varv, och får semesterkänsla genom att unna mig några riktigt toklata dagar precis där i början.
Göra just det som jag gjorde som lat tonåring, typ, när någon annan skötte marktjänsten.
Låta det där lite egoistiska, lata, oansvarslösa jaget ta över för ett par dagar.
Sova hur länge som helst. Läsa en bok från pärm till pärm non-stop, ta en tupplur. Fixa enklaste, snabbaste maten, strunta i disken för en dag, blunda för dammråttorna som vill bita en i tårna - lyfter upp fötterna på en stol istället, och intar en skönare ställning...;)
Och för mig händer det magiska!
Efter ett par sådana dagar märker jag hur jag vaknar med en helt ny, och framförallt annorlunda energi.
Det är liksom inte samma sorts energi som jag startar upp varje vardagsmorgon, utan en lugnare, makligare och framför allt mer lustfylld energi.
Det är inte en rastlöshet utan mer som en nyfikenhet på vad man skall hitta på idag då?
Då blir det plötsligt annorlunda.
Det där projektet att måla uthuset förvandlas till ett Dagens Program istället för att vara ett Måste-Få-Det-Där-O c k s å-Fixat innan jag kan slå mig till ro.
Tänka lite som Pippi liksom.
Vem har sagt att man inte ibland kan äta efterrätten först?
