...glad vändag, alltså - lite försenat - med dock!
Här händer det grejer, ser ni, men mer om det senare och ja, jag återkommer till det en annan gång!
Det händer grejer därute med. Det heter snö. Det snöar och snöar och snöar. Och gör det inte det så är det kallt som fan! I min naivitet trodde jag ju att om det inte fallit den minsta lilla snöflinga innan nyår så finns det liksom ingen chans (risk) i världen att det kan bli en snörik vinter.
Men det kan!
Nu har jag ju som tur är inte fem hektar att skotta rent från snö, och det lilla jag har tar jag gärna som lite vardagsmotion, så det är inte det som är problemet, utan det begränsade utrymmet som snömängderna tvingar mig till som gör mig instängd på något vis.
Jag längtar ut till skogen. På många plan.
Skogen för mig är både konkret och abstrakt.
Skogen för mig är både konkret och abstrakt.
Vilket gör att jag känner mig mer instängd än jag kanske egentligen är.
Det finns en hel del som gör att vi känner oss mer instängda än vi egentligen är. Ofta kan det vara något på jobbet. Vi kanske inte har möjligheten att styra vår dag och vårt görande så som vi önskade. Det finns någon eller något annat som styr och bestämmer.
Jag undrar om det inte många gånger ändå skulle vara produktivare om individens egna starka sidor skulle få komma fram och blomma, för vi har alla starka sidor - oberoende vad vi gör.
Att försöka få tiotals, för att inte tala om hundratals personer att fungera på samma sätt, med samma koncept är väl ändå dödfött? Borde det inte vara resultatet i arbetet som räknas? Inte hur man kommer dit utan att man gör det?
Läste en intressant pamflett i ämnet och kan bara hålla med!
Kanske det kommer ett helt eget inlägg om just det.
Läste en intressant pamflett i ämnet och kan bara hålla med!
Kanske det kommer ett helt eget inlägg om just det.
Hur mycket onödig tid sätter vi inte åt till att sitta på möten, mäta och väga hur vi gör vårt jobb. Istället för att koncentrera sig på resultatet?
Hur svårt kan det vara?
För visst är det så, att när man känner sig fri, vet sina starka sidor och hur man själv utnyttjar dem.
Visst är man som bäst just då?
När man känner sin styrka, sin glädje, sin energi, och kan släppa allt detta fritt!
I jobbet kan vi inte alla gånger helt styra detta, men det kan vi ändå när det gäller våra liv i övrigt!
Göra val som känns rätt. Att lyssna på sin längtan.
Lyssna på det där som finns där innanför bröstet och gör att du antingen andas spänt på ytan eller med djupa, sköna andetag.
Snön kan man inte andas bort, men man kan släppa in de mest förtjusande vårblommor som finns.
De är rosa, de är fransiga som en sommarkjol, de doftar grönt som nyklippt gräs (nästan).
Även om man inte kan trolla bort snön därute, så finns det i alla fall små val som man kan välja att ta eller låta bli. Men välja det som känns bäst!
För din egen skull!
Både på det konkreta planet och annars också!
