...SssCccHÅ GÖTT...

..ja om det skall nåt till och bota min sommarlängtan så måste det var glögg. 

Och ännu bättre. 

Glögg med chokladsmak liksom kombinerar de bästa av världarna.

När jag äntligen efter en vecka med väldans mycket på många håll, får gräva ner mig i soffan mellan hund och katt och chipsätande unge med en glögg i näven kommer den där mjuka, sköna känsla som bara glögg - eller choklad kan ge en 

(okej, okej ett glas rött kan ibland komma upp till nästan samma nivå, men bara nästan!). 

Men ja, att då liksom kombinera dessa två underbara smaker i en symfoni i en fredags-slö soffa får mig nästan, nästan säger jag, att glömma min sommarlängtan. 

Åtminstone för stunden.

Som den realist jag ändå innerst inne är, har jag kommit till den fantastiska slutsatsen att det nog är smartare av mig att satsa på det här med jul nu.

Tacka årets första glögg för det.

STRAX DÄR...

...?

Jag tänkte att ni kanske skulle behöva dethär såhär i novembergrådasket.

Veckan som gott har varit ganska så händelserik, en sådan där vecka då man bara plötsligt vaknar upp och liksom konstaterar att nämen, är det fredag - igen?

Det var ju måndag just!?

Tänk om det kunde vara så med månaderna också. Plötsligt skulle man bara komma på att

nämen är det maj nu igen?

Det var ju november just!?

Tänk om man kunde det?

Men, men...i väntan på att det bara sådär oförväntat plötsligt skall vara maj igen, så blir det nog att dyka in i skrubben och rota fram lite julglimglim och dränka äppelträdet i ljusslingor och damma av adventsljus-stakarna och lite tjuvstarta.

Jag menar, en vecka hit eller dit, vad har det för betydelse?

Och tänker man så, en vecka hit eller dit - ja, då kanske det blir maj snart.

Jasså, ni tror inte att det funkar så? Nähe...nähe...

Då tror jag det är dags att tulla på glöggen ikväll, om det skulle bota sommarlängtan?

Vad tror ni, det skall väl funka?

Lite Blossa i muggen och fötterna på bordet - det är ju fredag, igen.

I morgon dyker jag in i skrubben.

FRAMTID...

...din och min framtid?

Jag vet liksom inte riktigt? Skall jag som gammal mysig (hoppas jag) tant sitta och låta mig roas av robotar som dessa? Jag vet inte om jag skall gapflabba åt hela grejen, eller om jag skall bli lite beklämd?

Ett hem för åldringar har alltså på allvar testat dessa robotar, och deras uppgift är då att roa dig med lite sång, ett spel eller så.  De kan sjunga julsånger eller Queen - bara att välja.

Men jag vet inte riktigt? Även om jag hör till den generationen som blivit uppväxt med en massa tekniska mojänger, så känns detta ändå lite att ta i.

Vill jag verkligen lyssna på Bjällerklang uppförd av en robot i rosa glasögon och rosa polisonger med en utstyrsel som också i övrigt ser ut som om de var på hemväg från en blöt firmafest någon gång framåt småtimmarna?

Jag tror faktiskt jag skulle ta till kryckan och ge fanskapet en oförsiktigt knuff, och hoppas på lite error någonstans i kretskortet. Och att det skulle ta ett bra tag att få den fixad - en robot vars hyra går på 

19 000 löjliga euron repareras knappast i en handvändning?

Under tiden kunde jag ge mig på rollatorbarrikaderna och kräva:

en människa 

att prata, spela och sjunga med.

Så skulle jag göra! Och ni?

MORGONFROST...

...oftast har jag ju lämnat hemmet innan solen ens tänkt den första lilla tanke på att vakna upp.

Men just i dag stannade jag hemma lite längre, för att närvara vid en kontroll av fastighetens grund.

Vilket gav mig möjligheten att njuta av en långfrukost i lugn och ro. 

Natten hade varit kall, någon minusgrad hade försilvrat gräsmattan och det gnistrade och glimmade när solen tittade över hustaken och kom åt att kasta sina strålar ner på min lilla plätt på jorden.

Det finns få saker som är så rogivande som att sitta med sin kaffekopp och glo ut på fåglarna som vimsar omkring fågelbordet utanför köksfönstret.

Bara sitta där. Och glo.

Jag förstår katten, som kan tillbringa en god stund med denna sysselsättning. 

Solens strålar avslöjar obarmhärtigt att katten tydligen suttit vid de flesta av husets fönster och roat sig åt denna syssla. Med nosen fast i fönsterrutorna. Väldigt mycket och överallt.

Det är de tidiga mornarna, och de sena kvällarna och den skonsamma novembersvärtan därute, som skyddat mig från vetskapen om att jag har fruktansvärt smutsiga fönster.

Ja, nu vet ni det...

...så hos mig en alldeles vanlig onsdagsmorgon, när frosten glittrar i gräset och 

småfåglarna får stå för stressen.

Jag sätter mig intill katten och fortsätter glo på dem en stund till.

EN GLAD DAG...

...egentligen utan någon speciell orsak alls. 

Konstigt nog faktiskt, för frukostbrödet var sådär måndagstorrt och tråkigt som det kan vara ibland, vissa saker strulade till sig på jobbet, och gjorde att jag inte kom vidare med det jag skulle. Jag måste tanka bilen, vilket kan få mig lite ur balans nästan varje gång, för jag hatar att göra det. Ja, och så började det regna när jag var ute med hunden på kvällspromenad.

Bibban hade inte boken jag tänkt låna, och mjölken hade surnat i kannan.

Men ändå har jag varit glad och nöjd med min dag.

På ett sådant där lojt sätt som känns som sköna sockor i stövlarna.

Lite tryggt och varmt sådär. 

Men sådär extra glad blev jag då jag hörde om att väninnan Anna med bloggen:

http://makaronimamman.ratata.fi/

blivit nominerad i Bloggpriset 2011 under Årets bäst skrivna blogg.

Håller tummarna! Härligt!

Och nu tusan, skall jag uppdatera listan på bloggar jag läser, har varit skamligt dålig på det...det finns några riktiga pärlor som skall in där nu!

Ja, det skall jag ta itu med för nu, städa upp i bloggen för ser ni, jag har bestämt mig att lägga renoveringen i julvila.

Det får vara bra såhär, för en tid.

Nu blir det lite julfrid bland penslar och sandpapper.

Kanske det är därför jag är så glad?

Och för Anna förstås!!!