...luften är tjock av värmepartiklar redan från morgonen. Utan större ansträngning lyckas man framodla några svettpärlor, som sällan, eller aldrig, hinner utvecklas så stora att de skulle börja rinna nerför kinden. De avdunstar innan det. Kläderna klibbar. Eller rättare sagt, det där enda klädesplagget som man av anständiga skäl måste skyla sin kropp med klibbar.
Men jag vill inte klaga. Egentligen är jag fortfarande, efter att bott hela mitt liv på dessa breddgrader, barnsligt förtjust och glad i detta klimat. Men ja, det kanske hör till någonslags rättighet för oss som bor här att muttra över vädret?
Än är det för kallt (och det är det, någon månad varje vinter sådär). Än är våren sen,kall, regnig, än är den varm och solig, och det är inte heller så bra, för då blir det sommar för snabbt, känns det som. Hösten har också sina bekymmer…
Sommaren är sällan riktigt lämplig. Det är för hett när man borde jobba med något, och för kallt när man är ledig och bara vill dåsa i solen.
Nätterna är nästan svala. Fast då kommer myggorna. I svärmar. Stora, jävla bestar!
Jag gömmer mig under myggnätet som jag riggat ovanför sängen. Fönstren står på vidgavel och släpper in nattsvalkan – och myggorna. Det dröjer inte länge innan sonen kommer smygande och kryper in under myggnätet. Det blir varmt. Ännu varmare blir det de nätter ibland då där i sängen sover en annan person till innan invandringen under myggnätet börjar. Då blir det riktigt varmt!
På småtimmarna kommer katten. Hon har utvecklat en strategi hur hon tar sig förbi de hermetiskt slutna mygg-gardinerna. Hon har däremot inte lärt sig stänga gardinerna efter sig…
Hunden min, som kanske inte störs så mycket av myggen tack vare sin sträva päls, börjar däremot känna sig utestängd ur sänggemenskapen. Tålmodigt väntar hon ut mig. När jag somnat, vilket inte brukar dröja många sekunder, skuttar hon upp. Kryper inte under myggnätet utan lägger sig på det. Att hon inte kryper in under myggnätet beror antingen på att hon faktiskt inte bryr sig om myggen, eller så har hon bara inte kommit på hur man gör...?
När jag sedan vaknar ligger jag intrasslad i ett svammelsvurium av hund, myggnät, katt, unge, (ibland en karl) och ett svettigt lakan. Och det är hett. Och jag är myggbiten.
En kall januarinatt skulle jag välkomna dem alla under mitt täcke, men nu…?
Men i hettans dygn finns faktiskt ett par timmar då det går att vara lite effektiv! Mellan elva och ett på natten! Det är då jag går ut med hunden, målar, tvättar fönster, packar, stryker(!) det som absolut måste…Det är då alla måsten sköts, innan jag stupar i sängen och börjar invänta invandringen…;)
Ta som ett exempel idag, när termometerns blå dallrar kring +32 - i skuggan, då finns det verkligen väldans få måsten som man måste göra just nu...
...då går det bra att sitta i skuggan och babbla strunt på bloggen :)
kram
M
