FISKAREN OCH AFFÄRSMANNEN...

...en troligtvis sydamerikans historia från början, här i fri översättning och dito tolkning:

En stressad affärsman hade på läkarens rådan tagit ledigt för att vila upp sig. Han hade blivit rekommenderad dagliga promenader i naturen. En morgon då han tog sin skogspromenad mötte han sin forna skolkamrat.

 - Jasså, har du semester eller? frågade affärsmannen.

- Nejdå, jag är fiskare, egen företagare, och jag har redan gjort mitt jobb för idag och tänkte nu ta en uppfriskande promenad svarade skolkamraten.

- Men dagen är ju bara ung! Borde du inte utnyttja dagen effektivare undrade affärsmannen.

- Nja, jag fick dagens arbete redan undanstökat. I morgon fortsätter jag igen, förklarade skolkamraten ivrigt.

- Men...vad skall du göra resten av dagen då?

Skolkamraten log och tittade upp mot himlen. Jag skall njuta av dagsljuset och av lugnet i skogen, jag passar på att få frisk luft och lite kondition på samma gång, jag skall läsa, laga mat till familjen i lugn och ro, leka med barnen efter middagen och senare på kvällen ser jag fram emot att sitta tillsammans med min hustru framför brasan och prata. Eller så bjuder vi in några vänner på en kopp te.

Affärsmannen sträckte på sig och sade; Jag är ekonom, och kunde hjälpa dig att maximera din inkomst och effektivera ditt arbetssätt. Du borde effektiera dina dagar, och se till att utveckla ditt företag. Till en början med skall du utveckla din affärsidé, och med tiden kunde du utöka verksamheten till flere orter. Du kunde bli ägare till en hel kedja!

Han fortsatte; Till en början lönar det sig inte för sig att ha anstälda utan jobba ensam, på det sättet gör du bättre resultat. Sedan borde du naturligtvis flytta in till Helsingfors centrum. Låt inte de höga priserna skrämma dig, du har ju nu så mycket högre inkomster.

Skolkamraten undrade: Hur länge skulle det här ta?

Affärsmannen svarade; 10-20 år. Högst 25.

- Jaha, och sen då?

- Ja, nu kommer det fina! skrattade affärsmannen. När tiden är mogen, kan du sälja hela företaget och bli rik. Du kunde förtjäna miljoner!

- Miljoner? Och sen då?

- Nå, sen kunde du pensionera dig och njuta av dagsljuset och av lugnet i skogen, passa på att få frisk luft och lite kondition på samma gång, läsa, laga mat till familjen i lugn och ro, leka med barnen efter middagen och senare på kvällen se fram emot att sitta tillsammans med din hustru framför brasan och prata. Eller så bjuder ni in några vänner på en kopp te....

Ibland är det bara så bra som det är just nu. Känn efter bara, visst är det så?

kram

M

FREDAG...

...och måndag på samma gång har det varit idag.

Efter trettondagshelgen igår kändes det som måndag i morse, men vips när det var eftermiddagskaffet var det plötsligt fredagskänslan som tog över. 

Efter alla helger är det skönt med en helt vardaglig hemlagad fredagspizza. Skulle jag inte vara så vindögd av fredagströtthet skulle inlägget bli längre, hade tänkt ta upp dethär med drömmar, och hur man hoppas framtiden ser ut. Och framtidsbilder. Fantasibilder.
Men det skall jag nog ta en anna dag, i kväll är det bara fredagströttheten som är behärskande.

Och det är inte bara illa, det är egentligen en skön känsla. En avslappnande trötthet som tar över alla måsten och som det är bra att ge utrymme när den kommer.
Den har också en uppgift.

Det gäller att vara lyhörd och ge den plats. I synnerhet en fredagskväll är det bara att ge sig hän åt tröttheten och dåsa.

Så har jag gjort i kväll.

Mätt, lycklig och nöjd.
Fredagkväll.

Njut ni med!

M.

NY NYARE NYAST...

...är det nya året. På nåt märkligt vis berörs jag alltid av årets första dag. Inte för att jag skulle ha satt uppe på natten och funderat ut nyårslöften. Det är många år sedan jag gjort ett nyårslöfte.

Men det känns ändå andäktigt på nåt vis - ett helt nytt år är där och jag har ingen aning om vad det för med sig.

Ändå är det bara en dag i raden. En dag med samma snöarbete som i går, samma rutiner, samma saker som fyller upp mina dagar.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på dendär tanken "nu tar vi nya tag när det är nytt år". Jag vill inte alls ta nya tag, jag vill ta det lugnt! Jag vill dra efter andan i januaris bara varande. Här har man gett järnet på jobbet hela året och kanske uppnått det man borde. Så vips på en natt nollas allt och man börjar om från början med nya mål. Ibland kan jag känna mig som dendär hamstern i hjulet...springa, springa, springa och såhar hjulet gått runt och så börjar man om igen.

Efter decembers alla tillställningar och det där man själv fixar till känns det underbart att få landa i tråkiga januarivardagen. Och inte alls behöva starta om med nya tag - inte riktigt än...

För mig kunde januari och februari gärna få gå på i egen takt. I mars kunde jag sen tänka mig ta i med nya tag. Mitt mentala år börjar nog i mars känns det som.

Men ändå känns den första dagen på ett nytt år annorlunda på nåt vis. Djuren är ändå lyckligt omedvetna om denna speciella dag. För dem är det bara en dag till i raden. För många djur är dagen ändå en lättnadens dag efter alla smällar och konstiga ljus dagen innan. Till all tur verkade inte Aida bry sig det minsta om smällandet. Inte Myrra heller. Hon låg på fönsterbrädet och smådåsade medan året byttes.

Men jag vet många, många fyrbenta som stressade senaste natt....

Det som däremot inte verkar stressa dem det minsta är mängden snö som bara ökar. Det är däremot nåt som jag har en lite tudelat inställning till. Det är vackert, men men...Jag börjar tycka att jag inte gör så mycket annat än skottar snö när jag är ledig. Senaste rycket var att skotta fram en stig så oljeleverantören kommer fram och fylla på mera värme. Och sedan fick jag börja skotta en vallgrav innanför staketet som skall hålla valpen på gården. Så mycket snö har vi nu att hon kunde glatt traska ÖVER staketet. Trodde jag aldrig när jag riggade staketet i höstas...

Fågelbrädet har fått en smurfmössa på sig, vilket gör att funktionen blivit lite lidande. Jag flyttade lite på matplatsen, jag måste bara kolla hur stor smurfmössan kunde bli:)

I morgon blir det att plocka bort julen och ta emot vardagen, den sköna kravlösa vardagen - så tar jag nya tag sedan i mars! Då skall jag kavla ärmarna, men tills dess håller jag dem nerdragna i vinterkylan och tassar på i ullsockorna.

Så skönt!

tycker M första dagen 2011

ÅRETS SISTA...

...inlägg är ingen lång genomgång av 2010 (*pust* - jag HÖRDE hu lättade ni blev!)

Bara en snabb, snabb hälsning till er alla!

Nu är det bara att sätta tassen framför den andra och traska in i det nya :)

Stor varm kram till er alla!

M

SOM EN STEN I MAGEN...

...har skinka, kålrotslåda och sillarna satt sig. Vilken  t u r  att det snöat lite här under natten, så man får en chans att förbruka lite överlopps energi som annars har en tendens att sätta sig under skinnet. Fast riktigt sååå mycket snö vill jag inte ha att jag skulle bli av med all den energi som satt sig där...Då skulle jag nog få skotta nonstop till april! Hahaha!

Men riktigt skönt är det. Faktiskt, när det inte är minus trettio längre som det var natten före julafton. Jag som brukar använda min kalla veranda som kylskåp för julmaten hann redan bli lite orolig över att min verandakyl skulle förvandlas till en verandafrys.

Det är liksom angenämare att förtära maten i icke fryst tillstånd.

Men det fixade sig. Moder natur kom emot där och på julaftonen hade verandan, med hjälp av ett något ansträngt elbatteri, en innetemperatur på + 6.

Helt perfekt:) 

*puuust*

...en liten orolig sten föll från hjärtat, nu klarar sig julmaten under de små pauser då man INTE äter.

En annan liten sten har också satt sig där i hjärtvrån, den där stenen som skaver och gör mig lite orolig för hur mina tak skall klara av snömängden...

Verandataket har samlat en hel del drivsnö och jag har på känn att en veranda inte byggdes fullt lika bra som själva huset då det begav sig på 1930-talet? En liten känsla bara...

En liten känsla att min pergola inte heller klarar av riktigt hur mycket tyngd som helst fick jag bekräftat med blotta ögat. Det började bågna oroväckande i konstruktionerna...

Snälla, HÅLL ihop litelite till.

Och det gjorde det ju!

Idag på förmiddagen fick jag hjälp av manligt power att få ner snön från dessa tak, i takt med att snön stuvades ner kände jag hur lättad jag blev.

(Tack! <3)

Själv roade jag mig med att stuva undan från taket nerfallen snö, och från himlen under natten nedfallen snö - nånstans bara, medan jag med ena ögat höll koll på att inte hunden eller katten blev under snömassorna.

- Är det nån som har sett katten på en tid? Nån??? Öh? Myrrrrraaa???

Jasså, hon var inne i stugvärmen redan! Och hunden? Aiiiiidaaaa?

Ah, där är hon ju - den där lilla mörkare pricken i snöhelv...massorna!

Nu går vi också in i stugvärmen!

Brasan på, en bra bok i näven, lite varm glögg inom räckhåll

och så är det bara att vänta på att vägarna skall bli upp-plogade så Aida och jag kommer iväg på en promenad. Och det blir de ju, riktigt vilken dag som helst. Upp-plogade.

Men jag har full förståelse för att det inte kan ske i ett nafs!

Tills dess är det soffan som kallar.

...och det göööör inte så mycket om det dröjer...

p&k

M