Visst var det så, att jag lite funderat på att blogga om annat (också) än bara inredning, men ämnet som nu föll sig naturligt kunde jag varit utan.
Jag blir så heligt rasande när jag stöter på fördomar. När fördomar leder till våld stiger min ilska och frustation många, många grader. Och när föremålet för detta våld utlöst av fördomar är mitt eget barn - då känns det som om nåt skulle brista inom mej!
Det finns väl knappast en finlandsvensk som inte fått någon tråkig kommentar slängd efter sig för att man är - just finlandsvensk. Men ändå vill jag inte tro att det hänt, som hände igår!
Min äldre son har börjat studera turism på finsk ort. Han är den enda svenskspråkiga på kursen, och intresset för turism och språk går ofta lite hand i hand, så de finskspråkiga vill gärna öva sin svenska genom att tala svenska med honom. Ingen "pakkoruotsi" (tvångssvenska som finnarna kallar den obligatoriska svenska de läser i skolorna eftersom Finland faktiskt officiellt är tvåspråkigt) här inte!
Så åker då hela kursen till en närbelägen ort för att gå ut på en öl. Ungen min och hans kompis pratar finska och svenska om vartannat under kvällen.
Och dethär retar då gallfeber på ett gäng - ja, vad tusan skall jag kalla dem? Så när sonen och hans kompis ger sig ut, följer dethär gänget efter och slår tänderna ut på sonen min och slår ner den andra killen och ger honom några sparkar - BARA FÖR ATT DE TALADE SVENSKA!!!
Jo, jag vet att sånt här händer hela tiden, och det kan hända att jag lever i en Muminvärld där de flesta gillar kräftor, pussar varann på kinden, sjunger snapsvisor som de flesta kan utantill och undviker att tala illa om NÅN, för det finns alltid nån som är kusin, pyssling, kompis, arbetskamrat, ex-, med just den personen...
Nu vet jag att sonen min kan få för sig att leva ut sin verbalitet efter ett par öl. Och jag vet att han tom gillar att vara lite provocerande i sina åsikter - efter ungenfär tre öl. Men att han åker på ett kok stryk utan att ha utbytt ett ord (på någondera språken) med dessa misshandlare är mer än jag orkar förstå!
Till all tur kom flickorna från kursen (som pudrat näsan?) ut och förde sånt oväsen så misshandlarna, trots att de var många tog till flykten. Tack och lov för dessa tjejer som förde ett jävla liv vid rätt tidpunkt!
Nu hoppas jag bara att ungen inte behöver snyta sig vid örat i framtiden, utan att den svullna näsan hittar tillbaka till sin plats mitt i ansiktet nånstans - och att tandläkaren ger mängdrabatt...
Jo, jag kan skämta om det för jag är så lättad över att det inte gick värre. Men jag är så heligt arg över att sånt här händer - oberoende om min unge är föremål för det eller inte!
Ibland kunde det vara skönt att bara kunna gömma sig i en sprutkanna och lite försiktigt kika på världen över kanten...
Det här om något gör mig ännu mer övertygad om uttrycket:
"Där orden tar slut tar våldet över"
(Oberoende av språk)
Kram, M.
P.s Nu vill jag absolut inte baktala de finskspåkiga! Verkligen inte. Jag är lite rädd för att dethär också kunde ske i omvänd ordning någonstans i svenskfinland - tyvärr! Men var det än händer, är det engång för mycket!