FUNDERSAM...

För ett drygt år sedan när jag började blogga var det mest för att jag var nyfiken på allt det här som forum, men allra främst ett sätt för mig att få struktur på de förändringar jag ville få gjort i mitt hem.

Det har funkat som en bra motor för mig, men nu får det vara bra som det är. Jag vill inte att inredandet - och bloggandet för den delen - skall komma att kännas som ett "måste". Det gör det inte nu, men jag vill dra i handbromsen i tid...

Nu har jag inte tänkt sluta blogga, det är inte det, men teman på mina inlägg kommer kanske att variera lite mer. Bloggen tror jag får bli lite som ett bollplank...för alla möjliga tankar och funderingar. Som nu...

Just nu är det oron för framtiden som får mig fundersam.

I morgon kommer min arbetsgivare att inleda samtal med personalen. 20 % skall väck.

Det är mycket med tanken på att vi inte är så många...Nedskärningen kommer troligtvis inte att beröra mig personligen, men den berör mig på ett känsloplan...Jag känner ju de allra flesta...

I ett nafs kan tillvaron ändras. Så är det bara. För oss som blir kvar kommer det att bli en riktigt tuff höst...Vi har mycket arbete, så det är inte därför uppsägningarna kommer, utan för att det måste sparas.

Så är det bara.

Såhär sorgsen har jag nog aldrig varit här på bloggen tidigare - men det är nu också en del av mig...just nu.

kram M.

GRISIGT VÄRRE...

Nu har den kommit på besök till oss...influenssan med tryne.

Det är min äldre son som blivit angripen. Det är lite synd om honom, säger han själv i allafall...Jag tycker han är ganska söt när han grymtar där inbäddad bland täcken och filtar.

Svininfluenssan kan man knappast skydda sig emot, den kommer om den kommer, men i veckan hörde jag att nu är något bevisat som jag länge misstänkt.

Choklad är bra för oss, för våra hjärtan (och själen). Det som jag anat länge är nu äntligen vetenskapligt bevisat...hihi.

För oss chokladälskare är det manna att läsa att det gäller både kvalitet OCH kvantitet som räknas denna gång. Desto mera choklad, desto bättre för hjärtat (och själen). Nja...så finns där ju det där eländiga med linjerna som man ibland måste ta i beaktande, men om inte så skulle jag kunna

l e v a

av choklad.

Vill man inte skämma bort sig med choklad, kan man göra det helt kalorifritt med den nya inredningsboken:

Jag köpte min hos Home Nr 1, och om jag försod rätt, så har hon kvar några exemplar ännu. (Rätta mig om jag har fel, Annica)

(Länken till henne hittar du här i högra marginalen)

Boken är verkligen vacker och för oss som gillar dethär med franskdanskgammalslitenromantiskshabby

är den vad en gigantisk pralinask är för choklad älskaren...

Jag, för min del, tänker inte alls vara måttlig nu, utan jag tänker ohämmat njuta av bägge två!

Och så skall jag ta och sköta om ungen min som ligger och nyser och pyser och fryser. Stackars lilla (?) gris! *Aaaaatttssjooo*

Sköt om er, och nys i armvecket! Kram, M.

DEN LUKTAR, DEN SMAKAR...

...och den är så vacker.

Härliga vitlök.

Oftast hackar jag den, pressar den, mosar den, marinerar den, ugnsbakar den, men nu fick den spela huvudrollen i en höstkrans.

Hade först tänkt använda färsk hortensia, men eftersom jag sprang på en riktigt ovanligt naturtrogen tygsådan fick det bli en sådan istället. Av erfarenhet vet jag att hortensian är skör att jobba med och "krymper" lite när den torkar. Och eftersom det krävdes ganska hårda tag att få de tunga vitlökarna att sitta där de ska och inte glida iväg hit och dit, var det ganska skönt att jobba med ett material som tålde hårda nypor;).

Lite fjärilslavendel och ett och annat bär från trädgården fick komma med...De är bara att plocka bort sedan när och om de vissnar och blir tråkiga.

Även om jag mest rensat ut i rabatterna så har ett par nya invånare fått flytta in.

Men mer skall det inte bli - just nu iallafall. Har lämnat plats för lite nya vårlökar. Att få gräva ner dessa till synes torra, prassliga, gråbruna lökar och veta att de bär på liv, och vår och hopp. Och att det är bara att vänta. På något gott.

Skall nog passa på att gräva ner några vitlökar - också!

Kram på er därute!

M.

TANT ENSTAKA...

...hade varit bra att ha detta veckoslut!

Vem hon är?

Jo, när min bror var liten, sådär 4 år (och det är länge sen ;)) hade min mamma en storstädning och radion var på. Radiorösten läste upp väderleksrapporten och det utlovades enstaka skurar i hela landet.

Brorsan, som kanske hade lite tråkigt när mamma bara städade och städade utbrast:

- Skulle inte dendär Tant Enstaka kunna komma till oss också?

- Vem? frågade mamma med dammtrasan i högsta hugg.

- Jo, dom sa på radion just att (tant) enstaka skurar i hela landet!! När kommer hon till oss, måntro?

Eftersom jag inte är särdeles road av att städa, skura, putsa och feja skulle gärna ha en alldeles egen Tant Enstaka som skulle komma och göra jobbet för mig;)

En endaste enstaka blomma har min Agapanthus i år. Men desto mer gläds jag åt den! Till hösten skall den nog få en kruka storlek större. Eller så kanske jag vågar mig på att dela den - så jag får två, på var sida av trappan?

Blåast i rabatten just nu är blå bolltistel. Och där är det fråga om många fler än någon enstaka blomma, den har spridit sig så till den grad att jag snart får börja hålla ordning på den. Den är fin på ett stillsamt sätt. Och så gillar jag att lämna den kvar stående i rabatten över vintern. Den ser så rolig ut när bollarna får en liten snöhatt på sig.

Men det är långt dit ännu! Det finns så mycket underbart med sensommar och höst som vi har framför oss. Plommon hör till mina absoluta favoritfrukter - kan smälla i mig ansenliga mänder! Nåt enstaka plommon nu och då, är ingenting för mig - hihi...

Hos många bloggare kan man, som ni vet läsa om fantastiska loppisfynd. Jag har också besökt loppis i sommar - ett! Och gjort ett endaste, enstaka fynd. Men just det är jag riktigt rysligt glad för!

Till mitt lilla hus går det inte att skaffa så mycket prylar bara till prydnad, så de saker jag släpar hem skall helst ha en funktion också. Och denhär har det. En baby-kvarn!

Och vad jag använder den till?

Senast idag rev jag ost till risotton - och den funkade finfint!

Vackert och funktionellt skall det vara!

Något enstaka prydnadsföremål slinker väl med nu och då, men efter min enpersonsstädningstalko i helgen börjar jag längta efter lite utrensning. Jo, ni läste rätt!

Någon minimalist lär jag aldrig bli, men såhär inför skolstarten känns det lite skönt att rensa i röran. Lite som vid nyår, ni vet?

Men om jag rensar så skulle jag gärna ha en Tant Enstaka som skurar!

Ha en skön vecka alla -och ni små, som börjar skolan, var försiktiga i trafiken - och vi stora, bakom ratten, vi lovar vara extra uppmärksamma! Inte sant?

Kram M.

GRÖNT ÄR SKÖNT...

...eller ett litet klorofyllhelvete, vilket som - hahahhaaa...

Med hysteriska tag har jag gett mig på rabatterna och slitit och rivit upp daggkåpor, dagliljor och allt som lite också luktar Gul Blomma. Endel har förpassats till en glömd och mycket avlägsen del av trädgården, andra har mött ett mer dramatiskt öde...NU skall det rensas!

Men, åååh..vad skönt att bli av med de där perennerna som ju är helt fina - jodå. Men ändå liksom "fel". Som att måla om i ett rum, eller byta ut en kudde som bara är en främling i soffan. Det känns så bra - sen.

I kärran här finns också en ansenlig mängd rent ogräs som kastat sina lystra rötter i mina rabatters bördiga mylla. Men nu är de väck! *Puststönflämt*

Inte undra på att vissa relativt nya familjemedlemmar förskräckta gömmer sig och bara försiktig kollar läget...

Sen har jag ju hunnit vara på jobb också. Ingen mjuklandning precis, trots att jag skulle ha behövt en dag eller två att komma ihåg alla lösenord, och andra finurligheter som är kopplat till mitt yrkesverksamma jag...Näe, full fart bara direkt var det - och nu är det mer än skönt med fredag;)!

Sommarblommorna har gett upp. Kvar finns Muehlenbeckian som inte ger upp så lätt.

Nu kan jag tänka mig att många av er tänker i sina stilla sinnen att; Vadå! den vissnar ju direkt om man inte vattnar den sju gånger om dygnet - typ.

Men tro eller inte, men om man nästan låter den torka och sedan börjar vattna den igen, så blir den alldeles träig i sina grenar och mycket, mycket tuffare än när den varit tidigare.

Just denhär Muehlenbeckian är faktiskt flere år gammal, och har blivit synnerligen illa behandlad. Ett år glömde jag den ute i kruka hela vintern (det var visserligen en mild vinter) men ändå...Och senaste år övervintrade den på min veranda utan att knota. Fick sig en liten sup vatten en gång i månaden eller så.

I en annan skål har jag en till som jag köpt i våras, den torkade verkligen illa medan vi var på stugan under midsommaren, men nu har även den blivit träig och tuff!

Just nu finns det bara det på mitt bord invid ingången. Ja, och sen trädgårdsälvan. Henne gillar jag.

Däremot tror jag att en inte alldeles vänligt sinnad tomte flyttat in i min trädgård, han har för ovana att tömma batteriet i gräsklipparen mellan klippningarna. Det KAN ju inte vara nåt annat?!!

Han kanske bara gillar långt gräs?

Men det gör ju inte jag. HUR skall vi lösa detta?

Nån som vill adoptera en småilsken trädgårdstomte med förkärlek för oklippta gräsmattor?

Eller nån som har en körgräsklippare som inte alltid strejkar - billigt! ;)

Alla söta! Ha en skön weekend! Njut av solen - och regnet om det skulle vara så...

kram M.