I (VÅR)VÄNTANS TIDER...

Sssch...precis när som helst så tror jag att det kläcks något här...
Eftersom mina förväntningar är synnerligen höga på vad som kan komma ut från ett
chokladägg så tänker jag vaka över det som en ängslig höna...
Medan jag väntar på att underverket skall ske tänkte jag delta i en fotoutmaning (jo, ni läste rätt)
Veckans tema var "Arrangerat Motiv" så, ja här är mitt amatörglada bidrag:)
Mera fina arrangemang hittar ni här
Gå dit och njut av fina foton!
Kram

EN BRA PÅMINNELSE...

Tack för alla krya-på-er-hälsningar:) . När vi nu lillungen, och jag snörvlar oss genom dagarna på sparlåga sitter jag här och tänker på hur värdefull hälsan är. Som lillungen sa med sin hesa, snoriga, febriga röst: När jag blir frisk kommer jag att bli så glad så jag gråter...


För min del kommer jag att uppskatta att jag återfår min energi igen...Pratade med min kompis som åkt på maginfluensa och låg utslagen hemma hos sig.


-Tänk, om denhär orkeslösheten inte skulle gå bort? sa hon.




Nu vet vi ju att dethär inte är varken det minsta farligt, eller blir kroniskt ...men det är en jättebra påminnelse om att komma ihåg att njuta sen när allt är bra igen... Det är riktigt hälsosamt att bli påmind om att inte ta allt alltid för givet.

Jag är så full av beundran för dem som orkar kämpa på när allt ser totalhopplöst ut.

Men som min kloka vän sade engång; har man några val???Egentligen???
Nej, man kanske inte har det...och det kanske är vår stora styrka? Att det i oss alla finns resurser som vi aldrig trodde att vi hade?


Och har man någongång fått se en skymt av den inre styrka som finns där inuti oss, så stärker det oss...också sedan krisen är över. Man vet att kapaciteten finns - där nånstans...hos oss alla!

Nog om "djupsinnigt" feberyrande;) Som ni ser är dagens tema ROSA.

Sällan, eller aldrig annars är det en färg som jag reagerar på, men under några vårveckor blir jag helt knäsvag av rosa (blommor främst)...


Och dethär är ju min absoluta favorit bland alla blommor i världen!

Helleborus - julros

Knoppen är vinröd, blomman börjar med att vara djuprosa...

För att övergå till skiraste ljusröd. Och till slut nästan limegrönt. Allt detta på en och samma planta!
En annan trotjänare i detta lilla hus är porslinsblomman som också nu håller på att utveckla knoppar i racertakt. Härligt!
Ikväll blir det bara mys för vår del...Lite smått å gott på soffbordet och så skall vi följa med Melodifestivalfinalen. Det är lite intressant dethär med att vara finlandssvensk...Har faktiskt ingen aning om vilka låtar Finland skall tävla med, men när det gäller ishockey, då vaknar min finska sisu-jävlarannamma, då är det bara Lejonen som gäller;)...
Sköt om er alla, och må gott, och njut av att idag är idag...
Kram

A-AATTJOOO...!!!

Idag är både lillungen och jag hemma...
Vi känner oss båda som bara skuggan av oss själva. *fniss*

Bleka, och glåmiga och allmänt olustiga håller vi varandra sällskap idag, igendera av oss orkar riktigt göra nåt...vi bara myser nerbäddade i soffan. Just som jag trott att vi skulle slippa bli förkylda...Men sånt här går om! Snart är vi på benen igen!
En som inte tappat sin energi är vår vän Fru Ekorre. Lyckades fånga henne på film (urusel kvalite, lite långt avstånd, genom fönster och ryckig bild pga att lillungen hängde över axeln på mig när jag filmade och vi fnissade båda två...)

Men visst är hon sååå sööööt?


Riktigt djurisk inredning blev det denna gång!
Det blir visst vit inredning hos henne också;)
Kram och .....*a-aa-aaatjooo*...ha en bra torsdagskväll!
M

TACK, DET RÄCKER NU...

...det är liksom bra nu!

Jag har förstått nu att det inte alls är vår utan vinter!!!

Förlåt, att jag inbillade mig något annat;)

Stoppa snömaskinen, dra i handbromsen...NÅN!


SLUTA SNÖA!!!!


Jag vill bara hitta min bil i morgon bitti.......



JAG SADE JU...

...att det är vår!
Fick syn på dessa små, små godingar när jag skulle gå efter morgontidningen!
Vilken lycka! Vad bryr jag mig om att fårskinnet som jag har på mina café-stolar i pergolan blåst ner och frusit fast i terassplattorna...vad bryr jag mig att himlen är snötung och grå?
Mina snödroppar tränger sig upp genom snön!
Senare på dagen såg jag en annan som också hade vårkänslor. En ekorre hade upptäckt det fastfrusna fårskinnet och satt och rev och ryckte i det med enorm frenesi. Efter en stund hade hon (jag antar att det var hon...) samlat åt sig en rejäl boll med avslitet fårull. Så skuttade hon iväg för att inreda sitt bo. Hihi, hon är ju som jag...skyndar sig hem med sina fynd för att göra det lite fint...Fast hon drivs ju av sin instinkt, medan jag för min del...
...jamen vänta nu! Tänk om jag också drivs av en nedärvd instinkt?
Det kanske var något djupt och genetiskt då som fick mig idag att starta projekt vårstädning på verandan? En drift som jag inte kan behärska? Nja, det var nog bara något som några pyttesmå, söta, snödroppar vid husknuten aktiverade.
Ekorrhonan, hon var minst lika flitig som jag! Hon släpade och drog och sprang iväg med fynd nästan lika stora som hon själv. Emellanåt ville inte hennes framtassar riktigt räcka till.
(Kommer inte ifrån att det låter lite bekant detdär...)
Men var håller pappa-ekorren hus då??? Heheh...honom såg jag sittande i en grantopp, ätandes en smaskig kotte, glatt viftande på svansen. På lagom avstånd följde han med hennes förehavanden. När hon släpat all inredning till boet skuttade han ivrigt efter...
(låter lite bekant det där - också...!)
tycker