EN VANLIG FREDAG

Jag gillar mitt jobb, det kan jag inte förneka, men det är något speciellt med fredagar iallafall.
Man vet att man har ledigt veckoslut framför sig. Och för oss inredningstokar kan det vara någon möbel som väntar på att vi skall ta oss an det, det kan vara en intressant loppis som bara väntar på vårt besök, eller så kan det hända att det bara blir lite omflyttning av grejer hemma...Det sistnämnda är hos mig helt relaterat till samligen papperslappar i min plånbok...och nu talar jag inte om kvitton - såna finns det oftast gott av...HAHAHA...
Fredagar är fulla av förväntan...

Och jag tycker det är en härlig känsla!
Ofta köper jag hem något fredagsgott...

Gräver fram en skål i luffarslöjd (selfmade faktiskt...;) för många år sedan) och lägger upp det goda till allas glädje... iallafall för dem som är tillräckligt snabba vill säga:)
Kokar mig en kopp gott, starkt kaffe och låter veckans stress rinna av mig som mjukt stearin...
Hela veckoslutet ligger framför mig, och jag får riktigt känna efter vad jag vill göra.
Inga måsten denna weekend.
Ja, ja... om man nu skall gå in på små petitesser så finns det ju lite smått "pyssel" som hör lördagar till...inhandla mat till familjen, stuva tvättmaskinen full med tvätt ett antal gånger, skura toaletterna, byta lakan i sängarna, och litelitelite bara städa upp där gubben slarvat...
Ridderligt har han erbjudit sig städa när han nu ändå är hemma med sitt knä. Alltså han har ju faktiskt sitt knä med sig hela tiden, men när han nu relativt nyopererad inte kommer särskilt långt från hemmets trygga vrå, så har han alltså erbjudit sig att veckostäda...Vilken kvinna utnyttjar inte ett sådant erbjudande? Att vi sedan har lite olika definition på vad en veckostädning går ut på skall vi inte gå in på här...men - det finns faktiskt större problem här i världen ;)
Ni har väl hört denhär:
"hellre lite skit i knutarna än ett rent helvete!"
Så här sitter jag nu och har knaprat i mig en söt kaka till kaffet och mår gott.

Äldre sonen har anlänt från armén, min veckosluts-låneson har anlänt från internatet, lillungen är vimmelkantig av lycka över att "stora" pojkarna anlänt, gubben sitter i soffhörn och kollar in någon dokumentär på TV, hunden sussar gott efter kvällspromenaden så jag har liksom räknat in alla mina "grisar", funnit att alla är tryggt hemma...och i morgon skall jag åka iväg och kolla in ett nytt loppis! Kan det bli bättre? En alldeles vanlig fredag?
Kram på er alla!
M.

VARDAGSSYSSLOR

Januari är för mig i allra högsta grad en vardags-månad. Efter att julen är utstädad kommer bara vardag. Det är lite för tidigt (enligt mig:)) att ta in våren, ingen vintersol som lovar vår finns än. Bara vanlig vardag. På något märkligt sätt gillar jag det - också...Det har sin lågmälda charm, om man bara lyssnar...

När vi flyttade in i huset hade de förra ägaren lämnat kvar en köttkvarn. Jag frågade henne senare om hon ville ha den, men hon tyckte den var så jobbig att mala kött med, så hon sade att jag kunde hålla den. Jag tyckte den var fin, så jag blev mer än glad, och faktum är att vi använder den ofta. Som motvikt till allt det supereffektiva i tillvaron i övrigt känns det bra att mala för hand, långsamt. När jag sedan lagar bolognesesås på långsamt malt kött som får puttra i timmar på spisen så kan man nästan smaka ett lugn i maten. Nu är det ju mest vilt som jag malar, så jag känner att om det kan finnas lyckliga hönsägg, så finns det också lyckligt kött...liksom:)



Samma, eller liknande lugn, försöker jag åstadkomma när det gäller läxläsning...NEJ, jag malar inte barn som inte läst sina läxor ordentligt (även om tanken nuddat vid mig nångång, hehe...). För länge sen har jag gett upp tanken på att mina ungar skulle sitta prydligt vid sitt skrivbord och göra läxor...nja...den kunskap som fastnat i mina barn, det har nog skett vid köksbordet...


Men inte kan jag klandra dem...jag skulle också vilja jobba i ljus-sken med tulpaner under näsan. Det är vardagslyx, vardags-skönhet, och det skall vi alla unna oss - because we are worth it!

Så är det bara:) ...tycker lilla jag!
Ha det så bra, alla ni därute, vad ni än sysslar med - glöm inte att njuta - också av vardagen!
Härligt att ni orkar titta in, även om det blir lite magert med inredningsinlägg för tillfället, jag måste erkänna att mitt jobb för tillfälle äter en stor bit av min energi...sånt händer ibland;) *rycker på axlarna*
Varmaste vinterkramen till er!
M.

BESLUTSÅNGEST

HUR gick det med mitt projekt att rensa i tidningsröran?
Jo, igår hade jag en massa tidningar i en prydlig hög i ett skåp...
Idag har jag en massa tidningar utspridda runt vardagsrumsgolvet uppdelat i högar som;
"måste sparas",
"måste troligen sparas",
"kan eventuellt slängas",
"kan slängas efter ännu en genomgång"
...i högen "slängas" finns redan 3 tidningar, så med denhär takten lär jag nog bli klar till sommaren;) heheh...När jag igår stönade över dessa högar med tidningar som dräller i knutarna gick äldre sonens kompis förbi och så måste jag ju utrycka min frustration över att jag samlar på allt världens nonsens (det kändes så just då;)). Då rycker han bara på axlarna och konstaterar:
- Det är nog så med de flesta kvinnor, du är knappast ensam...
18 år - och kommit till insikt redan:D!
Men här har ni byrån som jag inte kunde hålla målartassarna borta ifrån...
När jag började förvandlingen av mitt lilla hus, så var det i sovrummet jag började.
Nu har jag gått igenom alla rum och bytt färg på väggar och lite grovfixat. Då kunde jag inte bestämma mig vad jag skulle göra med byrån, så den fick bli som den var - då...
Nu ser den ut såhär - och jag är riktigt nöjd :)
Till och med gubben undrade om det verkligen är samma byrå - så mycket mindre och sirligare ser den ut nu. (Som om det skulle ha kunnat gå honom förbi ifall jag släpat ut en och in en annan byrå som faktiskt väger en hel del...men det var kanske inte så han menade *fniss*)
Nu är det inte någon gammal antik byrå som jag gett mig på utan en "gammal-wanna-be". Nu är den ännu mera "gammal-wanna-be". Målningen hann knappast torka innan jag samlat lite småttågott att placera ovanpå. Det är knappast det slutgiltiga men får duga just nu.
Ängeln, som jag fått av en underbar vän,
får bosätta sig under kupan ett tag, och övervaka våra drömmar.
Sov gott, alla mina vänner därute. Själv skall jag krypa i säng i vettig tid idag...satt med äldre sonen och pratade framtid och drömmar till tre senaste natt...så *gäsp* ha en bra arbetsvecka alla. Nu skall jag bara bläddra igenom ett par tidningar till...vänta nu, i vilken hög skulle jag sätta "kanske slängas"???? Hmmm...
Kram M.

SÅDAN HUND SÅDAN MATTE...


Både hund och matte känner sig lika vinterglåmiga...

Får inte riktigt något vettigt gjort...Det KAN också vara min kärleksfulla empati när gubben nu också är lite långsam med sina kryckor som får mig att hålla igen lite...Nja...den nakna sanningen är nog att jag bara är lite januari-trög. Som min lilla hundtant (hon fyller förresten 13 år idag; så ...."ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva...."

Med förströdd värdighet lyfter hon lite, lite på ögonlocket och undrar vad det tagit åt mig som sitter här och sjunger??! Sån är hon...när det gäller nåt skoj är hon genast alert och med på noterna, men däremellan tar hon den här märkliga familjen och alla andra varelser som kommer och går i vårt hus med största ro.


Med största ro skall jag också ta denna lördagkväll. Jag har gett mig ett heligt löfte...NU skall jag göra mig av med alla (njaaa...inte riktigt alla, men nästan...) inredningstidningar som ligger och tar rysligt mycket utrymme i mina hyllor. Jag har försökt att liksom lite gömma undan dem i något skåp, men likaväl tar de utrymme där...Ibland måste man bara rensa i röran och ikväll skall jag ännu ta en sista bläddring genom tidningarna innan de åker iväg till tidningshimlen. Jag skall memorera alla goda ideér på min hårdskiva som sitter någonstans bakom pannloben och så...nytt år nya tag:)


Riktigt sysslolös har jag ändå inte varit idag...skulle städa i byrålådorna i sovrummet men hur det nu kom sig så kände jag hur det började rycka i min höger hand och den bara drog iväg med mig till burken med penslar...och resten kan ni nog räkna ut själv;)

Gubben kom inhaltande i sovrummet just som jag stod i begrepp att svepa det första penseldraget över möbeln. Jag tyckte mig ana en liten uppgiven ton i hans röst när han försynt undrade:

- Och vad är det för fel på den då...som den är?

- FEL? Fel, upprepade jag fånigt. Det behöver väl inte vara fel på något för att måla om det???!

Ibland förstår jag mig inte på min man...eller kan det vara tvärtom?

Näääee, det tror jag inte på! Inte alls!
Alla ni därute, ha en skön lördagskväll! Vad glad jag blev när jag märkte att nya besökare ramlat in på min blogg:D. Skoj att ni hittat mig, jag besöker er också även om jag inte alltid lämnar fotspår efter mig;)
Nu skall jag plöja mig igenom tre årgångar av Lantliv!
Må gott alla!
M.





ÅRSRINGAR OCH SKUMPABUBBLOR

*fniss*
Denhär skålen vill jag dela med era alla därute nånstans...

(bild från nätet)
Idag har jag fått en årsring till...:)
Skål töser!
M.