DEN SOM SIG I LEKEN GER....

Godmorgon därute!

Solen skiner så det gör ont i mina ögon som redan hunnit vänja sig vid grådask och mörker. Alltså tänker jag inte alls sitta så länge här vid datorn, utan skall hoppa rakt ner i mina gummistövlar och övertala hunden min att det visst är jätteskoj att traska omkring i dyblöt terräng...

Men!
Jag har blivit utmanad av Annica som har bloggen Home No.1 . En underbar, inspirerande och vacker blogg! Där brukar jag tassa omkring och bara njuta av allt vackert! Gör som jag! :)

Regler för utmaningen som följer.
Länka till den som utmanat dej och sätt in dessa regler på din blogg.

Berätta 7 saker om dig själv alldagliga som knasiga.
Utmana 7 stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Jag läste utmaningen redan i går, och har verkligen jobbat på att komma på knasiga saker om mig...jag är så genomvanlig, så om jag skriver 77 alldagliga saker om mig istället då? Nå nej! Skojade bara:)

Här kommer 7 punkter om lilla mej:

1. För att vara en relativt social, pratsam och gladlynt person så trivs jag också oerhört bra alldeles ensam emellanåt. Jag tror nästan det bosatt sig en liten eremit i mig som tidvis kräver att få ta över och lugna ner mig?

2. Mina pärlor här i livet är ungarna mina (10 och 19 år gamla har de hunnit bli - fast det var ju alldeles just de föddes!). Och gubben min...ja, han har fått dras med mig i över 20 år, stackarn;)

3. Emellanåt när jag står i trädgården med rejäla gummistövlar på mig, med rumpan i vädret och händerna djupt ner i någon rabatt kan det kännas långsökt att jag någongång sysslat med tävlingsdans...Ni vet, paljetter, skyhöga klackar, svepande klänningar...men så är det. Men jag njuter fortfarande oerhört av att få sväääääva iväg i en långsam vals eller wienervals med gubben min!

4. Sen tänker jag "kopiera" Annicas motto, men det är bara så att det alltid varit mitt motto här i livet: ALLT ORDNAR SIG. För det gör det, på något sätt...

5. Jag tycker ju oerhört mycket om inredning (ifall det blivit oklart för nån...hehe) men gillar också att klä mig snyggt (eller åtminstone lite personligt då). Men jag fullkomligt avskyr att shoppa kläder! Så jag hör till de kvinnor som släpar hela kassakistan med mig ett par gånger i året och så köper jag allt jag behöver på en gång och så är det gjort...Lite som att gå till både tandläkare och gynekolog på samma dag;)

6. Hmmm...vad annat skulle vara typiskt för mig? Jo, jag är ganska bra på att prata, argumentera, förklara bort saker och så. Mina barn har ärvt denna förmåga av mig, så det kan bli ett väldans förklarande och pratande och diskuterande hos oss ibland. Gubben han har gett upp för länge sen... Sen kan jag bli tvärarg ibland, men glömmer bort att vara arg efter en halvtimme eller så, så gubben han har lärt sig att bara vänta ut mig, och så var den stormen över...

7. Skulle önska att jag var mer systematisk, jag börjar med hundra projekt och lämnar många av dem på hälft....och blir jätteirriterad på mig för det. Men det är nu jag;)

Och så tar jag och skickar utmaningen vidare till:
Änglahem , Rödluvans Vita Vardag, Lantluft, ♥Min Eden♥, Guldkant På Livet, Skatan, Tidsmästarinnan

Nu väntar den blöta terrängen och höstblek sol...
Kram på er alla!!!
M.

AVIGA VECKAN

Hej,

Det finns veckor då inget riktigt går som man tänkt sig...Håller på och fixar i lillungens rum, men inget vill riktigt lyckas nu...

Tyget som jag skulle sy en gardin av var slut i butiken...så jag fick ta ett annat, helt okej det med, men jag hade ju fått ögonen på det andra innan. Och så finns det inte ens att beställa mer. Totalt slut...

Garderoben hans är målad, men nu har jag lyckats tappa bort (!) dörrknopparna som jag köpt för en tid sedan. Hur kan man? Jag VET ju att jag lagt dom någonstans på ett väldigt logiskt ställe. Kommer bara inte på det just nu, och inte kom jag på det igår kväll heller, och inte i förrgår...


Så hade jag då i ett anfall av praktiskhet köpt en ställning med trådkorgar (ful, men ah, så praktisk) att ha leksakerna i (välgömd bakom gardinen...hihi).
Väl hemma märkte jag att hälften av delarna var av fel kaliber, så var det bara att åka iväg och byta dem...Arrrghh!!!

Så tappade jag en jättelåda med skruvar, spikar och annat smått och gott i källartrappan, hur det såg ut, det behöver jag knappast säga...

Det är inte så konstigt att min lilla hund tittar lite allvarligt förundrat på mig, när jag sitter och småmuttrar och osar bränt i stolen brevid.


Har beställt några små trevliga grejer till pojkrummet, ser faktiskt fram emot att få "pynta" till det i hans rum - om jag nu någonsin kommer så långt.......*djup suck*
Just nu skulle jag inte bli hemskt förvånad om paketet skulle komma bort på posten...att en sån vecka;)

Men!
I morgon är det en ny dag!

Dessutom Alla Helgons Dag! En så lugn och vacker helg!
Få sända en tanke till våra kära som inte längre finns med oss, och ta tid att varva ner och minnas.
Minnas röster som tystnat, ge rum för saknaden, låta tankar och känslor som slocknat leva vidare i mina tankar och i mitt hjärta. Att stanna upp ett tag.

Ta vara på er!
Stor helgdagskram!
M.

P.s. I morgon skall jag svara på en utmaning jag fått:)

IBLAND HAR MAN SINA SVAGA STUNDER...

Hej på er igen, vips har veckoslutet försvunnit, och vad har jag gjort då?


Detta har varit ett av dom veckosluten då jag tagit itu med en massa tråkiga göror som bara måste göras. Och att jag lyckats med det har jag bara min ytterst personliga hormonella cykel att tacka;) En gång i månaden blir jag helt ureffektiv, synd att det bara brukar hålla i sig en dag eller så...

Jag har:
- Städat huset
- Skurat tvättstugan
- Städat bilen (det var på tiden)
- Fixat några mossbollar (resultatet bör helst skådas på långt håll)
- Fört avlagda kläder till återanvändning (ser man på)
- Kokat soppa att frysa in
- Grälat med äldre ungen, riktigt rejält (det sker såpass sällan så det tål att noteras...hehe)
- Förhandlat med lillungen (återkommer till det)
- Tagit mig i värsta höst stormen till vallokalen och röstat.
- och så ett par dussin andra saker som jag gjort i förbifarten...

Varför, varför kan jag inte ha denna energistorm lite oftare, gärna utan det övriga som liksom hör till;)

Med vad är det för svaga stunder jag menar då?
Jo, jag hade långa förhandlingar med lillungen om målandet av hans garderob.
Det är den absolut sista möbeln i hela vårt hus som har kvar den där "antikbets-looken" som jag numera får kväljningar av.
Jag har älskat den stilen engång...(herregud, tänk om jag nångång blir förtjust i den igen och skall ta bort all färg från alla möbler jag nu målat med största omsorg....börjar låta som värsta sortens mardröm....*rysningar*).

Nå, hur som helst så är lillungen tydligen en naturbegåvning i att förhandla. Måste komma ihåg att passa mig i framtiden. Bäst som det var hade jag då fått "tillåtelse" att få ge mig i kast med garderoben hans, trots att ääälskar när den är sådär träig. Men innan jag hann blinka hade jag också lovat....håll i er nu... att jag skall måla Tintin på väggen i hans rum!!! Så där bara...jag menar jag är ju inte en oupptäckt Monet eller så. Vad gör man inte för att få kasta sig med penseln över nån möbel?

Jaha, ja.....måste väl se det från den ljusa sidan. Tintin är en av lillungens stora favoriter just nu, jag kan ju bara vara glad att det blev just Tintin...Det kunde nämligen också ha blivit de hårdrockande eurovisionsmonstren från Finland...han gillar nämligen dem också...
MEN DET PÅMINDE JAG HONOM INTE OM....;).

Tintin är fin!

Och ni skall alla ha en fin vecka!
Månadens energiutbrott har gått över, skall gå och kolla om det inte kommer något onödigt på TV och gräva fram lite choklad från mina gömmor...

Kram M.

ÅTERANVÄNDNING

...är ju en nyttig sysselsättning! Ibland svider det till i mitt samvete, för jag borde säkert ägna mig åt det mycket mera än jag gör....Fast jag försöker nog!

Roligast är det ju när det återanvända förvandlas till något vackert. Kanske det inte har så stor vikt med tanke på miljön, men ja, roligt är det:)

Här omkvällen dök jag ner i korgen med "allt-mellan-himmel-och-jord-som-jag-tror-att-jag- någongång-kan-tänkas-behöva"- grejer i...Och så pysslade jag lite (har aldrig varit så pysslig som denhär hösten, det måste bero på all inspiration jag får från er!)



Här har några kort fått ge nytt liv åt våra tändsticksaskar. Lite spets har det smygit sig med också tydligen;)

För er som orkade läsa mitt förra inlägg till slut...så är dethär en typisk grej som kära gubben inte riktigt förstår...Han kan fråga:

-Vad är det för fel på tändsticksaskarna innan då?

De är knallorangeröda och granna.

En sån fråga! säger jag bara;)
Tidigare i höstas köpte jag en Pernettia, men halva växten började se lite luggsliten ut så jag klippte helt lugnt sönder den och snurrade de snyggaste bären till en liten krans.

Ja, och så har jag då äntligen skruvat fast ny-gamla knoppar på köksskåp och -lådor. Dem hittade jag i en antikbutik i en låda, under en stol, bakom ett skåp. Den som snokar, hon fyndar *hehe*. De känns sådär rejäla och rustika.
Nu tänker jag inte utsätta er för ytterligare ett låååångt inlägg utan tänker ha förstånd att sluta itid idag.
Så sist men absolut inte minst:
Tack för härliga kommentarer!!!

Jag blir så himla glad själv om jag kan få nån att dra på smilbanden:) , om någon känner att de får ens litelite inspiration, eller nåt...jag får ju så mycket av er alla därute i rymden nånstans!

Skall försöka ta itu med problemet jag har att inte komma åt att kommentera hos er...datakrångel och framför allt att ta itu med det är bara av någon orsak alltid längst ner på min prioriteringslista....Krhmm...
Men nu skall ni alla njuta av veckoslutet!

Själv har jag ingenting inbokat, vilket känns så himla skönt! Kanske slappar jag, kanske tar jag en lång promenad i skogen, kanske målar jag nån möbel, kanske jag gör lite av allt????
Kram,
M.

KARLAR OCH SPETS

Hej på er !

Emellanåt har jag såna problem med att lämna kommentarer hos en del av er, och jag vet att orsaken säkert är hos mina inställningar, men jag blir så sur...:(

Tex idag skulle jag ha lämnat ett låååångt inlägg hos Lantluft som tog upp ett så intressant ämne som hur männen passar in i dessa skira, vita hem?
Det är något jag själv funderat på ibland. Hur förhåller sig era karlar till att bo bland en massa "spets och volanger".

Jag har ju själv tre karlar hemma, två vuxna och en liten mansbörjan. Och de brukar ta det mesta med ro. Jag får styra och ställa. Bara jag inte besvärar dem hemskt mycket. Min gubbe får allergiska utslag och hög feber ifall han måste röra en hammare, äldre sonen är inte så mycket bättre han, och minstingen - ja han får inte härja med hammaren än...men det finns lite hopp när det gäller honom, ur min synvinkel liksom;)

Men det slår mig ibland när jag seglar omkring från den ena fantastiska bloggen till den andra att vad gillar männen denhär ändå mycket feminina inredningstilen?

Var går gränser för hur mycket rysch och pysch en karl "klarar av"?
Min gubbe morrar verkligt sällan till, men det som kan irritera honom är om det finns mycket små ting i litet utrymme som gör att han känner sig klumpig och rädd att ha sönder nåt...

Då är han ändå en synnerligen smärt karl som inte borde ta sååå mycket utrymme. Det är mera så att han bara upplever sig som klumpig. Han vill liksom kunna röra sig bekvämt, och ta i saker utan vara rädd att de går sönder och så. Lite karlatag skall saker och ting klara av.
Sen är det inte sååå stor skillnad tror jag om dynan är av spets eller om mysfilten har rosa blommor;)

Med tre egna karlar i huset + barnens kompisar som ofta bor hos oss på weekenden, så har jag lärt mig att inte hetsa upp mig över att allt inte är perfekt hela tiden. Hahahaha!!!!! Det är ALDRIG perfekt hos oss! *skrattar hysteriskt* .Skulle jag ens försöka sträva till det, så skulle jag få säga upp mig från jobbet och förmodligen förlora förståndet inom en vecka.

Det är nu bara så...jag kan helt enkelt inte kräva att mina karlar skall vika handdukarna just som jag vill, alltid hänga upp allting, inte flytta på soffdynorna, sätta fram tomater i en skål, om de passar in den övriga färgsättningen just då - men INTE NÅGONSIN sätta fram gula paprikor, för de passar ALDRIG in med den övriga färgsättningen...

Jag kan leva med att ett glas i fattigmanssilver som jag planerat ha ljus i i badrummet plötsligt används till tandborsthållare (har hänt)...Att min dyra tvål som jag lagt fram som dekoration och doftspridare plötsligt är brunrandig och full med små fingeravtryck (har hänt...men tvålar ÄR väl till för att tvätta sig med, eller?). Hemmet är ju till för att levas i, inte skådas. Därför är det ju bara en delsanning som syns i bloggarna...skulle jag tro, hoppas jag!

Jag skulle tro att mina karlar tycker om den inredningsstil jag valt. De säger ibland att det är ombonat och mysigt hos oss. De kanske inte faller i trans inför något stilleben av kottar och ljus, eller suckar hänfört över nya kuddar, men är inte sena med att självmant tända ljus, duka vackert och så...

Och så med lite humor går det mesta:

Senaste söndag när sonen skulle åka till armén undrade han om han kunde ta lite moccarutor med till kompisarna i stugan. Det hade blivit över lite från lillebrors kalas.
- Visst, jag fixar ett paket!
Och så fyllde jag en engångstallrik och snodde runt en cellofanbit, knöt ihop med snöre så alltsammans såg ut som en "lök". Tyckte paketet såg jättefestligt ut, det gick fort att packa, och moccabitarna hålls där de ska.

I tamburen stod ungen och väntade med terrängdräkt och rejäla stövlar och baretten på sitt rakade huvud. Supermanlig! Och så höll han upp mitt fina paket och log från öra till öra och sa:
- Och huuuur manligt är inte dethär???

Ha! Lika manligt som det är kvinnligt att jag är den enda i huset som äger och använder en borrmaskin!

Hur är det med era karlar? Har de kapitulerat, morrar de till nångång? Eller tycker de rentav att det är vackert med spets och shabby chic???

Ha en skön dag!
Kram på er, M.