BORTGLÖMDA...

…i våras hittade jag några bortglömda Rosamunda-potatisar i grönsaksfacket i mitt kylskåp.

Då var de redan såpass mjuka i skinnet och med så många "ögon" att tanken på

att käka upp dem var inte aktuellt, om man säger så.

Men istället för att slänga dem på komposten, vilket onekligen var min första tanke,

så petade jag ner några i min gamla vedlår som numera tjänar som "potatisland".

Och idag var det då dags att vända och gräva i lådan och visst fanns där

nya, fina Rosamundor. 

Från några skruttiga potatisar från våren blev det nu en nästan full korg med 

den bästa ugnspotatis man kan tänka sig.

Någon gång i tiderna hade jag ett riktigt potatisland, men numera känner jag inte

riktigt för att gå hela den vägen. Men så här i lagom storlek är det bara

toppen! Faktum är att det enda jag gjort under sommaren var att slänga 

någon hink vatten över dem när det var som mest torrt och hett.

Och så har jag samlat lite gräsklipp och lagt ut mellan plantorna.

Thats it!

Och idag njöt vi av ugnsbakad potatis 12 steg från köksbordet.

Det är närmat om något det, inte sant?

I år har jag inte egentligen haft några traditionella sommarblommor alls.

Men frostnatten förra veckan var såpass tuff i alla fall att de klängväxter jag haft i mina utekrukor gav upp och förvandlades till någon slemmigt och det är ju inte så fint precis.

Under en skogspromenad plockade jag lite mossa för att ha för diverse höst- (och jul-) pynt.

Tills jag kommit på vad jag skall ha i mina krukor under vintern fick lite olika 

lavar och mossor flytta in.

Kan mycket väl hända att de blir där hela vintern...

I övrigt fick jag ungefär hälften av vad jag tänkt hinna med gjort idag.

Jag förstår inte varför jag är en sådan tidsoptimist när det gäller veckosluten,

för samtidigt vet jag ju att jag vill att mina frukostar skall få dra ut på tiden

 och jag älskar att gå omkring och småskrota.

Och sådant tar ju också tid!

och så måste man ju ge tid åt att snurra ihop den där lördagsmiddagen.

Och avnjuta den.

Och ha tid att låta den sjunka ner.

Sån tid allt det där tar - ni skulle bara veta!

*

På tal om det så tänker jag i morgon fota en bild en gång i timmen (under de vakna timmarna då)

för att se, och så ni kan se, vart mina timmar "tar vägen".

Idén till det har jag snott av Grynbär.

Nu blir det att koka lite kaffe om jag skall orka se på deckaren jag 

siktat in mig på hela veckan...

Gäääääsp…dagar ute i höstvädret och en middag på det gör sitt…zzzz