NI VET DE DÄR SMÅ, SMÅ, FÅNIGT SMÅ TINGEN...

… i vardagen.

På facebook snurrar för tillfället ivrigt en utmaning om att fota sin vardag i fem

dagar. Många tycker att det är en återvändning tillbaka till det vad facebook

i tiderna var tänkt för. Andra river sig i håret åt bilder på morgonkaffet -

gärna i en Muminmugg…vi är ju från Muminland vi!

Jag tycker själv att det på sitt sätt är rätt skoj.

Det är ju det vi vardags-bloggare håller på med.

Delar med oss av vår helt vanliga vardag.

Tänk bara på framtidens forskare som förmodligen har en enorm

mängd information om vårt sätt att leva här och nu, både i text och bild, att plöja

igenom. 

Tänk nu, kanske någon forskare någon gång i slutet av 2000-talet

hittar mitt foto om hur vi i vår familj firar påsk.

Ofta, ofta har det varit invigning av stuglivet på samma gång.

Mina barn kommer att minnas hur de letat påskägg i 

mer eller mindre isande havsvind, i vårblek skärgårdsnatur.

Gömställen för äggen är begränsade men alla år lyckas jag påskharen

hitta några nya ställen….

Är havet öppet till påsk, vilket händer nu och då, är det obligatoriskt

invigande av kastspöet som står på programmet.

Oftast är fiskelyckan så där…sååå ivriga fiskare är ingen av oss att vi skulle

lita på att det blir färsk fisk endera dagen…

Men det är njutbart att bara testa in kastknycken. Den brukar bli 

bättre fram emot midsommar. Och då serveras det färsk abborre lite

nu och då. Jag säger bara färsk fisk och nypotatis. 

Också det ett fånigt litet vardagsting att bli lite lycklig över, liksom!

Och när vi nu är inne på de där små vardagliga tingen så går det inte att 

förbise vår "vädersten". Invid bryggan finns en ensam sten som 

med skarp tydlighet visar vattnets höjningar och sänkningar.

När det ser ut så här betyder det att det blir fint väder även följande dag.

Vi kollar in stenen utan att tänka desto mer på att vi läser naturens

egna väderleksrapport. 

Så här på våren blir det att "kolla in" att vikens alla invånare hittat hem från sina vintervisten.

Även de återkommer till "stugan i norr".

Strandskatan var på plats. Check.

Än så länge var hen/den ensam.
Däremot hade många andra vik-invånare återkommit med sina partners.
Endel hade inte helt kommit underfund med vem de nu sen riktigt skall bilda familj med, men
allt det där var på gångs med en härlig aktivitet!

Framtida historiker och forskare må undra men även om jag är rätt
med på kartan om vad som händer ute i världen, om kriser, både ekonomiska och
geopolitiska, så är det ändå de där små, små, fånigt små vardagstingen
som kryper över nyhetströskeln i den här bloggen!

Här kommer nu och för alltid att presenteras en alldeles vanlig
medelålders-kvinnas alldeles vanliga vardag.

I mer än fem dagar, hahhahaaa...

Sorry…det får ni leva med :D!