...är jag över att ha min äldre son hemma igen. Han stack iväg en sväng till Norge här i våras, men kom tillbaka lite tidigare än ursprungligt planerat.
Och med sig i bagaget hade han dessa:
(här var det meningen att jag skulle länka till det inlägget, men si det lyckades jag inte med...)
Medan han ännu var i Norge fick jag ett textmeddelande av honom:
"Skicka mig adressen var jag hittar kannan, så skall jag fixa det :)"
Efter en stund då han hittat butiken kom det ett nytt meddelande:
" Skall jag köpa kaffekoppar och sockerskål också?"
Ja, vad skall man svara...? "Är de lika läckra som kannan?"
Svar från sonen: "Jooooo! Hela denhär butiken ser ut som hemma hos oss!!!"
En stund funderade jag på att svara honom: KÖP RUBBET, men jag besinnade mig och sade att ett par, tre, fyra, sex koppar och ett par kannor sääääkert får plats nånstans i nåt skåp:)
Men det finaste är ändå att ha honom hemma en sväng <3 p="p">3>
Sådär i övrigt håller jag på att drunkna i jobb - jobbjobb alltså. Jo, visst har jag jobb härhemma också men att stå och skrapa fönster eller måla golv är mest terapi. Jag tänker så otroligt bra när jag målar. Kanske det inte är en tillfällighet att jag dragit igång ett och annat målningsprojekt härhemma?
När livet blir lite turbulent är det skönt att syssla med något monotont som samlar tankarna.
Turbulent är också lilla Cenneths liv. Han har tagit de första försiktiga flygturerna. Den första slutade elegant på min korgs handtag (bilden ovan ). Sporrad av den fina prestationen blev han kanhända lite stor på sig och den följande vingtesten slutade snopet nog i en öppen kökslåda...
Landningen bland en massa snören och paketpapper fodrar nog lite precisionsövningar ännu...
Medan golv- och fönstermålningen torkar ger jag mig i kast med trädgården som helt plötsligt (muahahhah) blivit så grön så...av ogräs. Det är nåt med gruset på mina gångar...det drar åt sig ogräsfrön som en magnet. Och varenda ett av fröna gror - känns det som! Annars har den tuffa vintern gallrat ganska friskt i min trädgård. Många av rosorna har sagt upp kontraktet...perennbänken ser glesare ut än på länge...
....till all tur verkar pionerna i allafall vara glada och nöjda. I år får jag massssssssor av pionblommor - och av det blir jag också lite löjligt glad!
Nu skall jag skutta i duschen och se om jag skulle få de sista målningsresterna skrubbade bort från nagelbanden. Ännu ett par veckor innan det blir semester för min del, och jag kan strunta i hur mycket kitt och målning jag har under naglarna....;)
Må gott alla sommarälvor!
Kram
M.
4 kommentarer:
Tack för ett härligt inlägg som gjorde mig glad.
Förstår dina känslor för sonen som kommit hem - känner likadant.
Jag sitter och skrattar åt dina ord om fågelns försök till flygturer...:D
Naturen (och ogräset) har verkligen exploderat nu - det är så grönt och frodigt att man nästan tappar andan.
Var rädd om dig och ha det bra!
Alltså, Cenneth är ju bara fööör söt....vilken lyckans caj, som fick komma hem till er, få se om han alls vill flyga bort sen...
Mycket konstigt förövrigt att du inte fick vårdledigt, det tycker jag!!!
Hej=) jag tycker bara han är såå tuff Cenneth vilken stil hahaha..och tänk vilken rar pöjk som tänker på sin mamma, och det är det bästa, att de kommer hem lite då och nu! Kram A.
Tuvull
Jag förstår precis, att du är glad, när sonen kommer hem! Det är jag också, när mina kommer hem eller hälsar på. Man är ju mamma ändå. Roligt, att Centsu mår bra. Troligtvis kommer den och stanna i närheten någonstans, när det blir dags att "flyga ur boet". Ha det.
Skicka en kommentar