...av att vara så idélös när det gäller "pimpandet" av köket. Det är klart, det finns ju vissa begränsningar: Köket är litet, det måste finnas kylskåp (stort), spis (tråkig sådan), diskmaskinen (som jag aldrig överger), och dessutom är en stor del av väggarna upptagna av köksskåp som ÄR så praktiska och sväljer massor med allt möjligt som behövs i köket. Dessutom har mitt lilla kök två fönster, vilket ger ett härligt ljus, och som var en av orsakerna varför jag fastnade för just detta hus...Så är det ett genomgångsrum, vilket betyder två dörrar...Och så består den största väggen av muren som förståsigpåare säger att jag inte får spika och skruva upp så mycket grejer på...Fast jag vill ju inte heller att huset skall brinna upp, så det är väl bara att vara lydig flicka;)
Tallrikshyllan som jag köpt från Indiska för flere år sedan har bytt skepnad från mörkbrun till vit, och så har den blivit shabbad i hörnen. Några smala hyllor har fått samma behandling, men jag vet inte riktigt hur jag vill ha det. Man blir så himla bunden av dessa väggfasta skåp....som ÄR så praktiska. Se, där sade jag det igen;)Och så ännu en sak...Trots att mina pojkar, minsta, största och äldsta, oftast finner sig väl tillrätta med mina idéer så har jag en liten misstanke om att det kommer att ta dem minst tre år att hitta rätt i köket om jag börjar hemskt mycket flytta på saker och ting och hitta på nya uppbevaringsplatser...Och då vet jag inte om det riktigt är värt besväret...hihii. Så kanske jag lämnar det som det är och satsar på olika "stilleben" på arbetsbänken nu och då istället? Hm, tål att funderas på.
Eller så lämnar jag köket ett tag och tar tag i något annat rum...För jag känner att jag verkligen kört fast här...Jag har ju inte bråttom nånstans...
...annat än ner för att se på nyheterna, så jag är lite ens uppkopplad till verkligheten;) Hehehe.
Kram M.
