När jag började gå igenom mina bilder insåg jag att jag inte en enda gång
plockat fram kameran då vi varit i städerna längs rutten.
Säger mer om mitt fokus på fotograferande än hur fina städerna var.
I synnerhet Kristiansund var en söt, liten bekantskap. Nästan så jag nu
ångrar att jag inte tog kameran fram och med på en tur i stan.
Grabben träffade sin kompis och under tiden letade jag efter nattkvarter åt oss.
En camping såg så fullbokad ut att jag körde till följande. Den verkade mer
stillsam och tystlåten, tills jag insåg att den ligger precis intill flygfältet
så det här med tysthet och sådant jag gärna uppskattar när jag skall sova
kanske inte uppfylldes helt just här...
Så det fick bli resans enda hotellnatt istället.
Nästa stad att stanna till vid var Trondheim - men inte heller där plockade jag fram
kameran en endaste gång.
Efter Trondheim-stoppet började vi dra norrut. Från och med nu hade vi inga som helst planer
på vart vi skulle köra, vem vi skulle träffa eller ens någon som helst tidtabell.
Vi bara styrde kosan mot norr, stannade och kokade mat när vi hittade någon fin
plats och kände att det minsann började kurra i magen.
Med fina vyer känns nudlar med tonfisk, och de sista dropparna från den medhavda vinflaskan
nästan lite "lyxigt".
Inte Michelin-standard direkt dock...
Någonstans här kände vi att vi nu ändå behöver ta ett beslut att
fortsätta ännu längre norrut eller börja kurva hemåt så småningom.
Kände att jag kanske hade sett och upplevt det jag hade velat se och uppleva
och grabben tyckte lite samma, så när nästa vägskäl mot Sverige kom så
lade vi blinken åt höger.