...rikare är jag idag.
Verkligen.
En upptäckt och en upplevelse.
I morgon är det helgdag här hos oss. Finland firar sin självständighet. Det betyder stängda butiker, och som det av någon underlig orsak alltid är,
så blir människor lite som om butikerna skulle vara stängda ett halvår och inte en bara en dag.
Mina kolleger suckade över kaffekopparna om hur de skulle bli tvungna att trängas med en massa andra i dessa stora matmarketar efter jobbet.
Själv körde jag hemåt. Struntade i de stora marketarna.
I byn där jag bor finns två matbutiker, den ena medelstor och en mindre.
Mycket mindre.
Jag valde den minsta.
Där gick jag mellan hyllorna och plockar toapapper och
knäckebröd i min butikskärra.
Jag hittar inte direkt senapen, som också var slut därhemma.
Men eftersom hyllornas längd i den här butiken kan mätas i
meter och inte i tiotals meter, hittade jag snabbt min senap. Så går jag till grönsaksdisken och står där och plockar potatis som är av den där mylliga, otvättade sorten i lösvikt, direkt från producenten förresten.
Det är då det slår mig.
Insikten!
Vanligtvis är jag rätt stressad när jag rusar runt i matbutiken. Så där som man är.
Rätt ofta. Ni vet?
Idag fanns det alla förutsättningar för att jag skulle vara det.
Helg på kommande, mycket på jobbet, lite små irritationsmoment som fastnat trots att jag strävar efter att lämna jobbet på jobbet - alltid går det inte....;)
Men!
När jag stod där och plockade min potatis slog det mig
att jag egentligen inte alls var stressad, och hetsad och allt annat som jag brukar vara.
Och mitt där, med potatisen i högsta hugg på väg in i påsen, insåg jag var det var som var annorlunda.
Det var tyst!
Ingen skvalig bakgrundsmusik, ingen käck julmusik, ingen reklam, ingenting!
Det var bara tyst!
I en matbutik!
Människor gick omkring och fyllde sina kärror och korgar, någon pratade tystlåtet med försäljaren bakom köttdisken. Ett litet skratt från kassan.
Men ändå tystnad!
När det var min tur vid ostdisken (jo, du läste rätt, det finns
faktiskt en ostdisk med service i den här lilla butiken!) så kunde jag inte längre hålla mig utan brast ut i lovord om frånvaron av oljud i butiken.
Om det underbara i en fin ostdisk och en välförsedd köttdisk.
I den här butiken lyser färdigpackad kött med sin frånvaro - här är det pappersinslaget som gäller.
Och de obligatoriska matinköpen blev plötsligt till en lustfylld upplevelse.
En lugn och tyst sådan.
*
Det här får mig att fundera...
Hur kommer det sig att det förr fanns liknande små matbutiker i varenda en lite by, med köttmästare och allt, och att det lönade sig?
Annars skulle de knappast stått där i tiotals år, gått från far till son.
Jag är uppvuxen med det.
Sedan kom förändringen.
Hur kom det sig att vi valde jättemarketarna fram om bybutiken?
För att vi tycker att utbudet är så mycket bättre?
Vet ni, det är faktiskt inte det!
I den här ost- och köttdisken finns precis lika mycket att välja mellan som i de stora marketarna - bara i mindre mängder.
Kanske man inte hittar sjutton olika, men med så gott som samma smak, marinerade broilerslimsor, men det kan jag leva med...
...i synnerhet om jag får service och goda råd vid köttdisken, rekommendationer om ost och dessutom allt detta i total frånvaro av oljud (med eller utan melodi).
Kan man bli kär i en matbutik?
Så där bara?
Jo man kan!
