...så här inför köpstoppet,
och helt i strid med mitt löfte om att undvika reklam i bloggen
så kommer jag nu att sjunga ut i en liten eloge till
mandeloljan.
Hur logiskt som helst - egentligen...om man tänker med lite skruvad logik.
Här kommer den;
Jag hör till dem som så fort det börjar frysa på där ute har en hud som gör revolt i
potens till tretton. Minst.
Jag blir narig och torr och tråkig i hyn.
Mängder och åter mängder av lotion har gått åt under mina är på jorden.
Jag lovar.
Under en resa för något år sedan (jag tror det var i Budapest...eller någonstans) så ramlade jag in i en synnerligen väldoftande liten butik som sålde l'occitane- produkter.
Det doftade gott, men inte så där "über" som det ibland kan bli.
Lite naturligt och lyxigt på en och samma gång.
En kombination som jag inte riktigt kunde motstå.
Jag är inte mycket för det där överdådigt flärdiga, men vill ändå känna att mina hudprodukter är lite lyxiga. Så där lagom. Ja, ni vet?
Och det har dessa produkter.
Dessutom är de dryga.
Mandeloljan, som finns att få både som duscholja och som hudolja (efter bad) räcker till
och räcker till och räcker till.
Och så gör den huden underbart mjuk (utan att kladda) och doftar franskt och rent och lite sommar och semester och småflärdigt på ett avslappnat sätt.
Nu är den kanske inte den billigaste burken på hyllan.
Men!
Den är så dryg så jag undrar om det inte i slutändan i alla fall är vettigare med en sådan flaska på badrumshyllan. Än att byta ut tio billigare under samma tid?
En produkt på burk som dessutom inte kommer i närheten ens av samma sköna doft - och den där lilla, lilla känslan av välbehaglig vardagslyx på lagom nivå.
Vad jag vill ha sagt här är att det inte alltid är idé att bara stirra sig vindögd på prislappen om man vill vara medveten om sin konsumtion.
Tio billiga burkar är faktiskt mer skräp i slutändan än en lite dyrare - men drygare.
Och så är det också rätt skönt att kunna strunta i alla andra produkter - när man hittat den man trivs med själv.
Motstridigt kanske - eller så inte?