...oooo, ja!
Jag är av den bestämda åsikten att det finns så mycket tråkiga, besvärliga, jobbiga och allmänt långrandiga saker i vardagen som man ju inte kommer undan.
Vi alla har av dem.
Vi kommer inte undan.
Det är inte solsken precis hela tiden liksom.
Och just därför är det så viktigt med att lägga lite extra uppmärksamhet på det där trevliga som man har, som man gör och framförallt NÄR man gör det.
Bastubadandet är ju en sak som ligger oss finnar (och finlandsvenskar) lite nära hjärtat sådär.
Vi föds nästan i bastun. Eller åtminstone har någon, om inte alla, våra förfäder gjort det.
Vi har alla ett förhållande till bastu. Det kommer vi inte ifrån.
Endel badar bastu varenda dag. Andra en gång i veckan.
Och så finns det de, som jag då, som kan leva utan bastu - om, jag säger OM - inte bastun mot alla fördomar jag samlat på mig, kan erbjuda riktigt skönt bad.
De är få.
De bastur som fått mig att riktigt trivas där i hettan.
Elbastu...ufffff!
Personligen tycker jag det oroväckande påminner om en tortyrkammare.
Luften är torr. Temperaturen är minst tusen miljoner grader och så kastar någon tokstolle vatten på de hetheta, uttorkade stenarna och "bastubadet" som man upplever efter det är som att få en spikmatta slängd i planeten på en.
Hur skönt som helst?
NOT!
Jag är uppvuxen med en utebastu. En stor utebastu där syret räcker till.
Jag vill minnas att jag tyckte att det var skönt där.
Numera klämmer man in en bastu på två kvadratmeter och ja...det blir inget bra av sånt!
Min kanske bästa bastu-upplevelse är faktiskt från inget mindre än tjugofem (!) år tillbaka.
Besökte vänner, finska vänner. I den finska kulturen blir man inslängd i en bastu så fort man presenterats för andra närvarande. Man liksom skakar hand med den högra tassen och får en handduk och en bunt med björkris inklämd i den andra.
Och så en nick;
- Bastun är ditåt...
I den bastun gick man in genom dörren, ner under marknivå en dryg meter.
Själva bastun hade stampat jordgolv, var stor, minst 30 m2.
Man klättrade högt upp på en bastulave och bastu-ugnen såg ut som något man kunde flyga till månen med.
Men herrejävlar vilket bad!
Det om något var en njutning!
Som lämnade bastuminnen som varit svåra att slå.
Otaliga bastur har blivit testade efter det, men men...
Ingen kommer ens i närheten av det.
Tills idag!
I och med min smått skeptiska attityd mot bastur är det kanske inte det första jag kastar mig över då jag flyttar. Följaktligen har min utebastu fått vara helt i fred under de veckor jag bott här.
Men denna sommarkväll tänkte jag att jag skulle testa den.
Bastun.
Den är skum, den är 100 år gammal (om än att den genomgått en och annan skönhetsoperation genom åren...) den är sätt stor, men trots det sköt inte mina förväntningar i höjden - så fördomsfull har jag blivit...
Så det var inte med de högsta förväntningar jag stuvade in de
lår-tjocka vedklabbarna i den väl tilltagna bastu-ugnen,
bytte kläder för att ge mig ut på lite kvällsspring
med hunden medan bastun varmnade.
Och nu, som i bästa Muminstil:
Vad tror du att det hände sen?
Jo, jag upplevde något av det skönaste i bastuväg jag varit med om på länge, länge, länge....och det i den alldeles egna gårdsbastun!
Hade nästa glömt att bastubad kan vara just så här fantastiskt njutbart!
När det är som bäst!
Vardagsnjutning!
WOW!
