SÅ LJUST...

...när man vaknar, och så ljust när man kommer hem från jobbet.

Aldrig, aldrig att jag slutar förundras över de förändringar i mig som detta ljus får till stånd.

Just som man tror att man inte riktigt skulle orka hålla på i samma takt en vecka till, så kommer ljuset tillbaka och gör sitt årliga underverk.

Det känns som att man skulle ha bestigit en bergstopp, och nu vet att det är bara lätt nerdförsbacke.

Bara att rutscha in i våren och sommaren liksom.

Nästa vecka skall jag rutscha in i lite semestertillvaro. Så skönt! Inte för att jag skulle ha stora planer för min semestervecka, det har man inte när lillungen skall sparkas iväg till skolan på mornarna. Men det där med att få schava omkring i morgonrock med kaffekoppen i högsta hugg och läsa morgontidningen lääänge och grundligt är lite semester i sig! 

Och sedan får man se vad man hittar på.

Ibland är det ganska befriande att inte ha hela veckan färdigt bokad, utan att det finns utrymme för lite spontanitet också.

Få se vad jag hittar på!?

För med ljuset kom det också lite oro i kroppen och rastlöshet i benen.

Men idag skall vi bara luta oss tillbaka och njuta av

***KVINNODAGEN***

Eller hur?

SHOPPA...

...ja, vid det här laget vet de flesta av er att jag inte gått annat än grundkursen i det här med att shoppa.

Jag är inte alls bra, eller ens speciellt road av den formen av sysselsättning.

Men, som de flesta kvinnor, är jag ändå aningen fåfäng och vill gärna ha en garderob fylld av vackra kläder, badrummets hyllor belamrade med allt möjligt skoj som doftar gott och ser lite smålyxigt ut.

Mitt problem, med att shoppa är att jag klarar av en, högst två butiker sedan blir jag bara så in i vassen uttråkad så jag "ser" inte längre även om det eventuellt skulle finnas något som skulle passa just mig och min stil. Det är som om all denna mängd grejor skulle få mig ur balans, bli okoncentrerad.

Däremot kan jag nog gå omkring och snoka på loppis - isynnerhet om jag inte uttryckligen är på jakt efter något. Finner en viss charm i just överraskningsmomentet ifall man hittar något skoj.

Men när det gäller kläder och skor och väskor och smycken och sådant kvinnligt som jag nog vill ha, så blir jag bara hemskt snabbt irriterad på allt världens blaha-blaha som hänger och dänger där på byglarna.

En massa strunt i så dålig kvalité så det inte finns en chans i världen att det skulle överleva ens till ett loppis. Och visst finns det sådant som faktiskt är kvalité, och det gör mig glad. Tyvärr blir inte min plånbok bara riktigt lika glad alla gånger. 

Så det blir för mig, som för så många andra att försöka hitta den där balansen.

Mellan kvalité och pris.

Men idag var det ändå en riktigt lyckad shoppingrunda, om man ser på det så där som de flesta gör.

Hittade både det ena och andra som jag verkligen behöver - och lite sådant också som bara och enbart kan bortförklaras med att det liksom stod mitt namn på det, och dessutom ropade det lite grann hjärtskärande efter mig när jag försökte lägga det tillbaka!

Att efter denna utmattande, och tålamodsprövande dust bli bjuden på en smarrig middag av någon som placerar ett glas med rött i näven på mig innan jag ens riktigt hunnit landa innanför dörren med mina kassar. 

Det är lite sådant jag blir lycklig och glad över.

När någon förstår.

Mig.

 Att det inte är i avsaknaden av det som tilltalar just mig som problemet ligger utan i det att jag blir så matt av att se allt det som varken jag, och förmodligen ingen annan heller någonsin kommer att köpa - som bara kommer att försvinna bort från vår åsyn, bort från att vara ett lyxproblem för mig till att bli ett 

verkligt problem - för naturen.

Kanske jag bara har lite fel inställning?

Till att shoppa.

Vem vet?

BYE BYE FEBRUARY...

...jo, jag vet att det är i sista minuten. Men jag tycker vi tar och firar med en nybakad bulle att februari 

ä n t l i g e n

är slut.

Nu kunde man ju tro att jag varit fullt sysselsatt med att fria runt när möjligheten ges, men tyvärr måste jag nog göra er lite besvikna där. Jag kom på det alldeles försent! Och att vid halv elva på kvällen ge sig ut på friarstråt iklädd luddsliten morgonrock och duschyvigt hår kanske inte skulle ge det bästa av intryck?

Tror jag....eller?

Och så har man ju liksom ingen garanti på vilket kjoltyg man får - ifall, mot förmodan då, objektet i fråga skulle svara "nej" och man skulle få en packe tyg i famnen istället.

Talar vi en packe vackert linnetyg i blekt olivgrönt, så kunde jag tänka mig ta ett "nej" som en vinst.

Men vad fan skall jag med med en packe rosa tyll? 

Eller lila satin? 

Och om man fick ett "ja" då?

O M G som lillungen brukar säga - vad skulle man göra då....;)

Så det är kanske säkrast att stanna inomhus och hugga tänderna i en bulle i stället!

Men i morgon när jag slår upp mina gröna är det äntligen mars!

Det magiska datumet då allt det underbara i årscykeln ligger framför en.

Mars till oktober (okej, halva oktober) är liksom min grej.

Tänk...hela våren, hela sommaren, hela hösten...över ett halvår med bara underbara månader.

Som väntar på mig.

Lika berusande varje år!

Och för att riktigt slå på stortrumman för att februari är överlevd så har jag bokat tid till min favofrissa. Hon som klipper och färgar som ingen annan gör.

Helt mot min vilja och jag är urnöjd varenda gång!

Och så skall jag shoppa loss på weekenden.

Jag hör till den lite udda sortens kvinnor som inte gillar att småshoppa var och varannan dag.

Men när jag sedan gör det en eller två gånger i året - jag då talar vi shoppa med stort S.

Och tro mig - det blir billigare i längden, och så kan man koncentrera sig på annat skoj däremellan.

Och shoppa lite nytt till garderoben, det blir ju lite aktuellt nu liksom...

När jag nu engång missade hela idén med skottårsdagen, och alldeles tydligt då inte får en packe tyg levererat inom den närmaste framtiden.

Så tokigt kan det gå - men inget värre än att en nygräddad bulle kan läka det.

Hur är det med er?

Gjorde ni några goda kap - på skottårsdagen?

FÅGELBRÄDET SOM FÖRSVANN...

...ner i snömassornas omättade mage.

Ja, vad säger man? Humorn är lite på upphällningen när det gäller snömängderna, och det känns som om inget annat just nu upptar tillvaron med samma intensitet.

I går landade en smärre alptopp på min bakgård. Traktorn som samlade ihop de ansenliga högar som vi samlat runt våra små hus, längs våra små gångar. Det ryms inte hur mycket snö som helst kring små hus, längs små gränser. Så traktorn kom och körde bort dem.
Och valde att parkera allas högar precis utanför min bakgård.
Jahap, jahap...visst är det lite exotiskt med nya vyer från köksfönstret, men jag vet inte om jag helhjärtat vill glo in i en snövägg de följande månaderna. För det kommer jag att göra!

Vi talar om meter på meter på meter på meter med snö. Det lär dröja innan det behövs rensas ogräs där...

Och fågelbrädet, ja det försvann i dagens snöstorm.

I övrigt händer det inte så mycket. Vinterförkylningen har tagit ett stadigt tag i mig.
Brukar inte höra till dem som springer vid första nysningen till läkaren, men igår besökte jag faktiskt en sådan för att min arbetsgivare tyckte så.

Jag kom ut med ett sjukintyg, antibiotika och den något överraskande uppmaningen om att jag skall komma ihåg att snyta mig!

-Eh??!!

Jag vill inte vara tråkig nu, men det var kanske den mest idiotiska kommentar jag hört av en läkare, någonsin!
Det är ju det enda man hinner, och orkar för den delen, göra när man är förkyld.
Jag vill helst inte tänka på hur det skulle se ut om man inte skulle snyta sig.
Nä, jag gissade det - det vill inte ni heller!

Hoppas jag snart är såpass klar i hjärnkontoret och att min tillvaro fylls av lite annat än
s n ö, så mina inlägg skulle få lite mera varierande innehåll.
Jag jobbar på det - jag lovar....;)

Näää, nu skall jag gå och snyta mig - så jag bara inte glömmer....

SÅ DAMMET YR...

...ni har sett det förr. När mina djur rumlar runt så dammet yr.

Oftast är katten Myrra så elegant och cool som bara en katt kan vara.

Hon behöver bara ge Aida Den Blicken som säger:

Don't even think about it!

En enda blick räcker för att Aida skall lämna henne ifred och med en suck lägga ner sig med huvudet på tassarna.

Men så emellanåt kastar Myrra sig helvild och ansvarslös och absolut inte speciellt ladylike.

Det är då det går undan! 

I den avslöjande marssolen yr hund och katt och hundhår och katthår och damm i en salig blandning över golven. Nästan så man börjar nysa bara av att se på bilderna, hahahaa.

I övrigt har inte weekenden varit som vilken weekend som helst. 

Eller inte riktigt ändå.

Igår blev det klart vem som skall representera Finland i årets Eurovision.

Så himla glad över att det blev Pernilla!

Känns extra skoj i och med att hon tassat i mitt hus som god kompis till äldre sonen. För ett år sedan stod hon i hans säng och sjöng till Guitar Hero-spelet när jag kom hem från jobbet.

Nu blir det lite större scener än hans obäddade säng som gäller.

(Och helt som kuriosa så råkade förra årets vinnare och Finlandsrepresentant vara killen som jobbade som assistent i lillungens klass.)

Det blir liksom lite extra skoj när det är någon man känner. 

Och det två år i rad.

Och att båda dessutom är finlandsvenskar känns superfint!

Pernillas låt som hon och hennes bror Jonas skrivit till sin mamma hittar du

HÄR

Håller tummerna för den tjejen - snyggt jobbat!

*

Nu är det jag som skall göra något åt det där dammet som yrde så avslöjande i marssolen!

Ha en skön vecka alla!

Fick ett textmeddelande idag om att snödropparna blommar i södra delen av Sverige.

Då är det bara en tidsfråga (på några veckor sådär...) innan vi har det fenomenet här också!

Det ni!