HAMMARE, SPIK OCH JÄVLAR ANAMMA...

Under vädergudarnas medgörsamma inställning och nyfikna blick, blev terassen färdig i går.

Det har mätts, och funderats och stöttats och förbannats i bergets lutningar, än hit och än dit. Det har sågats och hamrats och arbetets ljud har skallat över viken i ett par, tre dagar.

Och jaaaa...nu är den färdig! Än saknar den "inredning" (tänkte kolla lite på utemöblernashöstrea...*gnuggar händerna*). Än så länge är det bara lillungens båt (?) som seglar på plankorna!

Solen gassade från en nästan klarblå himmel, och havet var alldeles, alldeles stilla. Skönt att det inte var så långt till svalka;) Det blev lätt att pauserna drog lite ut på tiden...

Också vädergudarna visade sitt missnöje med vårt slappa arbetande....hehe.

En ny terass måste ju firas! När kvällningen kom smygande blev det till att plocka ner katterna från träden...

...och plocka fram kräftorna:)

Nu går det inte att låtsas mera - det är sensommar!

Men så länge kvällarna är såhär ljumma och mörka och sköna får det gärna vara sensommar för mig. Att få sitta och glo på solnedgången i trevligt sällskap och suga på en kräftklo...Vem vill tillbaka till vardagen då?

Men faktum kvarstår. Semestern är inne på sista versens sista strof. I morgon bär det av hemåt igen. NU skall jag gå och plocka ihop alla grejer. Fast jag förstår inte dethär? Jag är tämligen säker på att jag inte släpat ens hälften av det jag nu skall ha hem med mig hit. Hur sjuttsingen går det ihop???

Sköna augustikvällar till er alla!

Kram M.

EN TYST HISTORIA...

Visst kan det ibland kännas att man lever ett enkelt liv här på stugan. Ett långsamt liv. Sommarliv. Jag går efter tidningen, dryga tre kilometer blir det. Det tar den tid det tar. Ibland till och med låtsas jag jogga den vägen, men oftast blir det att stanna upp och prata med någon som är ute och plockar svamp eller är ute med hunden, snickaren som håller på att förnya ett tak.

Vardags sysslorna tar tid. Man diskar för hand. Tvättar upp lite kläder för hand. Hugger lite ved till bras- coh bastubehov. Sånt smått...

Fiskar gärna lite, och ger mig ut i skogen för att hitta lite svamp. När jag gått en bra bit in i skogen kommer jag till en glänta. Omkring finns bara berg, skog och hav. Men just här växer gräset högt. Och jag stannar alltid här och går runt och känner. Och tänker. Drömmer mig till tidigare tidevarv. Fantiserar.

Det första tecknet på att här har det bott någon är en jordkällare som rasat samman. Marken här ägs av en herrgård, så jag kan föreställa mig att det är någon torpare som haft sitt torp här.

Troligtvis jobbade han på herrgården, eller gjorde sitt dagverke där. Hemma fanns hustrun och förmodligen en hel del barn. Någon yta att odla på finns här inte. Ängarna som nu är igenväxta har kanske kunnat ge sommarbete åt ett par får, kanske en ko?

Vid stugruinens knut växer syrener. De är risiga och lite svagväxta, men annat kan man inte tänka sig här i denna karga mark. Jag går vidare runt på det som engång varit ett gårdstun.

Ett stycke längre bort växer ett äppelträd. Sura är de, äpplen. Troligen har den ursprungliga arten dött och grundstammen som den goda äppelsorten ympats på har tagit över. Eller så har det alltid varit ett vildäppel. Vem vet?

Lite metallskrot kan man hitta här och där, men det mesta har nog försvunnit. Kvar finns bara stengrund och en tyst historia.

Bakom huset hittar jag måbär och en plantering med rönnspirea. Samma växter kan jag se finns på herrgården som jag kör förbi när jag kommer till stugan. Genom skogen blir det kanske fem kilometer. Den vägen har någon gått arla morgonstund, vinter som sommar. År ut år in.

Rosenbusken som någon planterat vid det som engång var trappan, har spritt sig och små taniga, svagväxta plantor försöker hålla sig vid liv i små klippskrevor.

Platsen är idealisk. Huset har stått på en liten udde. Havet har omgett det på tre sidor. Mot öster består stranden av låga klippor och en skyddande vik. Mot norr skyddades det lilla huset av ett högt berg. Lite lä mot isande nordanvindar?

Här går man upp på berget. I fantasin ser jag hur Mor i huset går upp där för att se om Far syns till i sin lilla fiskebåt?

Här kan man stå, och ha utsikt åt tre håll. Här stupar klipporna brant ner i havet.

Rostiga ringar vittnar om att man fäst något här. Vad det skulle vara vet jag inte, för dessa är högst uppe på berget, långt från vattnet. Ingen aning vad de varit bra för.

Vem det var som bodde här, hur de levde, när platsen övergavs - och varför vet jag inte. Skall nog fråga nån som vet. Fast då ersätts de av mina fantasier, och jag tycker så om att gå omkring här och bara fantisera.

I prydliga rader har vinbärsbuskarna stått, det kan man ännu se bland all övrig vegetation som tagit över.

Vid det vad jag tror har varit en fäbod står ett annat äppelträd. Det smakar lite bättre - om man smakar på dem senare i höst. Nog något vinteräpple - men ingen sort jag känner.

Tillbaka till min stuga tappar jag upp lite (varm)vatten och tvättar upp några trosor, ett par t-skjortor, lite barnkalsonger och en kökshanduk. Det är ingenting;)!

Nu skall det rensas svamp. Och så skall lillungen gå och fiska, sa han. Och en blåbärspaj kanske det också blir. Vi är nästan självförsörjande, ju....tills jag tar bilen in till stan, hehe!

Kram på er!

M.

P.s. Efter maten skall jag tända en brasa, krypa upp i stolen och tassa runt hos er, känner att jag missat en massa när kontakten till cyberrymden varit lite sisomså här en längre tid. Nu verkar den funka bra igen - så vi ses start!

HEMMABLIND...

Så är det väl bara. Man ser inte alltid det som finns där alldeles framför näsan på en.

Min sommarstad, som jag sommartid besöker minst en gång i veckan för att gå till matbutiken, besöka apoteket, såna saker.

Egentligen är det en väldigt vacker stad - när man ger sig tid att turista i sin "egen" stad.

Gamla stan i Ekenäs är kanske inte så stor, men precis lagom för en stilla eftermiddagspromenad i solskenet.

Stenhus och trähus om vartannat.

Härliga, charmiga gamla hus - utan luftkonditionering!

Härliga små detaljer på så gott som varje hus!

Vackra ytterdörrar.

Inget är väl riktigt vinkelrätt här...

- Oj, här bor nog någon likasinnad!

Vilka vägar man än väljer, och vilka gränder man än viker in på, så är havet aldrig långt borta.

För det mesta får man fantisera vilka trägårdsdrömmar döljer sig bakom de höga staketen.

Om vi, som tassar omkring i dessa gränder är lite nyfikna av oss och gärna skulle kika in över staketet, verkar det som om de som bor här är minst lika nyfikna.

Var och varannat hus är försett med en "skvallerspegel" som inifrån, via spegeln, visar vad som händer på gatan utanför. Åt båda hållen.

Det är visst nåt sånt som vi mammor har inbyggt i oss - iallafall när ungarna är små...;)

Jag har alltid haft en förkärlek till gatlyktor. Kanske jag var en sån där som gick omkring och tände lykta efter lykta innan elen kom. I mitt förrförra liv?

(Även när jag besöker städer utomlands fotar jag alltid gatlyktor...märkligt.)

Men här i Ekenäs har man valt att samla in pengar så att Gamla stan kunde få gatlyktor som passar ihop med det övriga. En bra idé tycker jag, om stadens kassa ekar tom.

Sedan har varje gatlykta försetts med en namnskylt, så varje "donator" har sin egen lykta nånstans i stan. Skulle jag bo här, så skulle jag gärna ha en "M"-lykta....

Till min glädje hittade jag min arbetsgivare bland dem som donerat pengar för att Gamla stan skulle få lys. Bra jobbat!!!;)

När man tröttnat på att traska och fått nackspärr av att kolla in alla härliga gamla hus är det dags för kaffe.

Här kan man traska rakt in i en av trädgårdarna och få sig en styrkande kaffetår - och en totalt gudoooomlig chokladtårta! Ta den!

På tisdagar ordnas här vis/trubadur/musik tillställningar med fritt inträde! Bara att gå in genom porten.

(Till jul finns här en julstuga - mer om den sen...)

Eller så kan man bara sätta sig på en bänk och njuta av havet.

Nämen, vadå?

Är det här det dom varnar för i radion? Lokala regnskurar???

Nääää. Det var ju ett konstverk!

Helt underbart1 Nu har jag tyvärr glömt vad konstnären hette - och vad konstverket hette...Men fint tyckte jag det är. När vinden tar i så flyger vattenkaskaden iväg som en spetsgardin i sommarvinden. Nice!

Konstverket står invid kyrkan i Ekenäs. Dethär tornet är ett litet landmärke för alla som besöker staden.

Kyrkan är inte så stor, men underbart ljus och luftig inuti. Gången utanför var överströdd av rosenblad....Det är många som lovat varandra evig kärlek här i sommar!

Ursprungligen uppfördes här en kyrka på 1600-talet, men sin nuvarande utseende har kyrkan fått i slutet av 1830-talet efter att den gamla kyrkan brunnit ner.

Det blev en hel del bilder den här gången - hoppades ni orkade ända hit...hiihi.

(Annars hänvisas ni också härefter till köksingången! Så ni vet det!)

Kram i sommarvärmen!

M.

HAV OCH ROST...

Här har jag dumpat av lillungen!

Ja, inte i havet precis då, utan på ett sommarläger...:)

Med DEN utsikten från huset de sover i...

...med DEN frukosthörnan...

...och med DEN stranden att bada och sola och leka på är det snudd på att jag vill stanna där jag med !!!

Men nej! Med bestämda tag styrde lägerledarna mig mot bilen när jag försökte gömma mig i ett av skåpen...eller var det nu under sängen...?

Men lillungen, han lär vara välförankrad där de närmaste dagarna! Håll tummarna för sol och värme - för hans regnrock är alldeles för liten! Han blir inte lycklig av att försöka kränga DEN på sig, det kan jag lova...I synnerhet om han tänkt ha en tröja under - en tunn tröja, allt annat kan han glömma...krhmmm....;)

Eftersom jag då alldeles tydligt inte var en önskvärd extra gäst på lägret, så får jag väl hitta på nåt att njuta av jag med.

När UPPTAGET-skylten är svängd såhär är det inte så att jag sitter på...ja, ni vet.

Utan jag njuter av alla möjliga rostiga ting, jag då!

Till det behövs ett halster.

Stenar (och rostigt rör...)

Och en rostig bastu-ugnslucka.

Och så lite ved och en tändsticka och ett par, tre, fem abborrar att halstra. Beroende på fiskelyckan. Ibland kan det bli en korv också.......

Sen skall jag krypa ihop i sängen med en bra bok och invänta invasionen av unga, ivriga terassbyggare som knappt kan HÅLLA SIG innan de får ge sig i kast med såg och hammare!

Så SYND att virket dröjer.....

(Hade lovat mig själv att jag inte skulle överösa er med kattbilder - men ni vet? I denhär pyttelilla stuga så fastnar det en katt på bild vart jag ÄN vänder kameralinsen...;))

Nu blir det bastu - och korv (så det om den fiskelyckan...hihi)

Kram! M.