Det var nästan lite ett under att dahliorna klarade den kalla natten. De ser onekligen lite tilltufsade ut, men än står de där som små OBS-tecken i den alltmer nakna naturen omkring.
I morgon skall jag ha en skön egen-tid-dag. Inom min bransch så börjar nu årets hetsigaste tid och den pågår en bra bit in i januari innan det igen blir mer normal-tempo. Dessutom har en kollega sagt upp sig och kommer att byta arbetsplats, vilket ytterligare ökar mängden arbete. Så en ledig måndag med egentid är välkommet.
Eftersom jag flyttat till en ny stad så blir det att upptäcka lite nytt. Och även om det är min förra hemstads grannstad, så finns här mycket att kolla in i form av diverse naturstigar som jag inte besökt innan. Har haft ett alldeles underbart veckoslut med middag med bästa barndomsvännerna och brädspel (!) vilket inte skett på eviga tider! Mycket skratt! Och idag en middag med båda ungarna samtidigt runt matbordet. Mycket skratt också där, men även härliga diskussioner och "argumentationer" om allt mellan himmel och jord. Ibland älskar jag att luta mig bakåt, smutta på rödvinet och bara iaktta och lyssna på diskussionen och tänka - är detta faktiskt mina fina barn som kläcker så mycket bra tankar och vet och kan så mycket. Man slipper väl aldrig den där föräldrarollen och att inse att ens ungar vet och kan en hel del sådant som man inte själv kan eller vet är lite "avigt" - fast samtidigt härligt befriande.
Eller befriande är fel ord. Det är mer som att man kan luta sig bakåt och inse att de här typerna har vingar som bär. Lite som det också var härligt att luta sig tillbaka under middagen med barndomsvännerna och inse att de här människorna har funnits i mitt liv nästan så länge jag levat och jag vill så ha dem där så länge jag lever. Det är något med barndomsvänner som gör en skrynklig i hjärtat av kärlek till dem. Och så blir man ju skrynklig i hjärtat av kärleken till sin familj, och sina ungar också. Så mycket skrynkel i hjärttrakten de senaste dagarna. På det bästa av sätt.
Men i morgon blir det egen tid. Också det gör att jag känner ett glädjefladder i bröstet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar