SOMMAREN MED CENTSU...

...jo tack, jag veeet att det låter som titeln på en dålig roman, men faktum är att den lilla ynkliga kaj-ungen har spelat en stor, och underhållande, roll i vår sommar :)

Aldrig trodde jag då jag hittade honom utfallen ur boet för snart två månader sedan att han skulle följa med mig hela sommaren!

llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllögggggi hh+++ånnnnnnnnnnnnn...tro inte jag fått solvärmefnatt nu, men "kommentaren" här innan har faktiskt Centsu skrivit...eller rättare sagt, han tog en liten genväg över tangentbordet...;)

..snacka om social kaja!

Är vi nere vid stranden är han med...trots att det är aningen varmt i den svarta kostymen. Tack och lov har han insett att man kan ta ett svalkande dopp....i kattens vattenskål! Är vi och simmar sitter han på parasollet och har ett vakande öga på oss. Till natten kryper han självmant in i sin kattbur (fast utan katt då alltså) som varit han hem nu ett par månader...Har jag glömt att "bädda" åt honom (sätta in en ren tidning) kommer han ut tillbaka och kraxar lite så jag vet vilken miss jag gjort!

Havet har han dock en sund respekt för, efter den första flygturen som höll på att sluta i vassen håller han sig till landbacken - också då han är i luften! Ibland kan han vara ute på flygtur en längre stund, men när jag ställer mig på klipporna och ropar på honom, så kommer han svävande genom skogen och landar (oftast) på mitt huvud! Han må vara en simpel kaja, men att se honom komma, elegant parera alla stammar är ganska fint faktiskt. Han är min örn - liksom...lite i alla fall;)

Oftast håller han ändå till där vi är...

Troligen skadade han näbben när han föll från boet (ett fall på fem meter i allafall...) så han har en ytterst kännspak näbb. Den ger honom onekligen ett lite komiskt utseende. Men till min glädje verkar den inte nämnvärt störa honom i sin självständiga jakt på föda. Och så kommer han ju att vara lätt att känna igen sedan när han "flyttat hemifrån".

Så här i sommarhettan skulle man ju vilja tro att han var en lyckans kaja som ramlade ur boet...hans syskon lever nog ett tufft liv i stan, uppvuxna vid torget i en förort. De har knappast haft grynost, leverkorv, avocado, jordgubbar och färsk bulle på menyn...

...eller vad vet jag? Men skäriluft - det har de inte. Om nu en kaja uppskattar sådant. Men han VERKAR göra det...

Lite lättsam sommarläsning är inte heller fel.....att tugga på. Som alla barn är han otroligt intresserad av att peta på precis allt! Allt, allt skall undersökas!

Också mitt glas med lite kvarglömd cider väcker små habegär...

...nämen stopp där!!!! Små kajor kan faktiskt bli fulla som...just det kajor, av att smutta på detdär!!! Det tar jag hand om ;)

Och att sätta sig brevid mig när jag sitter på terasskanten och njuter av utsikten, böja sitt huvud till tecken på att han vill bli krafsad i nacken har blivit en daglig liten rutin...

Nu, när solen sakta håller på att säga godnatt skall jag gå och värma bastun. Sedan ett sent nattsim och så är det dags att krypa i säng för vår del också. Centsu har redan krypit in i sitt lilla krypin.

Go´natt alla söta därute i sommaren!

Kram

M.