MIDSOMMARÖGONBLICK...

...i en samling udda fotografier :)

Eller Lilla Linnea - kanske det vackraste som uti backorna stå just nu. 

Jag förstår gott att den gode Linné ville ge sitt namn åt just denna väna lilla varelse.

Just nu blommar hon vid stugknuten, längs skogsstigen.

Så vacker är hon!

Så en liten udda bild på ungarnas "sallad".

Ibland får man leka med maten lite grand, inte sant ;)

Skylten på väggen - så jag vet var jag är ifall jag skulle glömma det...

Kanske den absolut mest onödiga pryl som jag har!

Och då äger jag som sagt varken champagnevispel eller elkonservöppnare så detta måste nog höra till de prylar som toppar listan vad man kan leva utan.

Men den är lite skoj i alla fall.

Fick den som gåva i samband med något annat köp. Jag hade visst att välja mellan skyltar som:

"Vi är i trädgården" (men det vet alla jag känner, är jag inte inne så är jag i trädgården)

"Vi är på stranden" (men kommer någon hit, så ser de att vi är på stranden - här är bara strand liksom)

...så det blev denna version.

Äldre ungen hade samlat ett underbart och glatt gäng tokstollar som tyckte att havsvattnet var varmt nog för sysselsättning av detta slag. Själv har jag med tillspetsat mod, kombinerat med envishet, dumdristighet och pur finsk sisu doppat mig som hastigast i havet som inte precis omsluter en som en varm famn utan mera ger en en gastkramande, iskall megaörfil. 

Det är INTE varmt i havet! Bara så ni vet!

Man måste vara +/- 20 för att utsätta sig för dylikt...hehehehe...

Vid fyllda 40+ så kan man njuta av havets dagg i form av rosmarin på trappan...

(rosmarinfakta hittar du här - också det där om havets dagg)

Och för att ge riktig medelåldersvarning...

..till kvällens slut en solnedgång som har samma gyllene ton som konjaken i glaset som hällts upp för att ens lite hålla värmen i den svala sommarnatten som inte tar slut.

Stugterassen är vänd mot väst-nord-ost så härifrån kan man den här tiden på året skåda både solned- och uppgång om man bara orkar hålla sig vaken....;)

Solen halkar bara ner ett tag bakom granskogen innan den igen visar sig ett stycke till höger.

Visst är det lite magiskt?

Med dessa nätter som inte är!

JAG TAR TILLBAKA...

...alla tvivel gällande finsk sommar som jag haft de senaste dagarna.

Den kom till slut, kanske på den bästa möjliga tidpunkt, även om jag varit glad och lycklig över vilken tidpunkt den än ville anlända på. Desto tidigare desto bättre - men kanske bäst just nu.

Sillen ligger inlagd i kylen, potatisen tvättad och snapsen ja den har legat i frysen sen i fjol, så den lär vara välkyld, hihiii.

Lupinerna blommar längs skogsvägen.

Det är så sommar som det bara kan bli.

Hoppas ni alla därute får en riktigt fin, solig, god, ja kanske den skönaste

Midsommar!

Vi höjer ett glas för solen, för värmen, för havet och för allt det vackra som hör midsommaren till.

Jap, det gör vi!

Skål!

NÄR DET FINNS TID...

...till att läsa allt det där man längtat efter att läsa, när tid finns att ta emot lugnet, och andas med djupa andetag så det känns ända ner i magen.

För många år sedan ramlade jag över Karen Kingstons bok "Rensa i röran med Feng Shui". 

Jag vet inte ett smack om feng shui egentligen, så det är nog inte det jag skall ge mig in på här.

Men boken i fråga talar också om det som jag ibland tror att kan vara ett problem hos många.

Konsumtionssamhället som skapat ett överflöd av grejer och som blockerar oss någonstans djupt inne.

Jag har lånat ut boken åt någon, och där är den än, men just idag hittade jag den som pocket i vår lilla pygmébutik här i byn och eftersom det var så många år sedan jag senast läst den, så åkte den ner i butikskorgen.

Jag satte mig i solen och läste den från pärm till pärm (jodå den är lättläst) men framförallt så innehåller den så många bra tankar, att jag läste den av bara farten för att få mina egna tankar bekräftade.

Jag kom att tänka på att orsaken varför jag i tiderna började blogga, var just för att få ordning på den fysiska biten av min tillvaro, även kallat mitt hem.

Jag har aldrig haft den minsta lilla ambition att verkligen ha en sk renodlad inredningsblogg. Det är jag alldeles för lat för, har alldeles för lite pengar till, och har alldeles för lite tid att vara just så kreativ som man borde.

Men jag startade min blogg för att rensa i min röra. 

Och det är där man skall starta när man står inför något nytt i sitt liv - eller annars också.

Man skall ta itu med allt det där som man släpar på, som man har undangömt i sina skåp, på sin vind och i sin källare.

Allt det där som finns där, men som inte ger något. Bara tar. Av ens energi.

Oj, jag kunde skriva mig hes om detta. För det är något som jag själv vet att fungerar. Som jag själv testat på! Det funkar verkligen.

Efter att i många år samlat på mig än det ena än det andra, ärvt, fått, köpt märkte jag att mitt hem bestod av en hel del saker som jag tyckte om och som jag ville se, ville ha.

Men också en otrolig mängd sådant som jag inte tyckte om, inte ville se och inte ville ha.

Och att jag någonstans inom mig och obemärkt stördes av det.

Så jag inledde mitt rensande.

Och att i dag läsa Karens bok fick mig igen övertygad om att man bara skall omge sig med ting som:

man älskar

man behöver

that's it.

Resten är onödigt och bara blockerar och äter av din energi.

Om det sedan är sunt förnuft, hållbar utveckling eller feng shui, det kvittar.

Men att göra sig av med saker man inte behöver startar en process också inom dig, och hur märkligt det än kan låta så för varje onödig pryl som du egentligen inte ens tycker om och som du gör dig av med kan du ta ett lite djupare andetag.

Jag lovar!

Det funkar!

DET HÄR MED TÅLAMOD...

...är inte något jag är bäst på.

Att ha tålamod med något jag inte kan påverka det minsta lilla är pest för mig.

GRABBEN...

Låt mig få vara en trotsig tonåring -
Jag kommer att bli vuxen...
Låt mig få skrika och springa min väg -
jag kommer att återvända...

Låt mig få hitta min egen väg -
jag kommer ändå att söka...
Låt mig få snubbla -
jag kommer att resa på mig...

Låt mig få deppa -
jag kommer att bli glad igen...
Låt mig få ha hemligheter -
jag kommer att berätta dem sen...

Låt mig få prata när jag behöver det - 
jag kommer inte att klara det annars...
Låt mig få gå när jag är redo,
men släpp mig inte helt...

Låt mig få komma igen och vara liten,
när jag inte vill vara stor...

-okänd-

Knäppte en bild på grabben en morgon när vi satt och åt långfrukost och pratade på om allt mellan himmel och jord.

Och om det här med att vara tonåring.

Liten och stor på en gång.

Stark och skör i samma förpackning.

Senare hittade jag dikten ovan, som ovanligt bra beskriver vad det är frågan om.

Att växa, att mogna.

Också som mamma - för varje eget barn behöver sin egen version av mamma.

I morgon skall vi åka på en liten utflykt, grabben å jag.

Lövli!