DET HÄR MED TÅLAMOD...

...är inte något jag är bäst på.

Att ha tålamod med något jag inte kan påverka det minsta lilla är pest för mig.

GRABBEN...

Låt mig få vara en trotsig tonåring -
Jag kommer att bli vuxen...
Låt mig få skrika och springa min väg -
jag kommer att återvända...

Låt mig få hitta min egen väg -
jag kommer ändå att söka...
Låt mig få snubbla -
jag kommer att resa på mig...

Låt mig få deppa -
jag kommer att bli glad igen...
Låt mig få ha hemligheter -
jag kommer att berätta dem sen...

Låt mig få prata när jag behöver det - 
jag kommer inte att klara det annars...
Låt mig få gå när jag är redo,
men släpp mig inte helt...

Låt mig få komma igen och vara liten,
när jag inte vill vara stor...

-okänd-

Knäppte en bild på grabben en morgon när vi satt och åt långfrukost och pratade på om allt mellan himmel och jord.

Och om det här med att vara tonåring.

Liten och stor på en gång.

Stark och skör i samma förpackning.

Senare hittade jag dikten ovan, som ovanligt bra beskriver vad det är frågan om.

Att växa, att mogna.

Också som mamma - för varje eget barn behöver sin egen version av mamma.

I morgon skall vi åka på en liten utflykt, grabben å jag.

Lövli!

ATT INLEDA SIN SEMESTER...

...eller hur gör ni?

Sådär när semestrarna börjar närma sig ramlar man över diverse tidningsartiklar om hur man skall och inte skall fira sin semester. För semestern är inte alltid för alla den där avslappningsperioden som den borde vara. Som det är tänkt att den skall vara.

Man stressar upp sig för alla skojiga ting man skulle vilja hinna med, man stressar upp sig för alla de där mindre skojiga, men nödvändiga ting man bara skall hinna med. Inom familjen finns det olika förväntningar och förhoppningar och visioner om hur semestern skall se ut.

Det känner vi alla till.

Numera undviker jag att planera så förfärligt.

Planerna brukar komma ändå - fast lite mer spontant sådär.

Visst det finns vissa saker inbokade, men jag försöker faktiskt att lämna en massa tomrum i kalendern och lite leva med vädret, lite med hur dagen känns, lite lyssna på sig själv - och andra förstås.

Det har inte alltid varit så för mig. Det har funnits otaliga semestrar då jag börjat mina lediga veckor med att boka in en massa måsten som jag inte ansett mig ha tid med annars.

Föra bilen på service, gå till tandläkaren, städa källaren, måla, rensa, träffa dem man lite åsidosatt under året, få ordning på sin bokföring...you name it. 

Och så vips har en hel vecka av semestern gått åt till det och man är fortfarande lika mycket uppe i varv, möjligen mer, än då man började sin semester.

Så numera, sedan några år, försöker jag få undan så mycket som möjligt innan. Jodå, det kan hända att jag rusar runt som ett skållat troll ett par veckor innan, både på jobbet och privat, men det är mitt sätt - och det funkar för mig.

Och det som jag inte hunnit med innan semestern och sådant som ändå måste göras försöker jag boka in till slutet av min semester. För då börjar jag ändå ta lite varv, senast i slutet av den sista semesterveckan, och då kan jag lika gärna sätta min uppvaknande energi på de där måsten då.

Jag har lärt mig att jag mår allra bäst, kommer allra bäst ner i varv, och får semesterkänsla genom att unna mig några riktigt toklata dagar precis där i början.

Göra just det som jag gjorde som lat tonåring, typ, när någon annan skötte marktjänsten.

Låta det där lite egoistiska, lata, oansvarslösa jaget ta över för ett par dagar.

Sova hur länge som helst. Läsa en bok från pärm till pärm non-stop, ta en tupplur. Fixa enklaste, snabbaste maten, strunta i disken för en dag, blunda för dammråttorna som vill bita en i tårna - lyfter upp fötterna på en stol istället, och intar en skönare ställning...;)

Och för mig händer det magiska!

Efter ett par sådana dagar märker jag hur jag vaknar med en helt ny, och framförallt annorlunda energi.

Det är liksom inte samma sorts energi som jag startar upp varje vardagsmorgon, utan en lugnare, makligare och framför allt mer lustfylld energi. 

Det är inte en rastlöshet utan mer som en nyfikenhet på vad man skall hitta på idag då?

Då blir det plötsligt annorlunda.

Det där projektet att måla uthuset förvandlas till ett Dagens Program istället för att vara ett Måste-Få-Det-Där-O c k s å-Fixat innan jag kan slå mig till ro.

Tänka lite som Pippi liksom.

Vem har sagt att man inte ibland kan äta efterrätten först?

OFF-LÄGE...

...väntar riktigt där bakom knuten.

Kände redan hur min hjärna idag vid eftermiddagskaffet började sacka av och började fokusera på helt andra saker än det man betalar mig lön för.

Igårkväll fyllde jag bilen till brädden med blommorna härifrån. Sommarblommor, olivträden, de gigantiska rosmarinerna, pionen som jag fick i gåva och som ännu står i kruka i väntan på att flytta till nya platsen.

Lite plättar i luften, mårbackor, jordrevor - alla fick samsas i en salig röra.

Alla får nu flytta ut till stugan för en sommartillvaro  i skärin.

Nu när blommorna är borta härifrån känns hemmet verkligen tomt!

Lillungen har flytt fältet, först till sin kompis och nu till sin pappa för några dagar.

Katten och hunden ligger som utslagna paddor och glor förvånat på alla påsar och lådor som väntar.

Sitter uppkrupen i soffan vars överdrag är tvättade och nerpackade.

Soffan känns främmande och lite oinbjudande utan sitt bekanta skal.

Känner mig hungrig. 

Kylskåpet ekar av tomhet, skafferiet är mer än fantasilöst i sitt innehåll.

Finner mig i ett rätt skönt off-läge.

Det finns inte mycket som är opackat här hemma, på jobbet är det mesta under kontroll inför semestern.

Det är rätt skönt att få försätta sig i detta off-läge för någon vecka framöver.

Peta i sig lite solvarma jordgubbar, skutta på klipporna eller bara gräva ner sig i en bergsskräva i lä för vinden med en bra bok.

Umgås

Bada bastu

Grilla

Äta glass

Gå till lördagstorget

Läsa

Sova länge

Bara vara

Och så skall jag parkera mig bekvämt i skuggan med ett glas rött och en bit prima ost, slänga upp fötterna på pallen, tassa runt hos er och läsa fast allt jag missat medan jag skruttat silkespapper runt tekopparna. 

Så mycket att se fram emot.

Allt det som man är så bra på när man är lite OFF.

Fin uppfinning det där med semester när man riktigt tänker efter!

GÄS(S)TER...

...i vassen.

Satt i kvällningen och njöt av skymningen, tystnaden och den totala frånvaron av flyttlådor, av soppåsar, av klädhögar och av nedtagna gardiner när de här två kom sakta simmande.

Hemmet är som sagt nedpackat och väntar på ny destination om någon vecka.

Ändå är mitt flyttande rena sparvleken jämfört med vad de verkliga flyttproffsen gör.

Flyttfåglarna, som tar sig genom halva jordklotet för att här, under några stressiga sommarveckor bygga bo, lägga ägg, föda upp ungar och så dra iväg igen.

Man undrar hur de tänker - egentligen?

Okej, de har inte fyra uppsättningar matserviser, inte femtio olika fjäderdräkter eller tjugotvå par simfötter att packa ner - men ändå!

Om jag ändå kunde uppnå detta lugn de besitter.

Och ändå vet de att de skall dra iväg igen.

Vart de skall, och varifrån de kommer kan du läsa om här

När hemmet är nedpackat blir hemmet plötsligt bara en plats.

En plats att lämna - och något nytt att komma till.

Och en ny plats att göra till ett hem.

Under åren som varit mina har jag inte flyttat så rysligt många gånger.

Men alltid har det känts rätt att dra vidare.

Alltid har det känts bra att landa i det nya.

Att det just denna gång bara blev en snabbvisit, en mellanlandning, beror på många olika ting som tillsammans blir till ett beslut. Ibland styr livet. Det är inte alltid man själv som styr.

Jo, man tar besluten, men det som leder till beslutet, har sitt ursprung djupare.

För mig, oss, var detta just precis en mellanlandning på vägen till den rätta platsen att lägga sitt bo.

Snart bjuder jag in er där.

Men nu kommer jag att lugnt simma omkring i viken några veckor.

I väntan på årets flytt.

Som en flyttfågel kommer jag att leva i stunden.

Man vet ju vart man är på väg.

Hemifrån hem.

Till det som skall bli ett hem, från det som var det - om än en kort stund.

Som en flyttfågel.