...och att överge pyjamas-morgonrock-bara-slö-slappa tillvaron.
För min del har jag brutalt blivit tillbakaryckt till verkligheten efter den lite luddigt
sköna sofftillvaron på sköna renskinn som varit verklighet i några dagar.
Katten verkar vara aningen förnärmad i sin uppsyn för att hon plötsligt efter några lat-dagar blivit ensam i soffhörnet.
Ja, jag är verkligen ledsen för det. Så gärna skulle jag fortsatt med att gräva ner tårna i lurvet och sträckt mig efter lite chokladpraliner lite nu och då. Helt utan större problem skulle jag
klarat av det några dagar till.
Men nej, jobbet kallar, och där var det fullt upp. Mer än fullt upp, mycket att ta itu med. Vilket i och för sig är helt skoj. Men ändå, ibland kunde man behöva lite mjuk övergång bara...
Kvällen däremot gick åt till att närvara vid ett möte som fick min skalle att bli alldeles trött, frustrationen att rusa som en förvirrad nyårsraket i kroppen på mig. Ilskan att bubbla på lite grann som de yra bubblorna i ett champagneglas.
Så du lilla katt, jag skulle gärna bytt med dig, så se inte alls så anklagande på mig!
Men nu hinner jag ännu en stund gräva ner tårna i skinnet innan sömntåget kommer susande. En stund hinner jag mysa här och lojt sträcka mig efter de sista chokladpralinerna.
Och hålla kvar lite av julens långsamhet.
Mmmmmm....lite till!