NÅGOT SOM LIGGER MIG SÅ NÄRA...

…men ändå är rätt långt borta.

Jag har väl i förbifarten nämnt om att min äldre grabb tog sitt pick och pack,

och flyttade till Österrike.

Nu och då skickar han mig bilder från sina upptäckarutfärder.

Det där som är det bästa med att landa på en alldeles ny plats.

Att få upptäcka och ta sig till platser man aldrig varit på.

Har man tur är det en sagolikt vacker upplevelse.

Så, när jag tampas med oktoberdisiga dagar och duggregn och alla

världens gråfärger, så skickar grabben mig dessa bilder…

Ja, vad kan man säga? 

Lyckans ost!

Att få stå sådär, högt ovan molnen med alperna bakom ryggen.

Skall nog bestämt ta och boka flygbiljetter för ett besök hos honom.

Har varit på väg en tid redan, men som jag också nämnt så har jag en

bror vars kondis inte just nu är den bästa på jorden och honom 

vill jag inte riktigt lämna just nu.

Inte ens för några dagar. 

Inte innan hans hälsotillstånd blir lite mer stabilt.

Det går i berg och dal för hans del.

Just nu är det igen mer dal. 

Och på tal om dal…

(förlåt den fåniga åsnebryggan!)

Sådant här tar andan ur mig.

Även om mobilfotona aldrig blir riktigt så där, och foton i 

allmänhet har svårt att förmedla det här med djup, så

kan jag bara föreställa mig det här.

Det tar som sagt andan ur mig.

Av simpel, enkel skönhet.

Men så finns det andra bilder som 

också lyckas ta andan ur mig - men av helt andra orsaker.

Nu verkar det bestämt som om en del av de bilder som 

skickas (direkt) till en mamma genomgått en viss liten "censur."

Oftast är jag väldans tacksam för den censuren - allt vill jag helst inte ens veta, 

hehehe….

Men så hittar man då bilder i sitt fb-flöde, som nog lite får

hjärtat att fladdra till - av flera orsaker än bara den

hänförande utsikten...

(fotokapat foto, av grabbens fb-vän med de många konsonanterna och ´och `hit och dit…)

Där står han, grabben min.

Och jag vet inte om mitt hjärta klappar mer för utsikten eller det faktum att det ser lite 

skrangligt och väldans högt ut där han står!?!!!

Höjdrädd som jag är känns det hela lite, lite, lite….högt.

Men oj, så jag skulle vilja stå där i hans dojor och blicka ut så där.

Om jag inte var så höjdrädd då.

Men ja, ni förstår?!