NÅ JAAA...

Kunde inte riktigt låta bli att ta ett foto av våran Iris-katt och be

AI stuva in henne i en bastu och så får hon jama ett utdraget Nå jaaaa...

inför kvällens show. 

Kan inte säga att finska Erikas låt är helt dålig. Lite porrig och kanske

musikaliskt sådär....men i ESC är det ju nog show som går först och att

musiken sedan håller en hög standard är liksom bara grädden på moset. 

Lite som ett bonus. Så att kalla det en musiktävling är nog lite missvisande, 

om vi skall vara ärliga. Showtävling kunde vara bättre? 

Det är ju jag och äldre grabben som är familjens ESC-veteraner. Och som han sade

då programnumret med dansande nymfer dök upp i semifinal 2:

- Älskar eurovision - var annanstans ser man sådant här? 

(nu minns jag ju inte landet...är inte pro på det sättet

även om ESC är en av vårens höjdpunkter för mig). 

Personligen har jag, och har aldrig haft, "problem" med att heja på 

vårt grannland. Kanske då i ishockey, men om Finland faller ur i den sporten

flyttas hejaropen direkt till Sverige. Tror att det är så för många finlandssvenskar. 

Vi har ändå ett lite starkare band till Sverige än den finsktalande finnen. 

Språk förenar på ett spännande sätt. 

Men skulle aldrig börja med att heja på Sverige i då typ ishockey. 

Men nu i ESC är det ju lite knasigt. Vi har underbart charmiga KAJ som 

är liksom "våra gossar" och stundvis glömmer jag att de faktiskt tävlar för Sverige. 

Och så är jag otroligt glad att de vann av den orsaken att de får upp ögonen, 

och öronen, för oss svensktalande finnar som alltså haft svenska som modersmål

sedan vi ploppade ut ur våra mödrars livmödrar.  

Vi har inte snabblärt oss svenska på båten över till Sverige......typ.

(vilket jag hört så j*vla många gånger då jag varit i Sverige. Vad

bra du talar svenska! Ja, för det är mitt f*cking modersmål!) 

Men jag hejar nog också på våran finska Erika (som för övrigt har ett

svensk-klingande namn, men är inte finlandssvensk, hon kan språk, men

är rätt kass på svenska). Det är rätt vanligt i Finland att man inte tycker att svenskan

är speciellt intressant. Det är obligatoriskt med svenska för finska elever i Finland, 

och vice versa, men många tror att de inte kommer att ha någon nytta av svenskan

i sina finska trakter och känner därför en viss frustation över det som de kallar 

"tvångssvenskan". 

Erika för fram en slags "frigörelse" för den kvinnliga sexualiteten, vilket hon

gjort i andra låtar också. Endel ler lite åt hennes "feminism" men hon har en 

kanske en poäng där att kvinnor skall få ta för sig på samma sätt som män gjort sedan

tidernas begynnelse. Inte bara sexuellt utan annars också. Vi är nog inte fullt 

så jämlika som vi vill ge sken av. Och hon har nu valt att plocka fram den erotiska

sidan. Inget fel i det. Och något i hur hon blivit mottagen med en massa sk*t säger

att vi inte är så liberala som vi vill ge sken av. 

För vem stör det att man sjunger om orgasm i ESC. Lika lite som det borde 

störa att man sjunger om kaffe, cancer, kärlek, älvor, milkshake...eller bastu? 

Allt det där är ju livet? 

VARFÖR JAG FÖLJER ESC ÅR EFTER ÅR - OCH ÄLSKAR DET

 

Är väl som folk är mest. Gillar en viss sorts musik, som kan variera beroende

på vilket humör jag är, vilket sammanhanget är och till och med vilken årstid det är. 

Men jag är urusel på att veta låtar och att känna till artister, sångare, grupper,

band, kompositörer. Helt värdelös på sådant. 

Gillar lika mycket jazz som klassiskt, svensktoppen som töntpop.

Vissa finska låtar har också krupit in i mitt finlandssvenska hjärta. 

Någon liten gen i mig förstår mig nog ändå lite på den där lågmälda melankolin. 

Men ESC var det ja. För mig är hela ESC (och Mello) som en bubbla att få,

under några vårvinter- och vårveckor, omge sig med. 

Allt det där glittriga, spralliga, färgsprakande, estetiska och mindre estetiska

som är som en smältdegel av idéer som kanske aldrig skulle få lika mycket

utrymme. Det är en tid då allt är liksom okej på något sätt. Alla tillåts vara lite

"all in" och få orkar lyfta på ögonbrynet eller misslynt snörpa på munnen. 

Jo, visst finns det sådana också som inte riktigt klarar av att släta ut bekymmersrynkorna

i panna ens för några vårveckor och släppa fram det där barnet i en som förundrat

står och glor på hela spektaklet. För det är det ju - ett spektakel. 

Och jag älskar det! Det är på något barnsligt sätt min "happy place". 

Nåväl. I år är det ju lite extra spännande för oss boende i Finland. 

Sällan har vi önskat så starkt att Sverige vinner som i år. 

Nästan så jag tycker lite synd om vår finska representant Erika som

nästan lite blir dissad av sitt eget folk. Hon är ju inte dålig. 

Hon är en drottning på scen. Inte många artister som tar en så stor scen

i besittning ensam och äger arenan. Låter kan vara lite porrig och kanske 

snäppet för mycket för någon, men den är på sitt (esc-knasiga) sättet

riktigt bra! 

KAJs trallvänliga låt om att bada bastu framförd av tre helyllekillar är ju 

något helt i en annan genre. Och det är också det som är ESCs charm. Allt går

bara det är tillräckligt bra. Och är det inte så får man åka hem och komma igen nästa år. 

Att ens tävla i så olika låtar, med så olika stilar är ju i sig redan lite knasigt.

Och alldeles underbart! Det är som om nästan allt är tillåtet. 

Förutom att svära på scenen. Vilket också i och för sig är lite...gulligt. 

Mycket bar hud och syftningar till kärlek av det mer köttsliga slaget har

nog alla skådat genom årens lopp - men svära det får man inte!

Nå bra så. 

Ikväll är det semifinal och KAJ skall röstas vidare till final. Även om jag är en

vän av ESC så är jag inte så bra på att (komma ihåg) rösta. 

Men på lördag skall jag nog göra det. Men hade varit skoj om 

de slagit rekord i röster så som de gjorde i Mello. 

*

Vad smörgåstårtan har med något att göra. Nå, inte sen något. 

Rörde ihop den till morsdag, som vi i Finland firar andra söndagen i maj,

bara för att jag fick en sådan lust att äta just smörgåstårta. 

Nästan hela familjen slafsade i sig av den, endast lillungen saknades. 

Hans bil, den röda pickupen som nästan blivit till familjens och bekantskapskretsens

maskot, sade upp samarbetet och hamnade hos doktor mekanikern för en 

rejäl operation. Gossen fick dock en rejäl tårtbit till frukost när vi åkte förbi

på vägen till stugan.

Näe, nu har klockan blivit semifinal-esc-dags. 

Idag hejar vi på KAJ, eller hur? Heja Sverige! 

Kram från Maggi

SMÅTT SEGT MEN PÅ BÄTTRINGEN

Det har varit en ovanligt seg förkylnings om vi haft ihop med oss. 

Endera dagen känner man sig nästan som folk, för att nästa dag igen 

känna viruset rusa runt i kroppen och förorsaka kaos bland 

försvaret. Men nu börjar det kännas som om livet återvänder. 

Nå, det om det...

Hämtade de två julrosorna som fått växa på balkongen under vårvintern 

hit till stugan, med tanken att plantera dem i rabatten och se om de kommer

igen nästa år. Tvivlar på det, de här förädlade sorterna vill

inte riktigt klara av vårt tuffa klimat, men de är underbara att 

köpa tidig vårvinter och ha dem på balkongen där de håller sig hur

bra som helst. Lite köldknäppar rycker den bara på axlarna åt. 

Jag köpte mina julrosor i början av mars, så de har minsann 

spritt blomsterglädje länge. Två månader! 

Och det skulle de säkert fortsatt med också i rabatten här på stugan, men 

eftersom vädret var så attans kyligt och regnigt så valde jag att knipsa av blommorna

och ha dem inne i stugan i stället. De håller sig fint som snitt också! 

Så ja, de här skönheterna kan kosta en slant men när man tänker på

hur länge man har glädje av den blomningen så är det alla gånger

värt priset. Och så kan man ju bara hoppas på en mild vinter nästa år

så att de övervintrar i rabatten. 

På tal om det så var det endel växter som inte klarade övervintringen i 

det kalla annexet. Trodde mitt olivträd hade fixat det, men det var nog sedan 

också heldött. I mina bamsestora krukor där bla sammets-sumaken och en 

uppstammad bollthuja bor, hade jag i fjol gråtimjan som underplantering

och något förvånad över att den inte överlevt, inte i någondera kruka. 

Afrikas blå lilja, agaphanthusen, är ännu lite oklar om det klarat det hela. 

Än ser det lovande ut, men man vet inte. Två stora (eller stora å stora...) 

buxbomsklot verkar ha tagit vintern med ro. De får nu stå i nästan total skugga

så de inte blir brända. Buxbomen är här hos oss på gränsen hur långt norr

den vill vara. En krukazalea strök med också. Det var lite förväntat, men ville testa. 

Ett återkommande "måste", om än ett kärt sådant, är att så luktärter och idag

fick de komma till sin växtplats. Tidigare år har jag haft dem i rabatten, men i år

får de lova att växa i en odlingslåda för jag har tänkt skippa odlandet av

grönsaker i år. Vi har så otroligt fina odlare runt om i byn som man kan

köpa sommargrönsaker av som dessutom är finare än de jag åstadkommer. 

Så det får bli lite sommarblomsodling i lådorna i stället. 

Och säkert någon ört i kruka och kanske, kanske en tomatplanta...

I övrigt har jag nästan bestämt mig för att ha vitt som blomtema i år. 

Vitt och silver och grönt och kanske lite rosa och en liten hint av vinrött. 

Så får det bli! 

På tal om sällskap i trädgården. Iris är så lycklig när den får snoka

omkring och upptäcka utomhusvärlden. Det finns både flugor inomhus som

är lite yrvakna efter vintern som man kan försöka fånga. 

Det gick sådär...

Och fjärilar som man kan häpnas över, men som fladdrar alldeles för

högt för att man ens skulle försöka sig på ett anfall. 

Man märker minsann att hon är en riktig liten stadsfröken. 

Men en cool sådan. Träffade häromdagen grannens (snälla) hund som

är van vid katter så det var tryggt. Iris gick fram till hunden men när den ville

komma helt fram till henne så sköt hon rygg och fräste - men backade inte en centimeter. 

Så liten man är så har man koll på sitt revir. 

Bara vädret blir bättre (det slutar blåsa som attan) så skall jag ta och

fiska och se om man inte skulle kunna bjuda henne på en färsk abborre. 

Som sig hör till en skärgårdskatta. 

Nu skall jag gå och tillreda en varm tomatsallad. 

Lite sommarsmaker men i ljummen version så kallt som det än är. 

Brasan sprakar och ljusen är tända. Stugmys! 

Kram från Maggi

 

PÅSKEN DETTA ÅR

Påsken kom och gick - och gick inte helt som planerat. 

Under några år nu hade det blivit så att vi firat påsken hemma "i stan" i och med att vädret varit

så kallt och påsken så tidig så vi inte kunnat koppla vattnet på stugan. 

I år var det både varmt och vi hade hunnit koppla vattnet och städat upp innan den

planerade familjemiddagen. 

Sönerna skulle komma med lillungens bil. Men den sade upp kontraktet. 

Bara att ringa bärgningsbil och be en bön till alla bilgudar som finns att reparationen

inte skulle bli jättemycket dyrare än vad bilen är värd...

Ja,ja...gamla skruttbilar medför en viss risk för överraskningar. 

Med en studerandes ekonomi brassar man inte i bilbutiken precis. 

Nåväl, det blev en skön helg även utan ätteläggen. Fixade till en fårstek och pimpade 

en vanlig cheesecake med lite lemoncurd på ytan och choko-påskägg 

samt ätbara blommor till en riktig påsktårta minsann! Vi fick en hel del

fixat både utom- och inomhus innan jag åkte på flunsa 2.0. 

*

Iris-katten hade ju sina första riktiga utomhus-stunder på stugan och på 

natten vaknade jag av att hon gnydde, eller liksom jama-pep i sömnen. 

Hon sov alltså intill mig i sängen. Hade tagit på att upptäcka världen utomhus, tänkte jag.

Jag petade på henne och frågade om allt var okej och hon glodde lite

sömndrucket och yrvaket på mig och kringlade ihop sig på nytt och sov vidare. 

Då märkte jag att det pipande/jamande ljudet inte alls kom från katten utan från mig. 

Mina luftvägar pep som en kattunge vid varje utandning. 

Nå, senast på morgonen insåg jag ju att jag blivit rejält förkyld. Attans! 

Vädret ändrade och blev till riktigt gråväder så det, och att vi kände oss krassliga

och att gossarna blev strandsatta pga bilhaveri,  gjorde att gubben och jag 

åkte hem i förtid. Att en sådan påsk i år. Alltid kan man inte vinna! 

Väl hemma kröp jag upp i soffhörnet mitt och roade mig åt att testa på

att låta AI göra en målning av ett foto jag tagit. Riktigt underhållande faktiskt. 

Här knäppte jag ett foto från mitt soffhörn och bad chatgpt ändra det till

en målning i Carl Larson-stil. Och det blev ju ganska bra. Roligt är det i alla fall.

Och tror att det finns enorma möjligheter med AI som vi hittills bara snusat på. 

Jaja...så var påsken detta år! 

Kram från Maggi

ATT ÅTERSES

Har man en trädgård som är lite som på distans, så längtar man lite extra

efter att återses efter en vinter. Under vintern som gått har jag varit här

ett par gånger för att se till hur övervintrande växter mår och för

att fylla på mina stora fågelautomater. I år var vintern mild vilket 

underlättade både för övervintrande växter och fåglar. 

Men att få komma ut till stugan och det är påsk och långhelg - hur underbart är inte det? 

Tulpanerna sticker upp lite här och där, mest där jag glömt att jag petat ner lökar, 

men det är nog så det är för många av oss trädgårdsmänniskor. Minnet hinner svika under vintern

fast man är så övertygad på hösten om att man kommer att minnas var man petat ner vad. 

Krukskärvan på stigen påminner mig om den fina krukan som gick itu då den gigantiska

klockrankan hamnade i ett vindfälle förra sensommaren och drattade ikull så krukan sprack. 

Minns klockrankan och sörjer krukan ett tag, sedan är det dags att gå vidare. 

Att återse en trädgård är som att möta en vän. Stillsamt vandrar jag bland mina rabatter och säger 

hej till rosorna, till narcisserna som sticker upp, till alla som visat att de överlevt vintern. 

Mycket i trädgården pockar på uppmärksamhet och viskar - gör något. 

Rännan som leder bort regnvatten är full av löv och barr, det skall jag ta och putsa. 

Men försiktigt så jag inte skadar mossan - den är så vacker. Och en del av

just den här trädgården. Skogsträdgården. 

Min urgamla caféstol i järn blir bara mossigare för varje år. Och jag tänker mer som att

den blir ett med just den här trädgården. Den här skogen har välkomnat den med att bilda mossa

på ytan. Nu måste jag ju tillägga att jag inte använder den till att sitta på. 

Under mina vinterbesök här på stugan hade jag med mig fågelmat både

i form av frön och nötter att fylla på automaterna med, men också självtillverkade talg-

bollar som jag hängde upp lite här och där. 

En del talg-snögubbar av talg hittar du bla  H Ä R 

Trädgården finns ju i ett område med gott om hjort och rådjur. Det har en tendens

att sätta sina...eh, spår...i trädgården. I stenkrukan har murgrönan som nog annars hade

överlevt den milda vintern blivit uppäten. Och samtliga hortensior har blivit "naturligt 

beskurna". Ingen aning om de kommer att blomma i år...

 

Betalade mig lite sjuk häromåret för att jag hade önskat mig en idegranshäck och 

köpte ett gäng färdigt stora plantor. Jag älskar idegran - överlägset den snyggaste 

städsegröna grej man kan ha! Hjortarna tyckte lika och käkade upp mina idegranar

första året. Gaaaahhhh! Kan ju inte täcka in en hel häck, så jag räddade de idegranar

som hade potential att växa till sig och plantera dem i hop tre och tre med tanken att 

formklippa dem till bollar. Bör nämnas att efter hjortarna "beskärning" så fanns inte mycket

annat kvar än några käppar med lite grönt här och där. 

Idegranen hör till de barrväxter som skjuter nya skott direkt från stammen, så med

tiden kanske mina idegransklot blir verklighet. Men att jag behöver skydda dem vintertid

med väv så hjortarna inte äter på dem, det får jag leva med. Om jag vill ha ide-

gran i min trädgård. Vilket jag vill...

Att putsa upp efter vintern är också att städa upp de där ettårigar som fått

stå kvar över vintern. Lite hebe från hösten står där i mossan och minner om min

höstplantering. Och den risiga högen påminner mig om doftliljans fina 

blomning senaste sensommar. 

Ytterligare ett tecken om att hjortarna besökt trädgården. Tulpanbladen var 

avknipsade, här verkar det ändå som om själva blommorna klarat sig. 

Och i morgon skall jag dränka hela trädgården i Trico Garden - det hjälper! 

Så tips till de med trädgård på distans som man inte kan övervaka direkt på

våren - lite senareblommande tulpaner får kanske vara ifred - om man hinner skydda 

dem med Trico Garden. 

Den uppstammade enen har lagt sig på sned. Jag vet inte om jag egentligen vill ha den kvar. 

Om den skall bli kvar måste den får en ny och stadigare pinne att luta sin tillvaro emot. 

Måste fundera. Kanske kan den flyttas, eller så skippar jag den. Lite osäker på vad jag tänkte då 

jag skaffade den...Men det är så där med trädgård. Ibland köper man något som inte sen heller

passar eller som inte trivs. Då skall de väck. 

Barr...

Trädgården finns i gränslandet mellan hav och skog. Skogen är i det här fallet

talldominerad skog. På havssidan om stugan finns krokiga martallar, medan det

på skogssidan finns magnifika gamla enorma tallar - som barrar. Barrar i mängder! 

Ändå vill jag inte avstå från dem. De är så ståtliga och mäktiga! 

Nackdelen är barren och kottarna. Till våren är hela sandplanen

som inkluderar vår infart och p-plats samt vändplats för ett par bilar 

täckt av barr som skall krattas...å krattas...å krattas...

I över tio år funkade de gamla partylamporna som jag riggat bland

vildvinet. I år blev det att ersatta lamporna med nya och samtidigt passade

jag på att binda upp vildvinsrankorna som hängt ner så de nästan nuddat vid

bordet - och in i kaffekoppen. Heh. 

Och så hittade jag i enen några till märkliga hängen som åter påminde om de där 

fettkorvarna jag knådade ihop i vintras för småfåglarna. 

Iris-katten ja. Det var för henne första gången någonsin att stifta bekantskap med

naturen utomhus. Hon är ju en rätt så cool katt, så med en god självsäkerhet tassade hon

ut i "friheten". Hela dagen följde hon med oss när vi pysslade på i trädgården. 

Tror hon kommer att sova gott i natt...

Och hon är nog inte den enda. Havsluften har den magiska inverkan att 

man kan sova nästan hur mycket som helst här ute i skärgården. 

Vaknade visserligen rätt så tidigt i morse, men efter middagen som bestod

av lammstek, potatismos, hel ugnsvitlök och ugnstekta tomater slängde jag

mig på soffan på verandan och sov gott i ett par timmar! 

Nu har det börjat bli mörkt utomhus och känner att det är minsann 

strax läge att tassa upp till sängkammaren och låtsas läsa en stund innan

ögonlocken blir alltför tunga. 

Så skönt att återses - trädgården och stugan och havet. 

Gääääsp och  

Kram från Maggi

 

STUGSÄSONGSÖPPNING I TEORIN MER ÄN I PRAKTIKEN

Det är helt overkligt hur den här flunsan har tagit musten ur mig. Har alltså helt noll-

ork. Till något alls. Släpar mig mellan sängen och soffan och det är helt nog med 

motion för mig nu. Trodde redan igår att jag var på bättringen så jobbade normalt, 

men till kvällen steg febern och jag bara däckade. Sov till elva idag. 

Och nu är klockan fyra på eftermiddagen och jag fixade till en soppa åt oss

och nu kunde jag gå och lägga mig igen. Vilken tur att jag insåg

att det kanske är läge att stanna hemma denna helg och inte öppna upp stug-

säsongen riktigt än. Har inte heller orkat plocka fram påskpynt här hemma. 

Tänker att vi skall ju ändå åka till stugan till påsk, så varför stressa med det? 

I vanliga fall skulle jag njuta av att damma av pyntet, men i år tar 

förkylningen övertag och tänker att det är bra så här också. 

Tror ju inte att gubben ens märker om det finns påskpynt eller inte

här hemma. Inte ens om han skulle vara frisk, men han är ju i samma

skick som jag så vi går mest och grymtar åt varandra då vi möts i vår

vandring mellan viloplatserna eller vid snytstationen vid hushållspappersrullen...

Nåväl, vi kan ju passa på och bli underhållna av äldre sonens resa visa WA. 

Han är nämligen inget mindre än i Seoul i Sydkorea för att träffa sina blivande

svärföräldrar och planera bröllopet som skall gå av stapeln i sommar. 

Ja-ja, minsann. Sådant är det på gångs! 

Skall bli smått spännande det! 

Nu skall jag nog ta och lägga mig en stund och lyssna på en ljudbok. 

Tvivlar på att det tar väldigt länge innan jag inte har en aning om vad

rösten i örat säger...Zzzzzz....

Ha en skön lördag! 

Kram Maggi

TRÖSTEMAT OCH SÅDANT

Har åkt på en vårförkylning, vilket kanske var lite väntat. Många i min teatergrupp

har varit förkylda och det har nästan varit ett under att vi lyckats klara alla

föreställningar utan att någon varit så dålig att man behövt annullera. 

På söndag var det sista föreställningen och hade smått planerat att åka till 

stugan till helgen, men så satte det sig ett rivjärn i halsen på mig och hårda

vindar och bara någon plusgrad i skärgården känns plötsligt inte alls

speciellt lockande...

När man är sjuk är mat kanske inte det första man tänker på, men när man

är så där frusen och lite ynklig så är fransk löksoppa min tröstemat. 

Tokenkelt att göra, och för det mesta har man några lökar hemma. Och en

buljongtärning, kanske en skvätt vitt vin om man vill lyxa till det? 

Vatten i kranen och lite franska örter i en burk. Och så ett gott

surdegsbröd och en gammal ostkant och voilá - godaste soppan! 

När jag har ett bröd som håller på att bli lite torrt så skär jag ofta

upp det i tärningar och slänger de i en påse i frysen. Perfekt att ta

till om man vill steka upp brödtärningar till en sallad eller som 

här till löksoppan. Tyvärr har jag inte sådana där tjusiga soppskålar 

med lejonhuvuden på sidan. Hade gärna haft sådana, men de är i mitt tycke

alldeles för över-prissatta. I alla fall de jag hittat på nätet. Och om jag

redan har fina soppskålar, även om de inte tål ugn, så får jag hitta på

ett annat sätt att få bröd- och osttäcket på soppan. 

Jag brukar lägga brödtärningarna i små högar på en bakplåt. Lika

många som ätare - förstås. Högen försöker jag få ca lika stor som

soppskålen som vi skall äta ifrån. In med tärningarna i ugnen på

250°C en stund så de blir lite rostade. Sedan tar jag ut plåten och river lite 

(mycket) smakrik ost ovanpå brödhögarna. Och in i ugnen igen på någon minut. 

Så serverar jag soppan i skålarna och lägger försiktigt bröd-ost-paketet ovanpå. 

Nästan lika bra funkar det! 

Och så gott, värmande och lite tröstande också! 

Så både katten och gubben och julrosorna på balkongen får ge

sig till tåls med att åka till stugan först till påsken. 

Håll er friska! 

Kram Maggi

 

OM VÄRLDENS LYCKLIGASTE FOLK

För åttonde gången i rad. Det är vi det. Det lite tysta, murriga folket upp i norr. 

Som talar rallyengelska och badar bastu stup i kvarten. 

Tar en sup eller två och tiger på alla världens språk. 

Efter tio år på samma adress kan man sträcka sig till att hälsa på

grannen som flyttade in ungefär samtidigt. Om man mot förmodan skulle

dela hiss någon gång. 

Nå där var det stereotypier så det står härliga till. Känns inte speciellt lyckligt om 

man beskriver det så där. Och egentligen är väl begreppet "lycklig" lite fel

då man egentligen borde tala om "nöjdhet". 

Oberoende så var det skoj att läsa i den amerikanska tidskriften Forbes

vad de tror ligger bakom att Finland  i g e n  halkat in på första prispallen. 

Enligt dem består vår lycka, eller förnöjsamhet, på fem punkter som 

också andra kunde ta till sig och på det sättet bli nöjdare i sina liv. 

Fritt översatt är de följande: 

1. OMFAMNA ENKELHETEN

I den finska kulturen uppskattar man enkelhet och anspråkslöshet. 

Finnarna behöver inte fylla varje stund i livet med någon aktivitet, 

inte heller jagar finnarna hela tiden efter något bättre. 

Lycka finner man genom att ta det lite lugnare och uppskatta livets

små goda ting. 

2. GÅ UT I NATUREN

Enligt artikeln är finnarna ett naturnära folk och att de är det även i detta

moderna samhälle är allemansrätten att tacka. 

Finnarna tar sig ut i naturen oberoende av väder och årstid. Och att 

vinterbada skall också öka på lyckokänslan. 

3. VILA OCH SLAPPNA AV

Enligt Forbes prioriterar finnarna vila. Här tänker man att vila och avslappning

är en del av livet och inte enbart en belöning för välgjort jobb. 

Finnarna uppskattar också tystnad och att man inte behöver fylla varje 

stund med småprat. 

4. SATSA PÅ KONTINUERLIG SKOLNING

Det finska skolsystemet får beröm. Enligt artikeln satsar den finska skolan

på jämställdhet, kreativitet och kritiskt tänkande. 

Läraryrket uppskattas och inlärningen baserar sig på samarbete och eleverna ges

utrymme att växa. Till följd av det uppskattar finnarna att vidare utbilda sig och 

utveckla sig själv. Sådant bidrar till att uppnå lycka, enligt Forbes. 

5. BYGG UPP FÖRTROENDE I DIN GEMENSKAP

Finland är ett av världens minst korrupterade länder. Människorna litar 

på institutionerna, på sina grannar och till och med på främlingar. 

Finland är ett exempel på att förtroende byggs upp under lång tid med 

små medel. Till exempel att hjälpa grannen med något smått skapar 

en stark gemenskap. Sådana små gester ändrar inte världen

till en bättre plats på en gång, men kan hjälpa till att skapa ett bättre samhälle, 

skriver tidningen. 

Nåjo, visst kan jag skriva under en del av det där. Ganska förenklat nog, men

onekligen finns där en gnutta sanning. Många i min bekantskapskrets hör

till den där typens människor som är ganska nöjd av enkla saker. 

Finns nog inte en finne (eller ganska få...) som inte skulle känna att 

kropp och knopp blir som pånyttfödda en sommarkväll, när kroppen

doftar basturen och fåglarna drillar i björken. 

Det får gärna glittra en sjö eller hav också i sinnebilden. 

På tal om sjö, så har vår hemsjö blivit isfri väldigt tidigt i år. 

Det skedde i natt. Ännu i går fanns det lite is där vinterns sista skidspår

kunde skönjas. Och intill isranden simmade årets första skrak-par. 

Så nice med vår! Sådana där små grejer som man blir glad av. 

Och nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning. 

Ha en skön kväll, och gör nåt smått som gör dig glad. 

Kram Maggi

ALLT VAR LITE VACKRARE FÖRR

Så tänker jag ibland. Även om jag inte för något i världen skulle 

vilja avstå från internet, dator, smarttelefoner för att inte nämna

disk- och tvättmaskin och hämtmat. 

Men så mycket var så mycket vackrare förr. Tycker jag. 

Undrar om jag nämnt om att jag halkat in på ett teaterprojekt och vi hade 

premiär i går. Och den gick strålande. Nu är alla föreställningar slutsålda och 

vi fick lägga till en extra föreställning. Min roll är liten, men naggande god. 

Jag får spela "typ mig själv" fast för hundra år sedan. 

Pjäsen mixar glatt historiska fakta med hittepå och är skriven av min barndomskompis

och henne dotter. Men ja, min roll. Hon är en fotograf (check) i övre medelåldern (check) 

och syns där på bilden ovan i mitten i en stor svart hatt. 

Hon var lokalt en känd fotograf i början av 1900-talet och av henne tagna

fotografier finns bla på Museiverket. 

Och bara jag tar på mig den svarta långa kjolen och den gigantiska svarta hatten, 

ja då blir jag Irene Wahlberg! 

Fabrikör Walfrid Wahlbergs tre år äldre syster 

 Irene Wahlberg hade börjat en karriär som fotograf och 

flyttade 1905 till bror Walfrids adress i Vandaforsen. Där fotograferade hon 

bostadshuset och delar av fabriken, vissa foton finns på webbplatsen ”finna.fi”. 

Kolla H Ä R hennes fotografier.

Spelade nog teater då jag var yngre, men sedan har det blivit. Men när jag fick från om

jag ville vara med i just den här rollen kunde jag inte tacka nej! 

Till saken hör att jag råkade ha en bälgkamera, visserligen i lite mer 1930-tal, 

men inget som man reagerar på om man inte är någon gammal-kamera-nörd i publiken. 

Och så råkade jag hitta på nätet ett gammalt stativ för en spottstyver som 

med hjälp av en mellanskruv till och med passade till min bälgkamera.  

Stativet håller nog inte någon tung kamera men ååå så elegant det är.

Saker var nog vackrare förr.  

Jag har faktiskt köpt film till den här bälgkameran. När

föreställningarna är över så skall jag ta och testa att fota med den

"på riktigt".  Har inte fotat med film på tja...tjugo år! 

Och på den tiden lät jag kamerans automatik sköta allt. 

På den här kameran finns det ingen automatik och numera behärskar

jag ju nog manuell fotografering så skall se vad det blir va det hela! 

Nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning genom att 

försöka få hårtestarna mina i en stram knut och så skall jag ta på mig 

den stora svarta hatten och bli Irene, fotograf. 

Ha en skön lördagskväll! 

Kram Maggi

 

EN DÅSIG FREDAG

Näe, idag har jag inte vaknat, trots strålande vacker dag med solsken.

Har ledig dag och fixat undan det mesta inför teaterpremiären om en vecka.

Iiiik! Börjar känna lite premiärnerver i magtrakten. Min roll är jätteliten, men 

har varit med en hel del både på dekor och rekvisita-sidan och så har jag

designat affischer, web-material och programbladet. Retuscherat gamla foton från

början av 1900-talet som skall ingå i en liten fotoutställning i foajén. 

Har så mycket utlånat från mitt hem att en del undrar hur stort jag bor egentligen, 

men det har nu bara råkat sig att pjäsen utspelar sig i början av förra seklet, 

vilket är en stil jag gillar också privat. Hade det varit en mer modern pjäs, hade jag inte

haft så mycket att erbjuda. 

Det har blivit lite vintervibbar därute igen, vi fick lite snö, även om det håller

på och smälter bort i marssolens sken. Såpass kallt var det i alla fall att 

myrtenträdet fick flytta in från balkongen. Men det skall ju bli varmare igen.

På tal om växter så har min amaryllis kroknat ovanligt tidigt. 

Tycker bladen brukar vissna först till sensommaren, men de har

börjat vissna redan nu. De får nu stå där och vara lite ledsna tills de är helt

nedvissnade och all näring från bladen återgått till löken. 

Sedan skall jag fundera hur den skall förvaras vidare. 

 

Det är så skönt med en spirande vår därute. Efter att teater-

föreställningarna är förbi så blir det nog att åka iväg för att väcka upp

stugan ur sin vintersömn. Kanske sjöfåglarna anlänt då? 

Havet utanför stugan har inte frusit alls i år, och även vår sjö 

härhemma börjar visa tecken på ruttnande is. 

Kanske vaknade jag till lite medan jag satt och skrev detta inlägg. 

Skönt! Nu skall jag gå och göra något vettigt, heh! 

Ha en skön helg! 

Kram Maggi