STENDÖRREN NATURRESERVAT

Jag vet inte helt hur det var med min kompis som jag reste med, men själv

hade de tidiga morgnarna gjort sitt och en viss resetrötthet började ta ut sin rätt. 

När vi skulle köra från Kalmar upp till Stockholm valde vi ändå att 

stanna vid ett par ställen som AI-Gösta hader rekommenderat åt oss. 

En av dem var Stendörren naturreservat och det var verkligen värt en liten avstickare

från Stora Vägen. Vi hann dock inte gå så långt och jag hade också min rygg 

som hade börjat säga ifrån. Men en liten skrapning av stället blev det dock. 

Min svägerska bor i Norrköping (och bott innan i Stockholm i tiotals år) så

jag tänkte att hon känner säkert till stället, för att hon går gärna

långa promenader med sina hundar, och helst i fin natur. 

Men hon hade aldrig besökt stället! Nog hört om det men aldrig

kommit sig iväg. Nå väl, hon blev ju glad över att få ett nytt ställe

att åka till. Skall fråga i sommar då de kommer till Finland om hon

verkligen åkt dit ;). 

Men fint är stället är det! 

Blev lite färre bilder ån från Öland. Dels säkert beroende av den där rese-/foto-

tröttheten som kan drabba en efter intensiva dagar. Och så är det solen! 

De flesta tycker att en solig dag måste vara det bästa fotovädret, men så 

är det alltså inte alls! Tvärtom. Den skarpa solen gör skillnaden mellan skugga

och fullt solljus väldigt skarpt och det är sällan speciellt fint! 

Av den orsaken är juli-månad den månad då jag fotar minst under hela året. 

Man skulle tycka att det skulle vara tvärtom, men icke. 

Nu skall jag ta och runda av, sitter på bilservic-stället och

väntar på att min bil skall få en rejäl genomgång. 

Det kommer att svida i plånboken, men man skall ta hand om sin

arbetshäst så det blir många kilometrar tillsammans än. 

Ha en skön början på veckan! 

Kram från Maggi

 

NÅ JAAA...

Kunde inte riktigt låta bli att ta ett foto av våran Iris-katt och be

AI stuva in henne i en bastu och så får hon jama ett utdraget Nå jaaaa...

inför kvällens show. 

Kan inte säga att finska Erikas låt är helt dålig. Lite porrig och kanske

musikaliskt sådär....men i ESC är det ju nog show som går först och att

musiken sedan håller en hög standard är liksom bara grädden på moset. 

Lite som ett bonus. Så att kalla det en musiktävling är nog lite missvisande, 

om vi skall vara ärliga. Showtävling kunde vara bättre? 

Det är ju jag och äldre grabben som är familjens ESC-veteraner. Och som han sade

då programnumret med dansande nymfer dök upp i semifinal 2:

- Älskar eurovision - var annanstans ser man sådant här? 

(nu minns jag ju inte landet...är inte pro på det sättet

även om ESC är en av vårens höjdpunkter för mig). 

Personligen har jag, och har aldrig haft, "problem" med att heja på 

vårt grannland. Kanske då i ishockey, men om Finland faller ur i den sporten

flyttas hejaropen direkt till Sverige. Tror att det är så för många finlandssvenskar. 

Vi har ändå ett lite starkare band till Sverige än den finsktalande finnen. 

Språk förenar på ett spännande sätt. 

Men skulle aldrig börja med att heja på Sverige i då typ ishockey. 

Men nu i ESC är det ju lite knasigt. Vi har underbart charmiga KAJ som 

är liksom "våra gossar" och stundvis glömmer jag att de faktiskt tävlar för Sverige. 

Och så är jag otroligt glad att de vann av den orsaken att de får upp ögonen, 

och öronen, för oss svensktalande finnar som alltså haft svenska som modersmål

sedan vi ploppade ut ur våra mödrars livmödrar.  

Vi har inte snabblärt oss svenska på båten över till Sverige......typ.

(vilket jag hört så j*vla många gånger då jag varit i Sverige. Vad

bra du talar svenska! Ja, för det är mitt f*cking modersmål!) 

Men jag hejar nog också på våran finska Erika (som för övrigt har ett

svensk-klingande namn, men är inte finlandssvensk, hon kan språk, men

är rätt kass på svenska). Det är rätt vanligt i Finland att man inte tycker att svenskan

är speciellt intressant. Det är obligatoriskt med svenska för finska elever i Finland, 

och vice versa, men många tror att de inte kommer att ha någon nytta av svenskan

i sina finska trakter och känner därför en viss frustation över det som de kallar 

"tvångssvenskan". 

Erika för fram en slags "frigörelse" för den kvinnliga sexualiteten, vilket hon

gjort i andra låtar också. Endel ler lite åt hennes "feminism" men hon har en 

kanske en poäng där att kvinnor skall få ta för sig på samma sätt som män gjort sedan

tidernas begynnelse. Inte bara sexuellt utan annars också. Vi är nog inte fullt 

så jämlika som vi vill ge sken av. Och hon har nu valt att plocka fram den erotiska

sidan. Inget fel i det. Och något i hur hon blivit mottagen med en massa sk*t säger

att vi inte är så liberala som vi vill ge sken av. 

För vem stör det att man sjunger om orgasm i ESC. Lika lite som det borde 

störa att man sjunger om kaffe, cancer, kärlek, älvor, milkshake...eller bastu? 

Allt det där är ju livet? 

VARFÖR JAG FÖLJER ESC ÅR EFTER ÅR - OCH ÄLSKAR DET

 

Är väl som folk är mest. Gillar en viss sorts musik, som kan variera beroende

på vilket humör jag är, vilket sammanhanget är och till och med vilken årstid det är. 

Men jag är urusel på att veta låtar och att känna till artister, sångare, grupper,

band, kompositörer. Helt värdelös på sådant. 

Gillar lika mycket jazz som klassiskt, svensktoppen som töntpop.

Vissa finska låtar har också krupit in i mitt finlandssvenska hjärta. 

Någon liten gen i mig förstår mig nog ändå lite på den där lågmälda melankolin. 

Men ESC var det ja. För mig är hela ESC (och Mello) som en bubbla att få,

under några vårvinter- och vårveckor, omge sig med. 

Allt det där glittriga, spralliga, färgsprakande, estetiska och mindre estetiska

som är som en smältdegel av idéer som kanske aldrig skulle få lika mycket

utrymme. Det är en tid då allt är liksom okej på något sätt. Alla tillåts vara lite

"all in" och få orkar lyfta på ögonbrynet eller misslynt snörpa på munnen. 

Jo, visst finns det sådana också som inte riktigt klarar av att släta ut bekymmersrynkorna

i panna ens för några vårveckor och släppa fram det där barnet i en som förundrat

står och glor på hela spektaklet. För det är det ju - ett spektakel. 

Och jag älskar det! Det är på något barnsligt sätt min "happy place". 

Nåväl. I år är det ju lite extra spännande för oss boende i Finland. 

Sällan har vi önskat så starkt att Sverige vinner som i år. 

Nästan så jag tycker lite synd om vår finska representant Erika som

nästan lite blir dissad av sitt eget folk. Hon är ju inte dålig. 

Hon är en drottning på scen. Inte många artister som tar en så stor scen

i besittning ensam och äger arenan. Låter kan vara lite porrig och kanske 

snäppet för mycket för någon, men den är på sitt (esc-knasiga) sättet

riktigt bra! 

KAJs trallvänliga låt om att bada bastu framförd av tre helyllekillar är ju 

något helt i en annan genre. Och det är också det som är ESCs charm. Allt går

bara det är tillräckligt bra. Och är det inte så får man åka hem och komma igen nästa år. 

Att ens tävla i så olika låtar, med så olika stilar är ju i sig redan lite knasigt.

Och alldeles underbart! Det är som om nästan allt är tillåtet. 

Förutom att svära på scenen. Vilket också i och för sig är lite...gulligt. 

Mycket bar hud och syftningar till kärlek av det mer köttsliga slaget har

nog alla skådat genom årens lopp - men svära det får man inte!

Nå bra så. 

Ikväll är det semifinal och KAJ skall röstas vidare till final. Även om jag är en

vän av ESC så är jag inte så bra på att (komma ihåg) rösta. 

Men på lördag skall jag nog göra det. Men hade varit skoj om 

de slagit rekord i röster så som de gjorde i Mello. 

*

Vad smörgåstårtan har med något att göra. Nå, inte sen något. 

Rörde ihop den till morsdag, som vi i Finland firar andra söndagen i maj,

bara för att jag fick en sådan lust att äta just smörgåstårta. 

Nästan hela familjen slafsade i sig av den, endast lillungen saknades. 

Hans bil, den röda pickupen som nästan blivit till familjens och bekantskapskretsens

maskot, sade upp samarbetet och hamnade hos doktor mekanikern för en 

rejäl operation. Gossen fick dock en rejäl tårtbit till frukost när vi åkte förbi

på vägen till stugan.

Näe, nu har klockan blivit semifinal-esc-dags. 

Idag hejar vi på KAJ, eller hur? Heja Sverige! 

Kram från Maggi

PÅSKEN DETTA ÅR

Påsken kom och gick - och gick inte helt som planerat. 

Under några år nu hade det blivit så att vi firat påsken hemma "i stan" i och med att vädret varit

så kallt och påsken så tidig så vi inte kunnat koppla vattnet på stugan. 

I år var det både varmt och vi hade hunnit koppla vattnet och städat upp innan den

planerade familjemiddagen. 

Sönerna skulle komma med lillungens bil. Men den sade upp kontraktet. 

Bara att ringa bärgningsbil och be en bön till alla bilgudar som finns att reparationen

inte skulle bli jättemycket dyrare än vad bilen är värd...

Ja,ja...gamla skruttbilar medför en viss risk för överraskningar. 

Med en studerandes ekonomi brassar man inte i bilbutiken precis. 

Nåväl, det blev en skön helg även utan ätteläggen. Fixade till en fårstek och pimpade 

en vanlig cheesecake med lite lemoncurd på ytan och choko-påskägg 

samt ätbara blommor till en riktig påsktårta minsann! Vi fick en hel del

fixat både utom- och inomhus innan jag åkte på flunsa 2.0. 

*

Iris-katten hade ju sina första riktiga utomhus-stunder på stugan och på 

natten vaknade jag av att hon gnydde, eller liksom jama-pep i sömnen. 

Hon sov alltså intill mig i sängen. Hade tagit på att upptäcka världen utomhus, tänkte jag.

Jag petade på henne och frågade om allt var okej och hon glodde lite

sömndrucket och yrvaket på mig och kringlade ihop sig på nytt och sov vidare. 

Då märkte jag att det pipande/jamande ljudet inte alls kom från katten utan från mig. 

Mina luftvägar pep som en kattunge vid varje utandning. 

Nå, senast på morgonen insåg jag ju att jag blivit rejält förkyld. Attans! 

Vädret ändrade och blev till riktigt gråväder så det, och att vi kände oss krassliga

och att gossarna blev strandsatta pga bilhaveri,  gjorde att gubben och jag 

åkte hem i förtid. Att en sådan påsk i år. Alltid kan man inte vinna! 

Väl hemma kröp jag upp i soffhörnet mitt och roade mig åt att testa på

att låta AI göra en målning av ett foto jag tagit. Riktigt underhållande faktiskt. 

Här knäppte jag ett foto från mitt soffhörn och bad chatgpt ändra det till

en målning i Carl Larson-stil. Och det blev ju ganska bra. Roligt är det i alla fall.

Och tror att det finns enorma möjligheter med AI som vi hittills bara snusat på. 

Jaja...så var påsken detta år! 

Kram från Maggi

STUGSÄSONGSÖPPNING I TEORIN MER ÄN I PRAKTIKEN

Det är helt overkligt hur den här flunsan har tagit musten ur mig. Har alltså helt noll-

ork. Till något alls. Släpar mig mellan sängen och soffan och det är helt nog med 

motion för mig nu. Trodde redan igår att jag var på bättringen så jobbade normalt, 

men till kvällen steg febern och jag bara däckade. Sov till elva idag. 

Och nu är klockan fyra på eftermiddagen och jag fixade till en soppa åt oss

och nu kunde jag gå och lägga mig igen. Vilken tur att jag insåg

att det kanske är läge att stanna hemma denna helg och inte öppna upp stug-

säsongen riktigt än. Har inte heller orkat plocka fram påskpynt här hemma. 

Tänker att vi skall ju ändå åka till stugan till påsk, så varför stressa med det? 

I vanliga fall skulle jag njuta av att damma av pyntet, men i år tar 

förkylningen övertag och tänker att det är bra så här också. 

Tror ju inte att gubben ens märker om det finns påskpynt eller inte

här hemma. Inte ens om han skulle vara frisk, men han är ju i samma

skick som jag så vi går mest och grymtar åt varandra då vi möts i vår

vandring mellan viloplatserna eller vid snytstationen vid hushållspappersrullen...

Nåväl, vi kan ju passa på och bli underhållna av äldre sonens resa visa WA. 

Han är nämligen inget mindre än i Seoul i Sydkorea för att träffa sina blivande

svärföräldrar och planera bröllopet som skall gå av stapeln i sommar. 

Ja-ja, minsann. Sådant är det på gångs! 

Skall bli smått spännande det! 

Nu skall jag nog ta och lägga mig en stund och lyssna på en ljudbok. 

Tvivlar på att det tar väldigt länge innan jag inte har en aning om vad

rösten i örat säger...Zzzzzz....

Ha en skön lördag! 

Kram Maggi

TRÖSTEMAT OCH SÅDANT

Har åkt på en vårförkylning, vilket kanske var lite väntat. Många i min teatergrupp

har varit förkylda och det har nästan varit ett under att vi lyckats klara alla

föreställningar utan att någon varit så dålig att man behövt annullera. 

På söndag var det sista föreställningen och hade smått planerat att åka till 

stugan till helgen, men så satte det sig ett rivjärn i halsen på mig och hårda

vindar och bara någon plusgrad i skärgården känns plötsligt inte alls

speciellt lockande...

När man är sjuk är mat kanske inte det första man tänker på, men när man

är så där frusen och lite ynklig så är fransk löksoppa min tröstemat. 

Tokenkelt att göra, och för det mesta har man några lökar hemma. Och en

buljongtärning, kanske en skvätt vitt vin om man vill lyxa till det? 

Vatten i kranen och lite franska örter i en burk. Och så ett gott

surdegsbröd och en gammal ostkant och voilá - godaste soppan! 

När jag har ett bröd som håller på att bli lite torrt så skär jag ofta

upp det i tärningar och slänger de i en påse i frysen. Perfekt att ta

till om man vill steka upp brödtärningar till en sallad eller som 

här till löksoppan. Tyvärr har jag inte sådana där tjusiga soppskålar 

med lejonhuvuden på sidan. Hade gärna haft sådana, men de är i mitt tycke

alldeles för över-prissatta. I alla fall de jag hittat på nätet. Och om jag

redan har fina soppskålar, även om de inte tål ugn, så får jag hitta på

ett annat sätt att få bröd- och osttäcket på soppan. 

Jag brukar lägga brödtärningarna i små högar på en bakplåt. Lika

många som ätare - förstås. Högen försöker jag få ca lika stor som

soppskålen som vi skall äta ifrån. In med tärningarna i ugnen på

250°C en stund så de blir lite rostade. Sedan tar jag ut plåten och river lite 

(mycket) smakrik ost ovanpå brödhögarna. Och in i ugnen igen på någon minut. 

Så serverar jag soppan i skålarna och lägger försiktigt bröd-ost-paketet ovanpå. 

Nästan lika bra funkar det! 

Och så gott, värmande och lite tröstande också! 

Så både katten och gubben och julrosorna på balkongen får ge

sig till tåls med att åka till stugan först till påsken. 

Håll er friska! 

Kram Maggi

 

PELARGONIUM AUSTRALE - DEN VILDA

Så kan det gå. Att man liksom blir lite extra "kär" i en viss växt. Eller att 

den där vissa växten blir extra viktig av aningen ologiska orsaker. 

Så har det gått för mig. Minns inte ens längre var och hur jag snubblade över denna 

vildpelargon. Var nog bara en bild någonstans corona-våren 2020. 

Googlade och hittade någon som sålde sticklingar på nätet. Den våren fanns

det mängder av sådder och andra sticklingar på mina fönsterbräden, men den här

sticklingen blev speciell för mig. Hur jag presenterade vildpelargonen då kan du läsa:

H Ä R

Från bilden ovan ser du hur den såg ut första sommaren, och hur (eländig) 

den såg ut efter senaste vinter, alltså i mars/april i fjol. 

Här är bilder från förra sommaren. Den bara växte och växte och började blomma

med sina sparsmakade men utsökt vackra små blommor. Den har ett bladverk som man 

knappt kan gå förbi utan att peta på. De är alldeles sammetslena och doftar något

mellan ort och doftpelargon. Hade den hela sommar på söderterrassen. 

När vi i september stängde stugan och kom tillbaka till stan fick den hedersplatsen

på en piedestal vid norrfönstret. Inte det mest optimala läget, men då var resten av

fönstren fortfarande täckta av plast i och med fasadrenoveringen. Under tidigare

vintrar hade pelargonen övervintrat i vår sängkammare som hålls sval (på gränsen

till kall, eftersom vi sover med fönstret öppet större delen av vintern). Nu gick det 

inte att öppna fönstren på flera vintermånader och kombinationen alldeles

för varmt, för torrt och alldeles för lite ljus kom att stå vildpelargonen dyrt. 

I mars var det bara att konstatera att den fina, stora frodiga vildpelargonen hade gett upp. 

Förbannade mig själv att jag inte tagit sticklingar, men det hade ju gått så bra

att övervintra plantan åren innan...

...men efter idogt sökande på nätet hittade jag sticklingar. 

Så nu är jag tillbaka i ruta ett där jag var våren 2020. 

På samma sätt som då har jag nu några magra sticklingar som står där på 

fönsterbrädet i mitt arbetsrum. 

Så kan det gå när man snöar in sig på någon viss växt. Händer mig rätt sällan. 

Men just denna lilla vilda är min absoluta favorit! 

Gillar ju växter överlag, men om någon inomhus-krukväxt dör så rycker jag nog mest på

axlarna och konstaterar att jaha...Sommar(kruk)blommor kan jag ha en lite mer

djup relation till men den här, den är nog lite som min växtbaby. 

Av någon outgrundlig orsak. 

Ha en fin dag. Och pyssla lite extra om en kär växt. Bara för att! 

Kram Maggi

OM VÄRLDENS LYCKLIGASTE FOLK

För åttonde gången i rad. Det är vi det. Det lite tysta, murriga folket upp i norr. 

Som talar rallyengelska och badar bastu stup i kvarten. 

Tar en sup eller två och tiger på alla världens språk. 

Efter tio år på samma adress kan man sträcka sig till att hälsa på

grannen som flyttade in ungefär samtidigt. Om man mot förmodan skulle

dela hiss någon gång. 

Nå där var det stereotypier så det står härliga till. Känns inte speciellt lyckligt om 

man beskriver det så där. Och egentligen är väl begreppet "lycklig" lite fel

då man egentligen borde tala om "nöjdhet". 

Oberoende så var det skoj att läsa i den amerikanska tidskriften Forbes

vad de tror ligger bakom att Finland  i g e n  halkat in på första prispallen. 

Enligt dem består vår lycka, eller förnöjsamhet, på fem punkter som 

också andra kunde ta till sig och på det sättet bli nöjdare i sina liv. 

Fritt översatt är de följande: 

1. OMFAMNA ENKELHETEN

I den finska kulturen uppskattar man enkelhet och anspråkslöshet. 

Finnarna behöver inte fylla varje stund i livet med någon aktivitet, 

inte heller jagar finnarna hela tiden efter något bättre. 

Lycka finner man genom att ta det lite lugnare och uppskatta livets

små goda ting. 

2. GÅ UT I NATUREN

Enligt artikeln är finnarna ett naturnära folk och att de är det även i detta

moderna samhälle är allemansrätten att tacka. 

Finnarna tar sig ut i naturen oberoende av väder och årstid. Och att 

vinterbada skall också öka på lyckokänslan. 

3. VILA OCH SLAPPNA AV

Enligt Forbes prioriterar finnarna vila. Här tänker man att vila och avslappning

är en del av livet och inte enbart en belöning för välgjort jobb. 

Finnarna uppskattar också tystnad och att man inte behöver fylla varje 

stund med småprat. 

4. SATSA PÅ KONTINUERLIG SKOLNING

Det finska skolsystemet får beröm. Enligt artikeln satsar den finska skolan

på jämställdhet, kreativitet och kritiskt tänkande. 

Läraryrket uppskattas och inlärningen baserar sig på samarbete och eleverna ges

utrymme att växa. Till följd av det uppskattar finnarna att vidare utbilda sig och 

utveckla sig själv. Sådant bidrar till att uppnå lycka, enligt Forbes. 

5. BYGG UPP FÖRTROENDE I DIN GEMENSKAP

Finland är ett av världens minst korrupterade länder. Människorna litar 

på institutionerna, på sina grannar och till och med på främlingar. 

Finland är ett exempel på att förtroende byggs upp under lång tid med 

små medel. Till exempel att hjälpa grannen med något smått skapar 

en stark gemenskap. Sådana små gester ändrar inte världen

till en bättre plats på en gång, men kan hjälpa till att skapa ett bättre samhälle, 

skriver tidningen. 

Nåjo, visst kan jag skriva under en del av det där. Ganska förenklat nog, men

onekligen finns där en gnutta sanning. Många i min bekantskapskrets hör

till den där typens människor som är ganska nöjd av enkla saker. 

Finns nog inte en finne (eller ganska få...) som inte skulle känna att 

kropp och knopp blir som pånyttfödda en sommarkväll, när kroppen

doftar basturen och fåglarna drillar i björken. 

Det får gärna glittra en sjö eller hav också i sinnebilden. 

På tal om sjö, så har vår hemsjö blivit isfri väldigt tidigt i år. 

Det skedde i natt. Ännu i går fanns det lite is där vinterns sista skidspår

kunde skönjas. Och intill isranden simmade årets första skrak-par. 

Så nice med vår! Sådana där små grejer som man blir glad av. 

Och nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning. 

Ha en skön kväll, och gör nåt smått som gör dig glad. 

Kram Maggi

ALLT VAR LITE VACKRARE FÖRR

Så tänker jag ibland. Även om jag inte för något i världen skulle 

vilja avstå från internet, dator, smarttelefoner för att inte nämna

disk- och tvättmaskin och hämtmat. 

Men så mycket var så mycket vackrare förr. Tycker jag. 

Undrar om jag nämnt om att jag halkat in på ett teaterprojekt och vi hade 

premiär i går. Och den gick strålande. Nu är alla föreställningar slutsålda och 

vi fick lägga till en extra föreställning. Min roll är liten, men naggande god. 

Jag får spela "typ mig själv" fast för hundra år sedan. 

Pjäsen mixar glatt historiska fakta med hittepå och är skriven av min barndomskompis

och henne dotter. Men ja, min roll. Hon är en fotograf (check) i övre medelåldern (check) 

och syns där på bilden ovan i mitten i en stor svart hatt. 

Hon var lokalt en känd fotograf i början av 1900-talet och av henne tagna

fotografier finns bla på Museiverket. 

Och bara jag tar på mig den svarta långa kjolen och den gigantiska svarta hatten, 

ja då blir jag Irene Wahlberg! 

Fabrikör Walfrid Wahlbergs tre år äldre syster 

 Irene Wahlberg hade börjat en karriär som fotograf och 

flyttade 1905 till bror Walfrids adress i Vandaforsen. Där fotograferade hon 

bostadshuset och delar av fabriken, vissa foton finns på webbplatsen ”finna.fi”. 

Kolla H Ä R hennes fotografier.

Spelade nog teater då jag var yngre, men sedan har det blivit. Men när jag fick från om

jag ville vara med i just den här rollen kunde jag inte tacka nej! 

Till saken hör att jag råkade ha en bälgkamera, visserligen i lite mer 1930-tal, 

men inget som man reagerar på om man inte är någon gammal-kamera-nörd i publiken. 

Och så råkade jag hitta på nätet ett gammalt stativ för en spottstyver som 

med hjälp av en mellanskruv till och med passade till min bälgkamera.  

Stativet håller nog inte någon tung kamera men ååå så elegant det är.

Saker var nog vackrare förr.  

Jag har faktiskt köpt film till den här bälgkameran. När

föreställningarna är över så skall jag ta och testa att fota med den

"på riktigt".  Har inte fotat med film på tja...tjugo år! 

Och på den tiden lät jag kamerans automatik sköta allt. 

På den här kameran finns det ingen automatik och numera behärskar

jag ju nog manuell fotografering så skall se vad det blir va det hela! 

Nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning genom att 

försöka få hårtestarna mina i en stram knut och så skall jag ta på mig 

den stora svarta hatten och bli Irene, fotograf. 

Ha en skön lördagskväll! 

Kram Maggi

 

EN DÅSIG FREDAG

Näe, idag har jag inte vaknat, trots strålande vacker dag med solsken.

Har ledig dag och fixat undan det mesta inför teaterpremiären om en vecka.

Iiiik! Börjar känna lite premiärnerver i magtrakten. Min roll är jätteliten, men 

har varit med en hel del både på dekor och rekvisita-sidan och så har jag

designat affischer, web-material och programbladet. Retuscherat gamla foton från

början av 1900-talet som skall ingå i en liten fotoutställning i foajén. 

Har så mycket utlånat från mitt hem att en del undrar hur stort jag bor egentligen, 

men det har nu bara råkat sig att pjäsen utspelar sig i början av förra seklet, 

vilket är en stil jag gillar också privat. Hade det varit en mer modern pjäs, hade jag inte

haft så mycket att erbjuda. 

Det har blivit lite vintervibbar därute igen, vi fick lite snö, även om det håller

på och smälter bort i marssolens sken. Såpass kallt var det i alla fall att 

myrtenträdet fick flytta in från balkongen. Men det skall ju bli varmare igen.

På tal om växter så har min amaryllis kroknat ovanligt tidigt. 

Tycker bladen brukar vissna först till sensommaren, men de har

börjat vissna redan nu. De får nu stå där och vara lite ledsna tills de är helt

nedvissnade och all näring från bladen återgått till löken. 

Sedan skall jag fundera hur den skall förvaras vidare. 

 

Det är så skönt med en spirande vår därute. Efter att teater-

föreställningarna är förbi så blir det nog att åka iväg för att väcka upp

stugan ur sin vintersömn. Kanske sjöfåglarna anlänt då? 

Havet utanför stugan har inte frusit alls i år, och även vår sjö 

härhemma börjar visa tecken på ruttnande is. 

Kanske vaknade jag till lite medan jag satt och skrev detta inlägg. 

Skönt! Nu skall jag gå och göra något vettigt, heh! 

Ha en skön helg! 

Kram Maggi

MELLOSKRÄLL OCH VÅRVIBBAR

Semesterveckan gick i ett huj bara! Kände mig lite småkrasslig hela veckan så

en del av programmen som var inprickade fick jag skjuta på. Hann med en sväng

till stugan för att kolla att allt är som det skall, och det var det ju. Inte så mycket 

sjöfåglar än, men både gäss och svanar som betade på åkrarna. Nog är det bara så

att det blir vår i år också. Trots en orolig tid så där världspolitiskt. 

På lördagskvällen satt jag - som kanske varenda finlandssvensk kotte - fastnaglad vid

TV:n för att kolla in årets Mello-final. Jag och äldre sonen är riktiga UMK/MELLO/ESC-

fans, det är vår gemensamma våryra-grej. Ibland mer ivrigt än ibland. 

Men hör till våren lika självklart som att snön smälter och fåglarna återkommer. 

I år var det ju extra spännande och vilken grej att humorgruppen KAJ vann. 

Troligtvis är det, som många nämnt, att Europa behöver just nu en snäll, 

genuin och glad trall-låt som är jordnära och inte tar ställning till något

annat än att det är skönt med bastu. 

Skämtade med släkten i Sverige att om KAJ inte skulle ha vunnit så hade jag

kanske måsta bojkotta svenska produkter och dit skulle en del möbler, 

som soffor, fåtöljer och sängar rykt (IKEA). En hel del av mina friluftsgrejer

hade också försvunnit (Fjällräven, Trangia, Primus) och värst av allt! Inte bara jag 

utan också gubben hade blivit bil-lösa (Volvo). Hahhaaa...skoj tanke, men 

sååå skönt att Sverige röstade rätt ur den synvinkeln ;). 

Sverige är ju inte bara bra på det där med musik som vi minsann märkt de senaste

decennierna, utan på så mycket mer! Jag vill ha de prylarna kvar! 

Det har varit några riktigt våriga, soliga dagar och även om det inte än är så varmt

att jag skulle trivas på balkongen någon längre tider, så gör växterna det. 

Måste bara hitta en trevlig belysning dit. Nackdelen med att bo i husbolag är att

man ju inte får välja sådant själv och lamporna som valts till våra balkonger är

något mellan operations-salsbelysning och biltrålkastare. 

Kallt, tråkigt, hårt ljus. Ingen mysfaktor där inte. Nå, blir att köpa

något mer passande för mig och min stil.

Nu skall jag ta och laga mig en kvällssmörgås och så hörs vi! 

Kram Maggi

INTE FUL(L)T SÅ VACKERT ALLA GÅNGER

Det var här det hela började för ett år sedan. Vårt bostadsbolags

stora renovering. Det var mycket som vi beslutat om de senaste året. Att det är lika bra

att fixa allt i ordning på en och samma gång och inte smårenovera en grej

i år och lite till sedan om nåt år igen. Ett ständigt "småputsande". Det ville vi inte ha. 

Ett drygt år av stök och oljud mot att allt sedan är tiptop. 

På bilden ovan har man ritat ut de områden som skulle grävas upp för att

jordvärmehålen skulle borras ner i marken och sedan kopplas ihop med varandra

och med de olika husen. Vi har sex likadana höghus i vårt bolag. 

Så här såg det sedan ut när det var dags att koppla ihop alla djupa

hål som skulle leda värme från jorden till våra hus. Visst det var en kostnad, 

men inbesparingen från fjärrvärme var märkbar. 

Lite senare på våren började man pika bort de gamla teglen från 1960-talet. Inget fel på dem i sig, men 

isoleringen bakom teglen var rätt sliten och många klagade på att det var kallt och dragigt. 

I samband med att isoleringen förnyades fick vi nya tegelväggar. Taken förnyades och ett 

nytt system som tar tillvara överskottsvärme (har inte helt klart hur det funkar) 

installerades på taken. Vi fick också nya fönster och balkongdörrar mot sjön. Bolagets alla balkonger 

är mot sjön och så att alla har fri sikt och ingen insyn från andra hus in på ens balkonger. 

Vid ett tidigare skede hade endel glasat in sin balkong, men nu skulle alla få

inglasade balkonger. Balkongerna renoverades också för att stå emot tidens tand. 

De fula balkongräcken i plåt byttes ut mot liknade i frostat glas. Personligen kan 

jag tycka att de ser lite sterila och "billigt plastiga" ut fast de är av skitdyrt glas. 

Men det är nu tycke å smak. De flesta tycker nog att det är fint. Det är bara jag som 

älskar gammalt å skevt som inte känner mig helt  hemma bland dessa hårda material. 

Från midsommar fram till november var hela huset inplastat, och kan inte säga annat än

att jag är evigt tacksam till alla gudar som kan tänka sig haft ett finger med i spelet att

det värsta skedet i renoveringen med mycket buller och damm inträffade under den

tid av året då vi kunde vara i exil på stugan. I november togs plasten runt huset bort, 

och vi hade igen en utsikt. 

Dock var balkongerna i bruksförbud tills räcken och glasen var på plats

och allt var granskat och godkänt av både ansvarig byggmästare och 

räddningsverket. Bara att ge sig till tåls....

Men ett tag har vi nu kunnat/fått gå ut på balkongen men ännu inte fått tillstånd att börja

inreda den. En del balkonger behöver man ännu korrigera vissa saker på, men 

vår balkong fick grönt ljus och jaaaa....äntligen kunde jag bära ut de möbler som skall vara

på balkongen och som nu trängts med andra möbler inne i lägenheten. 

Iris-katten fick komma ut och snusa på vinterluften. Än tycker hon det är för kallt på

balkongen och kilar snabbt in tillbaka till en varmare tillvaro. 

Däremot har en del växter fått flytta ut på balkongen. 

Myrtenträdet har inte gillat att bo inne i en varm och torr lägenhet. Trots daglig vattning och

vattendusch så har den börjat tappa blad. En del kan bero på ovannämnda katts ivriga

petande på den...Kanske? Samma gäller jasminen som efter blomningen blev ett slags

gömställe för en liten Iris-katt. Vi var av lite olika åsikter där. Katt å matte. 

Glaskupan som den nu är under är för att lite mildra flytten från 22°C till

bara någon plusgrad på balkongen. Att det skulle vara som ett litet växthus, tänkte jag. 

Helleborusarna (har en till som inte syns på bild här) skall få förgylla 

balkonglivet tills det är varmt nog att flytta ut dem till stugans trädgård. 

Kan motstå mycket här i världen, men att motstå helleborusar - det är knepigt! 

Men ja, nu börjar det värsta av renoveringen vara bakom. Än skall trapphusen

målas och hissarna fräschas upp, men det är inget i jämnförelse med maskiner som

hackar ner tegel från gavlarna och pikar betong på balkongen. 

Så skönt. Och just ny skäller räven ut sin längtan över sjön. 

Vårkänslor! 

Kram Maggi