KYLSLAGEN PÅSK OCH STUGÖPPNING

Det blev nu ändå så att vi åkte till stugan, vattnet kopplades på av en 

bybo som kan det här si så där tusen gånger bättre än vad vi gör. 

Det är krångligt med alla pumpar och kranar och vippstakar som skall 

vara i rätt läge för att vattnet skall forsa till. 

Vi är två stugor som delar på samma brunn så det är en hel del trixande, 

så vi har valt att låta proffsen sköta det här vår och höst. 

Samtidigt satte han på lite värme i stugan så det inte var helt iskallt då 

man kom. Men det tar ändå ett par dagar innan vinterkylan och fukten 

försvinner från stugan. Tredje dagen här nu, och nu börjar det kännas varmt och

mysigt inomhus. Tänder en brasa nu och då för att få bort vintern som satt sig

i väggarna. Men tar det försiktigt med eldandet - pipan är ännu kall och fuktig. 

Och så städar man...å städar. 

Försöker varje höst vara så noga med att inte lämna minsta lilla smula

ätbart i stugan, men i höstas blev uppenbarligen en skål med

Marianne-godis framme på en hylla (trodde väl den var tom, skålen) och

ja mössen har haft kalas i vinter. Små, små rödvit-randiga flisor av godis papper

fanns överallt!  Och dessa små pripelbajskorvarna. 

Hade också glömt ett par t-skjortor i hörnet av ett skåp, och minsann hade

inte mössen haft det som sitt vinteride, bara att slänga dem. Urk! 

Gick igenom allt annat, korgen med sockor och mössor och vantar, 

men de verkar ha blivit lämnade ifred. 

Mössen är söta - ute i naturen - men är inte överförtjust i dem så här

på vårkanten...

Och inte är jag så här på vårkanten överförtjust i hjortar och rådjur heller. 

De har, som jag kanske nämnt, ätit upp alla mina idegransbuskar och lämnat

bevismaterial efter sig dessutom, så ingen oklarhet i vem som är den skyldiga. 

Har precis beställt den taggigaste av alla taggiga rosor som jag skall ha i

stället för de uppätna idegranarna. Ha! Tugga på där om ni kan, hjortskrällen! 

Tog hemifrån lite nötter och pumpafrön som hade blivit oanvända hos oss och 

bjöd på lite godis åt fåglarna. Visst hittar de redan annat ätbart i naturen, men

istället för att slänga bort, tänker jag. 

Nej, det är inte det mest strålande fina påskväder precis, men 

ett otroligt skönt, nästan meditativt väder - även om det är kylslaget - 

Bara ett par grader varmt. Men fjärden ligger lugn och på håll hör man

knipornas flygt över vattenytan. Ett sådant underbart vår-ljud! 

Några av vikens övriga invånare har också anlänt. Knölsvanen och storskraken, 

men inga ejdrar hörs och ingen skäggdopping syns till, men de kanske kommer? 

En annan som kanske kommer är mina mängder av snödroppar som jag i höstas

planterade i ett tråg. Än har bara några få tittat fram ur myllan, så kanske de 

övriga också sticker upp om ett tag? 

Så här startade våran påskhelg. Efter att kojan och annexet blev putsade och sängarna 

bäddade med rena lakan var det dags för bastu. Nu är allt rent - till och med vi själva.

Och en ny stugsäsong kan inledas! 

Ikväll blir det påskmiddag med lamm, rödvinssås och vitlökspotatis och sparris. 

Och pasha. Och äggletning och sådant. 

Vår familj är inte speciellt religiösa av oss så har nog inte alls kolla på 

vad som skall ätas när under påskhelgen. Beroende på vilken dag vi hinner

sammanstråla - då blir det Stora Påskmiddagen. 

Så på tal om det: 

Glad påsk  från mig till er alla! 

 

TIDIG VÅR I ÅR

Alla säger att våren är tidig i år, och det tackar vi ju för. Vi som inte 

faller i trans av snö och kyla. 

Nästa vecka är det påsk, och vi skall släpa oss till stugan för att öppna upp

där. Iris får igen komma ut på "sommarbete" och känna havsvindar i sina

morrhår. Och vi människor får städa och feja, putsa och skura. 

Vi velar lite mellan att stanna där sedan en längre tid, men det har 

samlats en del grejer som vi gärna skulle vara med på "i stan", så 

antagligen blir det bra ett besök över påsken. 

Vi får se.

Efter coronaåren, så jag började jobba heltid på distans så har vi haft 

möjligheten att stanna längre tider på stugan, och det var en 

välsignelse då vi hade den stora fasadrenoveringen i husbolaget. 

Men det är inte små lass med grejer som skall släpas fram och tillbaka

varje vår och höst. Ser ut som ett flyttlass nämligen...

Kläder, sängkläder, torrskaffning, tvättmedel, krukväxter (jo...jag vet...)

frösådder och mylla till utekrukorna. 

I år slipper jag kuska på myllan i alla fall då lillungen

som har en pickup i ett svagt ögonblick lovade köra mullsäckarna till stugan. 

När jag hörde det så vips var jag och beställde lite extra säckar

och lite extra hästskit. Gratis hemleverans, det är inte illa det, hehe.

Nå, lovade ändå bjuda på lammstek med så mycket vitlök att 

vilddjuren flyr från skogen. 

Sitter för tillfället och väntar på att min trognare till bil skall bli klar. 

Den har rullat sina modiga kilometrar, men skall väl nog orka en

bra bit till med god omvårdnad. 

Min kompis, hennes dotter och jag planerar en lite roadtrip till 

norra Sverige och Norge i slutet av sommaren. Eftersom min bil

är den största så åker vi antagligen med den. 

När tre kvinnor åker iväg, med vandringsutrustning och kamerautrustning

är det nämligen inte riktigt lätt packning som gäller. 

Man får snåla med kläderna istället. Och hoppas en varm augusti. 

Kram från mig

 

PÅSKEN DETTA ÅR

Påsken kom och gick - och gick inte helt som planerat. 

Under några år nu hade det blivit så att vi firat påsken hemma "i stan" i och med att vädret varit

så kallt och påsken så tidig så vi inte kunnat koppla vattnet på stugan. 

I år var det både varmt och vi hade hunnit koppla vattnet och städat upp innan den

planerade familjemiddagen. 

Sönerna skulle komma med lillungens bil. Men den sade upp kontraktet. 

Bara att ringa bärgningsbil och be en bön till alla bilgudar som finns att reparationen

inte skulle bli jättemycket dyrare än vad bilen är värd...

Ja,ja...gamla skruttbilar medför en viss risk för överraskningar. 

Med en studerandes ekonomi brassar man inte i bilbutiken precis. 

Nåväl, det blev en skön helg även utan ätteläggen. Fixade till en fårstek och pimpade 

en vanlig cheesecake med lite lemoncurd på ytan och choko-påskägg 

samt ätbara blommor till en riktig påsktårta minsann! Vi fick en hel del

fixat både utom- och inomhus innan jag åkte på flunsa 2.0. 

*

Iris-katten hade ju sina första riktiga utomhus-stunder på stugan och på 

natten vaknade jag av att hon gnydde, eller liksom jama-pep i sömnen. 

Hon sov alltså intill mig i sängen. Hade tagit på att upptäcka världen utomhus, tänkte jag.

Jag petade på henne och frågade om allt var okej och hon glodde lite

sömndrucket och yrvaket på mig och kringlade ihop sig på nytt och sov vidare. 

Då märkte jag att det pipande/jamande ljudet inte alls kom från katten utan från mig. 

Mina luftvägar pep som en kattunge vid varje utandning. 

Nå, senast på morgonen insåg jag ju att jag blivit rejält förkyld. Attans! 

Vädret ändrade och blev till riktigt gråväder så det, och att vi kände oss krassliga

och att gossarna blev strandsatta pga bilhaveri,  gjorde att gubben och jag 

åkte hem i förtid. Att en sådan påsk i år. Alltid kan man inte vinna! 

Väl hemma kröp jag upp i soffhörnet mitt och roade mig åt att testa på

att låta AI göra en målning av ett foto jag tagit. Riktigt underhållande faktiskt. 

Här knäppte jag ett foto från mitt soffhörn och bad chatgpt ändra det till

en målning i Carl Larson-stil. Och det blev ju ganska bra. Roligt är det i alla fall.

Och tror att det finns enorma möjligheter med AI som vi hittills bara snusat på. 

Jaja...så var påsken detta år! 

Kram från Maggi

STUGSÄSONGSÖPPNING I TEORIN MER ÄN I PRAKTIKEN

Det är helt overkligt hur den här flunsan har tagit musten ur mig. Har alltså helt noll-

ork. Till något alls. Släpar mig mellan sängen och soffan och det är helt nog med 

motion för mig nu. Trodde redan igår att jag var på bättringen så jobbade normalt, 

men till kvällen steg febern och jag bara däckade. Sov till elva idag. 

Och nu är klockan fyra på eftermiddagen och jag fixade till en soppa åt oss

och nu kunde jag gå och lägga mig igen. Vilken tur att jag insåg

att det kanske är läge att stanna hemma denna helg och inte öppna upp stug-

säsongen riktigt än. Har inte heller orkat plocka fram påskpynt här hemma. 

Tänker att vi skall ju ändå åka till stugan till påsk, så varför stressa med det? 

I vanliga fall skulle jag njuta av att damma av pyntet, men i år tar 

förkylningen övertag och tänker att det är bra så här också. 

Tror ju inte att gubben ens märker om det finns påskpynt eller inte

här hemma. Inte ens om han skulle vara frisk, men han är ju i samma

skick som jag så vi går mest och grymtar åt varandra då vi möts i vår

vandring mellan viloplatserna eller vid snytstationen vid hushållspappersrullen...

Nåväl, vi kan ju passa på och bli underhållna av äldre sonens resa visa WA. 

Han är nämligen inget mindre än i Seoul i Sydkorea för att träffa sina blivande

svärföräldrar och planera bröllopet som skall gå av stapeln i sommar. 

Ja-ja, minsann. Sådant är det på gångs! 

Skall bli smått spännande det! 

Nu skall jag nog ta och lägga mig en stund och lyssna på en ljudbok. 

Tvivlar på att det tar väldigt länge innan jag inte har en aning om vad

rösten i örat säger...Zzzzzz....

Ha en skön lördag! 

Kram Maggi

OM KOKBÖCKER

 G L A D   P Å S K  

till alla er därute i slott och koja! 

Har skakat av mig min melankoli och har roat mig med att välja och vraka bland

bilder som skall komma till min kokbok. 

Snubblade över en favoritfoto som jag knäppt för några år sedan av 

en av påskens favoriter - pasha. 

Knåpade då ihop lite morötter av marsipan och smulade Oreo-kex till mylla. 

Blev liksom påsk och vår i samma efterrätt. 

Har nu röjt i alla mina urrivna och printade recept. Det har blivit några genom åren kan 

jag säga. Men skönt att gå igenom dem. Slängde en hel del. Maträtter som bara

varit en engångsföreteelse i mitt kök. 

Idag skall jag gå igenom några kokböcker som jag har här hemma och plocka

fram de där favoriterna från dem. 

En av mina absoluta favoriter under åren har varit - och är fortfarande -

Anna Bergenströms kokböcker. 

"Annas mat" (1991) och "Vinterns goda ting" (1995) är nog de mest tummade

kokböcker jag har. I synnerhets "Vinterns goda ting" ger mig 

härliga nostalgivibbar. Den är också mer än bara en kokbok. 

Jag har också en del andra böcker av duon Anna och Fanny B. 

"Det goda enkla" (2014), "Under valnötsträdet" (2006) och 

"Kärlek, oliver och timjan" (2001). 

De är alldeles galet vackra böcker, men av någon orsak har de mer blivit böcker som

jag bläddrar i för de vackra bildernas skull och för att insupa inspiration. 

Kanske var det då det började bli allt vanligare att googla fram recept? 

Tänk, jag minns inte! Och ändå var det alldeles nyss - eller? 

Hur som helst så märker jag att det lite börjat utkristallisera vad jag skall ha med

i min lilla kokbok. Jag kan ju inte ha med allt - skulle bli en sådan gigant, och ett

verkligt sammelsurium av husmanskost, medelhavsmat och asiatiskt. 

Just nu - det kan ju ändra - så lutar det lite åt husmanskost. Vardagsmat. 

Med tyngdpunkt på sådant som man tillreder efter årstid och som man tillreder 

kanske en eller ett par gånger i året. 

Med andra ord just så sällan att man kanske vill checka receptet

så där i stort i alla fall. 

Lite nostalgimat. Blandat med nyare favoriter. 

Kanske? Svårt att avväga...

... får fortsätta fundera. 

För att nu skall jag ta mig till köksregionen och göra något så ovanligt, 

för att vara jag, som att baka! Inget mindre än en citronpaj med

marängtäcke. Det om något är nostalgi för mig, för den minns jag som en

påskefterrätt då jag var barn - och det är hörni väldigt länge sedan det, heh! 

VÄCKA EN SOMMARSTUGA

Det är den tiden på året igen. Spindelnäten skall sopas och 

mösskiten dammsugas. Dags att väcka upp stugan från sin vintersömn. 

Låter värre än det är, eller hur det brukar vara. I vanliga fall så har jag sällan mycket möss-

skit att städa upp efter vintern för jag är noga med att inte lämna något framme som ens 

skulle kunna tolkas som ätbart för mössen. 

Nu var det dessvärre så att i höstas så var det gubben och lillungen som var de sista på

stugan och om vi nu snällt utrycker det så är det en viss skillnad på noggrannheten i

att ställa undan allt ätbart mellan mig och resten av familjemedlemmarna...

Kan bara nämna att ett paket farinsocker, ett stort knäckepaket och en del annat

gött som blivit framme förser en hel bataljon möss med energi över en vinter. 

Här har det varit mössfest under vinterns mörka månader kan jag lova! 

 

Så ja, jag har städat mer mösskit än typ någonsin...

...och skall ta ett samtal med familjen. 

Lite frostvarning i rösten liksom. 

Skogsträdgården är på väg mot sin tredje växtperiod. 

Två vintrar ligger bakom och än ser man ju inte hur växterna överlevt.

Här i skogen intill havet är det rätt utmanande växtförhållanden men en av de största 

utmaningarna är ju nog hjortarna. För en ständig kamp mot dem genom att 

försöka välja växter som de ratar och rätt bra har det gått, trots allt. 

Endast idegranarna har blivit ätna in på bara grenen. Nu är ju idegranen en

av de få barrväxterna som kan skjuta nya barr direkt från grenarna, så plantorna

överlever nog men de ser ju onekligen smått taniga ut och fyller inte helt min 

sinnebild om en välmående, tät och stilig häck som vindskydd mot

kalla vindar från havet. Nix, det är mer som en luggsliten, gles hög med

nästan skalliga pinnar som spretar ur marken. 

Måste tänka om.

Däremot är jag riktigt nöjd över hur den här skuggiga, fuktiga skogsmiljön 

får krukorna att bli så där härligt mossiga - precis som jag vill att de skall se ut

här i skogsträdgården. Trots att våren knappt nått hit till udden så 

börjar jag lite fundera på sommarblommor.

Det är fortfarande tjockt istäcke på fjärden. Svanarna flyger förbi och 

vid måsskäret hördes några förvirrande skrän av måsarna som anlänt. 

När jag gick ut i morse flög ett gäng fåglar (kanske storskrakar, 

hann inte se så noga) skrämt iväg från stugtaket där de kanske övernattat?

Kanske värmde de sig i värmen från skorstenen? Knappast så, men en 

mysig tanke är det ju? Det är nämligen riktigt råkallt. Så som det nu alltid 

är på våren härute vid havet. Isen på havet kyler otroligt mycket fastän det i

skogen är nästan snöfritt redan. Våren tar sina steg lite mer försiktigt här ute. 

Det är kallt än. Minusgrader på nätterna, så vattnet kan inte kopplas på

än. Påsken verkar enligt senaste prognosen bli varmare än vad som tidigare utlovats

men det ser nog ut som om vi ändå firar påsken i stan. 

I år blir det faktiskt sönerna som skall stå för påskmiddagen och det skall ju bli skoj. 

Jag lovade leka påskhare i år igen och gömma påskäggen - det är en tradition som man

minsann inte växer ifrån så där bara  - och så fick jag efterrätten att tillreda på min lott. 

Men innan det skall jag hänga några dagar här på stugan, har några semesterdagar att ta ut. 

Bara vara och småpyssla med dittan och datten, fixa lite nya påskägg, skriva en artikel till en 

tidning, kratta gångarna rena från nedfallna kvistar, bränna upp gamla papper som inte 

längre behöver sparas (jo, jag har en papperförstörare hemma men den är så 

liten och trög och använder den egentligen bara till jobbrelaterat), promenera i skogen, välja ut

recept till mitt lilla kokboks-projekt, läsa böcker, mysa brasa. 

Inte göra något speciellt och ändå sådant som är viktigt för själen. 

Att jorda sig till stuglivet efter en lång vinter. 

 

PÅSK SCRIPTUM

 Vi är ju en familj som alla är lika glada i god mat. 

Många högtider är i vår värld samma som mathögtid. 

Och så får det vara. Varför liksom ändra på ett fungerande koncept, heh!

I år hade jag som någon form av tema att laga maträtter under påsken

som alla innehöll gult, orange och grönt i någon form. 

Blev dillstuvad potatis med gravad lax och ärter. 

En gul currykyckling med pasta, mango och  avocado. 

Och så "huvudmiddagen" då vi alla samlas runt bordet. 

Förrätt med halva ägg, avocadokräm, gravad lax och gul "rom"

och så en klassisk långkokgryta av lamm, ugnsbakad vitlök, gelé av mynta

 och potatismos. När jag tänker efter så har ofta påsken blivit en 

högtid då vi äter vinterns sista köttgryta eller annan "vintrig" mat.

Av någon orsak är vi alla mer intresserade av det salta. 

Det är sällan vi ids laga efterrätt eller något annat sött, 

men i årets gula tema passade ändå in en citronkaka som 

slinker ner även hos de flesta. 

Receptet är från kokboken Annas mat och har 

under åren blivit en favorit hos oss. 

Länk till receptet H Ä R

* 

Våren har idag (igen) tagit ett litet steg bakåt. 

Igår var det riktigt varmt och jag satt första gången ute på balkongen

och läste en bok i kvällssolen, såååå skönt! 

Men idag är det hård blåst och mulet. Isen på sjön har ändrat

färg från snövitt till något som påminner om stålgrått, eller egentligen -blått. 

Måsarna har anlänt och jag vaknar numera av deras skrän. 

Ett sångsvanpar flyger fram och tillbaka över sjön, trumpetande kanske lite upprört över att

isen ännu ligger kvar. Och kniporna flyger också visslande längs stranden. 

Kanske för att kolla in årets boplats. 

Fastän det är lite kallt än, så står vårens alla tecken där och bara väntar på

att få ge sig av i full galopp. 

Nu skall jag gå och kolla min bokashi-kompost som borde vara klar för att läggas ut i 

balkongkrukorna i väntan på sommarens invånare. 

OCH ISEN LIGGER KVAR PÅ SJÖN

 Vilket fantastiskt väder det varit denna påsk. 

Det blev ju varmare än de hade utlovat, men känner ändå att det var ett 

bra alternativ att stanna hemma istället för att åka till stugan. 

Jag fick en artikel skriven som har deadline nästa veckoslut, skönt att få 

det undan i tid. Annars är jag väl nog mest den som väntar till sista minuten.

Vet inte egentligen varför. Bara är sådan. 

Från mitt arbetsrum, där jag också nu sitter och skriver så ser jag ut över sjön. 

Isen ändrar sig varje dag. Den blir fläckig och man ser hur den blir allt mer porös. 

I fjol dröjde det så länge som till 28:e april innan isen försvann helt och hållet. 

Det går snabbt sedan när det händer. På en dag i fjol ser jag att jag 

antecknat i min bok "One line a day". 

Trots den stora vita bländande ytan på sjön börjar det vara barmark lite överallt. 

Har försökt hålla mig med att vara för tidig med att väcka liv i frön och

blomknölar, men idag måste jag få dahlia-knölarna i jord. 

Hade tänk spara det till då jag kommer ut till stugan, men det lär nu 

ännu av olika orsaker dröja, så lika bra att starta upp dem härhemma. 

I fjol förtrodde jag dahliaknölarna i stora hinkar och det funkade jättebra. 

I år blev det att testa att sätta knölarna i plastpåsar med lite jord i. 

Tar ju mindre plats också när de skall transporteras till stugan. 

Har också en växt som jag aldrig ens försökt mig på att odla från knöl,

nämligen ranunkel. 

Den lär vara lite klurig att ha att göras med, så tar det som en utmaning. 

Skall testa med att låta den gro inomhus, men sätta ut den så fort den visar

livstecken (och det är på plus dygnet runt). Det får gärna vara svalt. 

Nåt nytt måste man ju testa. 

I oktober i fjol grävde jag ner några knölar av balkansippa i en kruka. 

Krukan har fått stå ute hela vintern och för ett par veckor sedan tog jag 

in krukan, men det har sett rätt dött ut i krukan, men igår när jag kikade in under 

det skyddande mosstäcket så såg jag att i alla fall en liten blomma är på väg upp. 

Yejjjj! 

Ibland är det den där utmaningen och att lyckas med något

minst lika värdefullt som ett fullkomligt resultat. 

Nu går jag ju minst fem gånger om dagen och kikar in i krukan

om det skulle eventuellt dyka upp en blomstjälk till? 

Näe...om man skulle gå och sleva i sig den sista pashan. 

Sätta sig i soffhörnet med en bok och njuta av kvällssolen som börjat 

krypa in genom fönstret. 

Ha en skön andra påskdagskväll. 

Snart släpper nog isen också från sjön och 

vi får njuta av blått glitter. 

PÅSK I STAN - I ÅR IGEN

 

Det är minsann inte många påskar som jag, eller vi, inte åkt ut 

till stugan och öppnat upp för säsongen. 

Men inte åkte vi ifjol för att det var så kallt, och inte åker vi i år för att det är så kallt. 

Möjligen är det så att en börjar med åldern bli lite bekväm av sig? 

Kan det vara så? 

Att en råkall stugan utan vatten inte känns riktigt hemskt lockande.

I synnerhet som påsken ändå är en mathögtid för oss alla i familjen och att kocka

utan rinnande vatten och diska i havsvatten som skall värmas på spisen. 

Nja...inte denna gång. Tids nog hinner vi dit. 

*

Är ingen ivrig påsk-pyntare, för varje år blir det lite glesare med

vad jag plockar fram. Men min höna hon skall få komma fram varje år. 

I år fick hon lägga sig och ruva i jul(!)kransen som fortfarande är

hur fin som helst! Sällan jag nu ändå återanvänder julpynt till påsk.

Nu har det också skett. 

En annan sak som också händer (alldeles) för sällan är att jag plockar

fram mina vattenfärger. Ännu mer sällan får jag för mig att måla påskägg, 

men i år har jag till och med gjort det! 

Mina påskägg går ju i samma naturfärgsskala som det mesta i 

mitt liv, hahaha, MEN jag har lovat bjuda på gul (och lite orange och grön) 

 mat genom hela påskenhelgen. 

Få se vad jag skall komma på att röra ihop. 

Men nu gott folk därute i stugorna. 

Ha en riktigt skön påsk! 

💛

ÖPPNA DÖRREN MOT VÅREN

 Visst är det ju ändå så att påsken är en målstolpe i årets vandring. Inte bara den kristna utan annars också. Redan de goda gamla hedningarna insåg att den här tiden på året så börjar det hända grejer i naturen. 

I går kväll, då jag förde ut vår pascha på balkongen för att det är så fullt i kylskåpet, så hörde jag

kattugglan ropa ett stycke ifrån. Då var det redan i övrigt tyst, vårnattens mörker hade lagt sig. 

På morgonnatten vaknade jag av att gräsänderna, som nu kommit till det lilla öppna stråket vatten vid stranden, ilsket och upprört kvackade. Kanske det var en räv som strök förbi och kändes hotande? 

Mot morgonkvisten vaknar stararna, koltrasten, måsarna börjar skräna. Sångsvanarna drar in över

sjön med sin "sång". Mesarna visslar. Kunde ligga hur länge som helst och bara lyssna på 

ljudvärlden utanför fönstret. Det är våren som låter. 

*

I veckan kommer jag att ta ut ett par lediga dagar och åka till stugan för att vårstäda. 

Jag brukar inte  städa så där väldans på hösten, och i synnerhet i år då där varit hantverkare som 

förnyat våra element så tänkte jag att det kanske är lite onödigt. 

Och vintern behövs alltid ändå skuras ut. 

Och jag gör det gärna ensam. Det är en rätt meditativ syssla. Att damma sängkläder, 

Plocka fram borddukar från skåpet. Skura gammal flugskit från fönsterbräden. 

Ha dörren öppen, det blir lite kyligt men friskt inne. 

Bära ut utemöblerna, placera krukorna i väntan på planteringar. 

Ta en kopp kaffe mot den varma (förhoppningsvis) söderväggen. 

Lyssna på de fåglar som finns där i skogen. 

De är delvis andra än de som kvittrar utanför

hemmet här i stan. 

Aj jo, och så skall odlingslådorna på plats. Bokashin tömmas och...och...och...

Vi öppnar dörren mot en ny vår och sommar! 

PÅSK-YRSEL

Ja, alltså det är nog mer så att det är en synnerligen lugn påsk i och med att jag har drabbats av yrsel.

Har haft det tidigare också, nåt med kristaller i öronen, så helt ofarligt, men ack så störande när världen

snurrar vad än man gör - eller låter bli. 

Satt, mycket påpälsad, en stund ute på balkongen och njöt av vårvindar friska. 

Slöläste en deckare i 'sällskap' med min påskhöna och hennes betongägg. 

Lite tystlåten är hon, hönan! 

 

Däremot hörde jag ett ljud som jag inte hört på ett tag nu. 

Ljudet av små kluckande vågor, och rinnande porlande små smältvattensbäckar. 

Det här är stranden precis nedanför vår balkong och nu äntligen verkar isen släppa greppet. 

Längtar efter att gå på en promenad, men det får bli till en annan gång. 

Skall krypa upp i det där soffhörnet nu en stund och fortsätta läsa om mord och elände. 

Ibland är det läge för det också. 

EN LITEN HÄLSNING

 

VINTERNS JÄRNGREPP

 Jädrans vad segt det skall vara att sparka igång lite vår i år! 

Kom till stugan en sväng med lillungen, jag behövde hämta lite grejer inför påskfirandet här och grabben hängde med som sällskap. Väl här blev jag lite fundersam om det skall bli något påskfirande här, eller om man bara skulle stanna hemma i den varma lägenheten. Laga god middag i ett rejält kök och ja...gå på en innetoalett. Det är inte vår alls här ute i skärgården. 

Visst snön har smultit lite, lite sedan jag var här senast, men rabatterna är ännu snötäckta och likaså den kommande uteplatsen där jag har planerat lite stenläggning (som männen i mitt liv skulle hjälpa till med under påskhelgen). 

Fjärden ligger isbelagd ännu, bara längs råken i isen simmade ett knip-par. 

Det är så kallt att vi har inte ännu kunnat koppla vattnet, så det där med att smälta snö till diskvatten är...ja lite jobbigt faktiskt. Det går ju om man är ensam, eller som nu bara vi två, och dessutom väljer att laga mat som är mest så där fingermat. Men att skruva ihop en påskmiddag här känns just nu inte speciellt lockande. Usch vad trist jag låter, men en vinter som inte vill släppa sitt grepp har den inverkan på mig.

Förlåt! 

Lite flyttfåglar såg vi ju ändå på vägen hit. De har nog redan varit här ett tag, men rätt tyst är sången i skogen än. En rödhake-hane kvittrade lite försiktigt i gammelskogen bakom toan, men det var också allt. 

På åkrarna ser man lärkor, starar och tofsvipor. På flere ställen såg vi också tranor som par om par traskade runt med sina majestätiska kliv. Tranorna har verkligen ökat i antal under bara den relativt korta tid som jag mer medvetet börjat iaktta fågellivet. 

Lärkan som är filuren här på bilden, är en av de allra första flyttfåglarna. Och jag såg mina första lärkor för snart en månad sedan. På finska finns det ett ordspråk som i stora svängar går ut på att från första lärkan är det en månad till sommaren, och från första svalan inte ens en dag. Nå, skall det där med en månad hålla sträck får våren nog sätta lite fart! 

På svenska finns det ordspråk som: 

"Först när lärkan har snöat ner tre gånger blir det vår." Och DET, gott folk, har det gjort med råge redan denna "vår". Och mer lär det komma än...

VÄRLDENS LYCKLIGASTE FOLK

 Det är vi det! Tänk! För femte året i rad dessutom :). 

Så skönt att öppna datorn idag, surfa in på nyhetssidorna och mötas av denna glada nyhet bland alla eländiga, sorgsna nyheter om kriget i Ukraina. 

Och visst är vi ett lyckligt folk, vi har det så bra. 

En bekant till mig har startat upp ett företag som säljer inredningshjälp, och hon skriver så bra i inledningen på hennes hemsida om att ha det vackert omkring sig, att ha det så som man trivs inte är bara ytligt och inte heller en lyx som man skall behöva ha dåligt samvete för. För en del är det mer viktigt än för andra att ha det estetiskt omkring sig. Och ja, jag hör till dem som vill ha det vackert omkring mig för att känna en slags ro och ett lugn att landa i. Men visst kan det kännas banalt att säga, kanske till och med tycka så när miljoner människor har förlorat allt i ett meningslöst krig. I meningslösa krig innan detta nu pågående, men det behövs en motvikt till allt elände. 

Då coronan kom för två år sedan satsade människor som aldrig förr på sin trädgård, på växter överlag. Något vackert att pyssla om behövdes. Man lär sticka som aldrig förr, också det på sitt sätt ett sätt att komma till ro, tror jag. 

Själv är jag ju ingen handarbetsmänniska så jag får hålla till godo med växter och inredning. Och ljus. Levande ljus skapar ett lugn som är nästan symboliskt. Brinner lågan lugnt så är det lugnt. 

Har smugit in lite påsk. Om allt går väl, så kommer vi ju att fira påsken på stugan i år igen och då tycker jag det är skoj att passa på och påskpynta här hemma innan. Skall faktiskt i morgon åka till stugan en sväng och föra lite grejer. Skönt med en lite utfärd i det fina vårvintervädret i världens lyckligaste land. 

PÅSKEN ANNO 2021

Det var kyligt nästan hela påskhelgen. Nej, det var kyligt hela påskhelgen. Blåsigt och kyligt. Efter alla dessa år så kan jag fortfarande överraskas över hur kallt det är vid havet, vid en öppen fjärd. I början av april. Våren liksom finns där, men så kommer en vind från havet som precis blivit isfritt och ger en käftsmäll av vinter till en. Det kanske inte finns så mycket snö, för det är så i skärgården att snö brukar det vara sparsamt av. Desto mer känns kylan från havet. Och den är inte speciellt vänlig och snäll...

Efter årtionden av vårar i skärgården blir jag stundvis fortfarande lika överraskad över kylan och fukten, över det råa. Nu är ju stugan lite innanskärs, men ligger vid en öppen fjärd, så det är rått och lite tuffa tag då vinden ligger på, och jag blir än en gång så imponerad över alla de som i tiderna fick sitt levebröd i dessa karga förhållanden. 

För många år sedan då vi åkte ut till stugan till påsk (påsken var nog senare det året) minns jag hur alla lövträden var kala. Här ute vid fjärden, där den kyliga vinden från havet pinade på hände ingen förändring, men bara genom att åka ett par kilometer "inomlands" så hade björkarna mössöron och det fanns en helt annat mikroklimat. 

Vi hade klätt på oss allt vi hittade på oss från ylleundisar till dunrockar men en knapp kilometer in från stugan gick människor i t-skjorta och pysslade på i sina rabatter. 

Jag kan svära över läget så här på våren då kylan från havet som sagt kyler ner precis allt och alla. 

Men i sommarens heta gassa så välsignar jag varje fläkt havet ger. Klart bättre så här. Man kan alltid klä på sig mer. Fast kalendern visar på långt kommen vår...

Det som, för min del, kommer att bli en aning utmanande är att anlägga någon slags skärgårdsträdgård här ute. Tills nu har det inte funnits läge för det - mest för att jag helt enkelt inte haft möjlighet att vara här ute ofta/länge nog. Nu kanske det blir en ändring. 

Man kan snabbt tänka att stugans läge ligger i den mest optimala växtzonen vad gäller Finland. Att allt i växtväg skulle kunna odlas här. Men icke sa Nicke. Här finns minst ett par grejer att ta i beaktande. 

Vinden, den öppna fjärden. 

Som jag sade. Enligt kartan är den innanskärs, men läget är ändå mer utsatt än andra lägen som ligger mer i lä även i ytterskärgården. Det är mikroklimatet som är det viktiga. 

Och så har vi skogen. Den som ligger alldeles intill knuten på andra sidan stugan bara. Där talar vi plötsligt läge för surjordsväxter i och med att ja...det är sådana växter som kommer att trivas där. Och då har vi alltså en rätt avskalad växtlista av växter som skall tåla vind, riktigt hårda nordliga vindar då vinden ligger på.  Klara av en vinter, ibland en kall vinter - möjligtvis, eller mer troligtvis - utan skyddande snötäcke och en torr och blåsig vår. Heta sommardagar med sparsamt med utrymme i växtbäddarna (läs torra lägen). Och så skall de ju vara av den sorten som gillar sur jord (pH-värde under 7, vilket det automatiskt är i barrskog). 

Man kan ju alltid kalka en sur jord och på det sättet få den mer basisk. Det är faktiskt enklare att göra åt det hållet än att få en basiskt jord mer sur, men det allra bästa är ändå att välja rätt växter för rätt växtplats från början. 

Ja ni hör...valet av växter som har en chans att klara detta tuffa klimat blir mindre och mindre. För att inte varje år behöva förnya växterna i rabatterna behöver man välja rätt växt. Och om man vill ha en växt som trivs och sprider sig behöver man också välja rätt växt till rätt plats. 

Att reda ut det hjälper dessutom valet i trädgårdsbutiken. Man har helt enkelt mindre att välja mellan! 

I övrigt känns det mer än gött att öppna upp säsongen på stugan. Vi skall fixa till lite förbättringar och små ändringar, men mer om det sedan längre fram. 

Nu skall jag smaska i mig ett litet kvarglömt chokladägg. 

 

TRÄDGÅRDSDILEMMA

Jag vet faktiskt inte om jag alls berättat hur jag bor numera? 

Sedan några år tillbaka där allt började. 

Det är liksom det som är en del av dilemmat. 

Jag bor och lever på en hundra år gammal bondgård med.....mycket...och ännu mer

trädgård. Eller nej, det är inte en trädgård, det är mer som en park. 

Här och där finns små phloxrabatter som sett likadana ut i 80 år eller så.

Här finns en handfull enorma ekar. I tiderna fanns här tiotals äppelträd, 

ännu mer bärbuskar. Här finns stall och ladugård och ett gammalt torp och 

ett lider och fantastiska enorma granar och en hassellund och gamla lönnar

och och och....visst låter det alldeles underbart? 

Och det är det. På sitt sätt. 

Mycket att ta hand om och många hål som 

slantarna kan få för sig att slinta in i. Vilket det allt som oftast också gör. 

Men visst, jag klagar inte - detta är en fantastiskt plats att bo på! 

MEN...

...när det kommer till mina trädgårdsdrömmar så älskar jag ju

intima trädgårdar där man måste böja på huvudet och verkligen

känna rumskänslan fastän man är utomhus. 

Här är det näst intill omöjligt att få till om jag inte vinner

på lotto och kan anställa en heltidsträdgårdsmästare och köpa

upp en hel trädgårdsbutik med plantor. 

Och det skulle ändå inte fungera. 

Även om jag hade råd att köpa, vilket alltså inte är situationen,  

tusen sommarblommor eller hundra rosor eller en 

långtradare fullastad med fina krukor. 

Och ett par till med mylla så skulle det inte funka. 

Det blir inte intimt hur än man gör. 

Så den planen kan jag skrota. 

Men jag älskar ju den där intima känslan. 

Vill så ha den! När jag (åter)flyttade hit, så byggde jag en 

kombinerad "växthus"-pergola-uteplats. Bara för att få en intim

famn att gå till mitt i all denna stora park-aktiga trädgård. 

Det blev snabbt allas favoritplats, så inte bara jag som saknar

en mysig trädgårdshörna...

Och den är faktiskt just så fin som jag hoppades att den skulle bli 

då jag lät bygga den. 

MEN...

...den känns lite som en öde ö. 

Man ror dit över alldeles för mycket gräsmatta. 

Och den vägen är inte så lång kanske men såååååååå tråkig. 

Så i år skall jag ta tag i mitt trädgårdsdilemma och försöka

vettigt och snyggt koppla ihop denna lite vilsna, men mysiga, uteplats med

den park-aktiga trädgården utan att det för den delen skulle bli

konstiga "hack" i övergången. 

Budjeten är stram, men vi skall se vad jag kan åstadkomma! 

MARS I BILDER

Ja, ja...jag vet. Mars kom och gick redan och vi är ett bra steg in i april. 

Det är i skrivande stund påskdag och vi är hemkomna från stugan. 

Jag trivs för det mesta på stugan oberoende av väder, men nu kände jag mig lite 

hängig och orkade inte riktigt ta itu med den storstädning som jag brukar

då stugan öppnas. Det var för kallt att tvätta fönster och alldeles för blåsigt (och kallt) 

att trivas ute och några trädgårdsrelaterade planteringar är det för tidigt för än.

En blick på väderkartorna och vi hoppade i bilen och åkte hem.

I dag regnar det vågrätt, är grått och tråkigt. Fortsatt hängig med huvudvärk,

vilket jag aldrig brukar ha, har jag nu krupit upp i det berömda slitna

soffhörnet och bläddrar bland trädgårdssidor efter inspiration och idkar verklighetsflykt. 

Efter några år då det här med trädgård har blivit lite styvmoderligt behandlat och 

min tid, min koncentration och mitt intresse har varit på annat håll, planerar jag

att jag i år skulle ha mer krut att sätta på den delen av mitt liv. 

Skall bli skönt att få gräva i jorden efter en paus. 

Och håller den här corona-isoleringen i så finns det väl ingen annan plats som

kan vara så rogivande som just en trädgård? Mitt jobb är sådant att till 60 % brukar

jag vara på ett kontor och resten av tiden jobbar jag hemifrån. Nu när jag 

jobbar 100 % hemifrån, som alla andra som har möjlighet till det, känner jag 

att det är än viktigare att "komma ut" efter en arbetsdag. Och då är

lite trädgårdsarbete precis lämplig sysselsättning som ersättare för arbetsresorna. 

Men till temat "månadsbilder". Tänkte att det kunde vara skoj att samla bilder

tagna under en månad från trädgården till ett kollage. Hur härligt att sedan

gå tillbaka i vinter och minnas färgerna och dofterna. 

På det här sättet blir det kanske att lite flitigare ta med kameran ut i trädgården? 

Ha det gott! 

Nu skall jag drömma mig vidare, medan nordan drar runt husknuten.