EN KVÄLL I EN SKYMNINGSTRÄDGÅRD

Av olika orsaker har det blivit färre veckoslut, och kortare

tid att vara på stugan i år än vad det varit på många år. 

Och där det i fjol blev att bosätta sig där hela sommarhalvåret, 

så kommer det att hinna bli juli innan jag återser min trädgård igen. 

Därför kändes det lite speciellt att få traska runt där i trädgården

och ta in stämningen av försommarnatt. 

En av favoriterna är majlök (Allium 'Zebdanense') Fattar inte att jag inte

planterat den innan? Men det är väl lite det som är charmen med

en trädgård, man stöter ständigt på nya skönheter. 

Endel trivs i trädgården ens, andra inte. 

Allium och narcisser ogillas ju av hjortar så det gillar vi! 

Jag gillar också det här med att ha vita blommor som 

blommar vår och försommar. Just för att de lyser så fint i 

den allt mer ljusnande natten. Det blir nästan lite trolskt! 

En av mina favoritnarcisser är sorten 'Thalia'. På bilden är det 

dock en annan som är större och liksom "plattare i ansiktet"

men som också är så fin! Och så rosenbräckan, den vita. (Saxifraga)

Den blommar så fint vid mina hundars gravsten som skymtar där bakom. 

I år har det också blivit att jag valt vitt tema till sommarblommorna. 

Nu har jag inte fyllt riktigt alla krukor och urnor som går att fylla när

jag insåg att jag inte kommer att hinna vara så mycket på stugan i juni. 

Och även om jag har ett hyfsat bra bevattningssystem så litar jag

inte fullt ut om det skulle bli riktigt, riktigt varmt. 

För att det nu inte skall bli bara vita blommor, så måste jag ju 

slänga min kameralins mot den rosa klematisen. Har nog någonstans

uppskrivet vad det är för sort...man tror att man minns vad man stuvat

ner i myllan, men jag gör nog inte det. Mitt instagram har blivit mer och 

mer en minneslista gällande växter. Den här tiden på året funderar jag

på hur mycket foton på växter från trädgården jag kan stuva dit? 

Nu skall jag kolla nyheterna och sedan glo på

serien Badehotellet. Jag har sett den innan och är en av de få

serierna jag orkar eller ens velat se på nytt. 

Något i serien gläder mig. En skön glädje, även om det 

finns moln även på seriens himmel. 

Kram från Maggi

 

SMÅTT SEGT MEN PÅ BÄTTRINGEN

Det har varit en ovanligt seg förkylnings om vi haft ihop med oss. 

Endera dagen känner man sig nästan som folk, för att nästa dag igen 

känna viruset rusa runt i kroppen och förorsaka kaos bland 

försvaret. Men nu börjar det kännas som om livet återvänder. 

Nå, det om det...

Hämtade de två julrosorna som fått växa på balkongen under vårvintern 

hit till stugan, med tanken att plantera dem i rabatten och se om de kommer

igen nästa år. Tvivlar på det, de här förädlade sorterna vill

inte riktigt klara av vårt tuffa klimat, men de är underbara att 

köpa tidig vårvinter och ha dem på balkongen där de håller sig hur

bra som helst. Lite köldknäppar rycker den bara på axlarna åt. 

Jag köpte mina julrosor i början av mars, så de har minsann 

spritt blomsterglädje länge. Två månader! 

Och det skulle de säkert fortsatt med också i rabatten här på stugan, men 

eftersom vädret var så attans kyligt och regnigt så valde jag att knipsa av blommorna

och ha dem inne i stugan i stället. De håller sig fint som snitt också! 

Så ja, de här skönheterna kan kosta en slant men när man tänker på

hur länge man har glädje av den blomningen så är det alla gånger

värt priset. Och så kan man ju bara hoppas på en mild vinter nästa år

så att de övervintrar i rabatten. 

På tal om det så var det endel växter som inte klarade övervintringen i 

det kalla annexet. Trodde mitt olivträd hade fixat det, men det var nog sedan 

också heldött. I mina bamsestora krukor där bla sammets-sumaken och en 

uppstammad bollthuja bor, hade jag i fjol gråtimjan som underplantering

och något förvånad över att den inte överlevt, inte i någondera kruka. 

Afrikas blå lilja, agaphanthusen, är ännu lite oklar om det klarat det hela. 

Än ser det lovande ut, men man vet inte. Två stora (eller stora å stora...) 

buxbomsklot verkar ha tagit vintern med ro. De får nu stå i nästan total skugga

så de inte blir brända. Buxbomen är här hos oss på gränsen hur långt norr

den vill vara. En krukazalea strök med också. Det var lite förväntat, men ville testa. 

Ett återkommande "måste", om än ett kärt sådant, är att så luktärter och idag

fick de komma till sin växtplats. Tidigare år har jag haft dem i rabatten, men i år

får de lova att växa i en odlingslåda för jag har tänkt skippa odlandet av

grönsaker i år. Vi har så otroligt fina odlare runt om i byn som man kan

köpa sommargrönsaker av som dessutom är finare än de jag åstadkommer. 

Så det får bli lite sommarblomsodling i lådorna i stället. 

Och säkert någon ört i kruka och kanske, kanske en tomatplanta...

I övrigt har jag nästan bestämt mig för att ha vitt som blomtema i år. 

Vitt och silver och grönt och kanske lite rosa och en liten hint av vinrött. 

Så får det bli! 

På tal om sällskap i trädgården. Iris är så lycklig när den får snoka

omkring och upptäcka utomhusvärlden. Det finns både flugor inomhus som

är lite yrvakna efter vintern som man kan försöka fånga. 

Det gick sådär...

Och fjärilar som man kan häpnas över, men som fladdrar alldeles för

högt för att man ens skulle försöka sig på ett anfall. 

Man märker minsann att hon är en riktig liten stadsfröken. 

Men en cool sådan. Träffade häromdagen grannens (snälla) hund som

är van vid katter så det var tryggt. Iris gick fram till hunden men när den ville

komma helt fram till henne så sköt hon rygg och fräste - men backade inte en centimeter. 

Så liten man är så har man koll på sitt revir. 

Bara vädret blir bättre (det slutar blåsa som attan) så skall jag ta och

fiska och se om man inte skulle kunna bjuda henne på en färsk abborre. 

Som sig hör till en skärgårdskatta. 

Nu skall jag gå och tillreda en varm tomatsallad. 

Lite sommarsmaker men i ljummen version så kallt som det än är. 

Brasan sprakar och ljusen är tända. Stugmys! 

Kram från Maggi

 

ATT ÅTERSES

Har man en trädgård som är lite som på distans, så längtar man lite extra

efter att återses efter en vinter. Under vintern som gått har jag varit här

ett par gånger för att se till hur övervintrande växter mår och för

att fylla på mina stora fågelautomater. I år var vintern mild vilket 

underlättade både för övervintrande växter och fåglar. 

Men att få komma ut till stugan och det är påsk och långhelg - hur underbart är inte det? 

Tulpanerna sticker upp lite här och där, mest där jag glömt att jag petat ner lökar, 

men det är nog så det är för många av oss trädgårdsmänniskor. Minnet hinner svika under vintern

fast man är så övertygad på hösten om att man kommer att minnas var man petat ner vad. 

Krukskärvan på stigen påminner mig om den fina krukan som gick itu då den gigantiska

klockrankan hamnade i ett vindfälle förra sensommaren och drattade ikull så krukan sprack. 

Minns klockrankan och sörjer krukan ett tag, sedan är det dags att gå vidare. 

Att återse en trädgård är som att möta en vän. Stillsamt vandrar jag bland mina rabatter och säger 

hej till rosorna, till narcisserna som sticker upp, till alla som visat att de överlevt vintern. 

Mycket i trädgården pockar på uppmärksamhet och viskar - gör något. 

Rännan som leder bort regnvatten är full av löv och barr, det skall jag ta och putsa. 

Men försiktigt så jag inte skadar mossan - den är så vacker. Och en del av

just den här trädgården. Skogsträdgården. 

Min urgamla caféstol i järn blir bara mossigare för varje år. Och jag tänker mer som att

den blir ett med just den här trädgården. Den här skogen har välkomnat den med att bilda mossa

på ytan. Nu måste jag ju tillägga att jag inte använder den till att sitta på. 

Under mina vinterbesök här på stugan hade jag med mig fågelmat både

i form av frön och nötter att fylla på automaterna med, men också självtillverkade talg-

bollar som jag hängde upp lite här och där. 

En del talg-snögubbar av talg hittar du bla  H Ä R 

Trädgården finns ju i ett område med gott om hjort och rådjur. Det har en tendens

att sätta sina...eh, spår...i trädgården. I stenkrukan har murgrönan som nog annars hade

överlevt den milda vintern blivit uppäten. Och samtliga hortensior har blivit "naturligt 

beskurna". Ingen aning om de kommer att blomma i år...

 

Betalade mig lite sjuk häromåret för att jag hade önskat mig en idegranshäck och 

köpte ett gäng färdigt stora plantor. Jag älskar idegran - överlägset den snyggaste 

städsegröna grej man kan ha! Hjortarna tyckte lika och käkade upp mina idegranar

första året. Gaaaahhhh! Kan ju inte täcka in en hel häck, så jag räddade de idegranar

som hade potential att växa till sig och plantera dem i hop tre och tre med tanken att 

formklippa dem till bollar. Bör nämnas att efter hjortarna "beskärning" så fanns inte mycket

annat kvar än några käppar med lite grönt här och där. 

Idegranen hör till de barrväxter som skjuter nya skott direkt från stammen, så med

tiden kanske mina idegransklot blir verklighet. Men att jag behöver skydda dem vintertid

med väv så hjortarna inte äter på dem, det får jag leva med. Om jag vill ha ide-

gran i min trädgård. Vilket jag vill...

Att putsa upp efter vintern är också att städa upp de där ettårigar som fått

stå kvar över vintern. Lite hebe från hösten står där i mossan och minner om min

höstplantering. Och den risiga högen påminner mig om doftliljans fina 

blomning senaste sensommar. 

Ytterligare ett tecken om att hjortarna besökt trädgården. Tulpanbladen var 

avknipsade, här verkar det ändå som om själva blommorna klarat sig. 

Och i morgon skall jag dränka hela trädgården i Trico Garden - det hjälper! 

Så tips till de med trädgård på distans som man inte kan övervaka direkt på

våren - lite senareblommande tulpaner får kanske vara ifred - om man hinner skydda 

dem med Trico Garden. 

Den uppstammade enen har lagt sig på sned. Jag vet inte om jag egentligen vill ha den kvar. 

Om den skall bli kvar måste den får en ny och stadigare pinne att luta sin tillvaro emot. 

Måste fundera. Kanske kan den flyttas, eller så skippar jag den. Lite osäker på vad jag tänkte då 

jag skaffade den...Men det är så där med trädgård. Ibland köper man något som inte sen heller

passar eller som inte trivs. Då skall de väck. 

Barr...

Trädgården finns i gränslandet mellan hav och skog. Skogen är i det här fallet

talldominerad skog. På havssidan om stugan finns krokiga martallar, medan det

på skogssidan finns magnifika gamla enorma tallar - som barrar. Barrar i mängder! 

Ändå vill jag inte avstå från dem. De är så ståtliga och mäktiga! 

Nackdelen är barren och kottarna. Till våren är hela sandplanen

som inkluderar vår infart och p-plats samt vändplats för ett par bilar 

täckt av barr som skall krattas...å krattas...å krattas...

I över tio år funkade de gamla partylamporna som jag riggat bland

vildvinet. I år blev det att ersatta lamporna med nya och samtidigt passade

jag på att binda upp vildvinsrankorna som hängt ner så de nästan nuddat vid

bordet - och in i kaffekoppen. Heh. 

Och så hittade jag i enen några till märkliga hängen som åter påminde om de där 

fettkorvarna jag knådade ihop i vintras för småfåglarna. 

Iris-katten ja. Det var för henne första gången någonsin att stifta bekantskap med

naturen utomhus. Hon är ju en rätt så cool katt, så med en god självsäkerhet tassade hon

ut i "friheten". Hela dagen följde hon med oss när vi pysslade på i trädgården. 

Tror hon kommer att sova gott i natt...

Och hon är nog inte den enda. Havsluften har den magiska inverkan att 

man kan sova nästan hur mycket som helst här ute i skärgården. 

Vaknade visserligen rätt så tidigt i morse, men efter middagen som bestod

av lammstek, potatismos, hel ugnsvitlök och ugnstekta tomater slängde jag

mig på soffan på verandan och sov gott i ett par timmar! 

Nu har det börjat bli mörkt utomhus och känner att det är minsann 

strax läge att tassa upp till sängkammaren och låtsas läsa en stund innan

ögonlocken blir alltför tunga. 

Så skönt att återses - trädgården och stugan och havet. 

Gääääsp och  

Kram från Maggi

 

REGNIGA DAGAR OCH SKYMNINGSKVÄLLAR

Det är min sista arbetsvecka innan semestern drar igång. 

Åkte på lite ryggproblem under midsommaren som nu sakta börjar lätta. 

Har kunnat jobba helt bra, men inte varit speciellt rörlig av mig de senaste 

veckorna. Så det har blivit mest stillsamma turer i trädgården med kameran. 

Har redan några år haft en förkärlek till mörka, nästan svarta blommor. Eftersom jag

inte är en speciellt "rosa-personlighet" men ändå älskar rosa blommor

ger de där mörkbladiga växterna och nästan svarta blommorna 

lite "attityd" i allt det ljuva. Lite som chili en en annars mesig maträtt. 

De senaste dagarna har det regnat titt som tätt. Det hör också sommaren till och 

jag tycker det är underbart att gå ut efter en regnskur. Det är så fräscht och doftar så gott! 

Och just nu precis lagom för en ryggbruten tant. Heh! 

Men så småningom skall det väl lätta och jag vågar mig på att planera in 

lite program till sommaren. Tanken var att jag och lillungen skulle träffats på 

Tall Ships Race i Helsingfors under helgen, men det får nu bli till nästa gång. 

Luktärterna har börjat blomma med fart nu. Kan dagligen gå och plocka in 

en liten ny bukett. Det är det fina med luktärter, de levererar. 

Nästa år skall jag så mer. Var lite onödigt sparsam i år. Tror att den odlingslåda jag nu

har till tomater skall få bli en luktärtlåda nästa år. 

Luktärt är ju ett aningen missvisande namn. DOFTärt borde det ju vara! 

Som på finska där det bytt namn från HAJU(lukt)herne(ärt) till just TUOKSU(doft)herne

istället. Å andra sidan...i riktigt gamla finska trädgårdstexter nämns växten som 

LEMU(stank)herne. Smaken är som baken. Delad. 

Fotbolls- någonbokstavM - pågår. Ibland sitter gubben och följer med det från sin

laptop (vi har ingen TV). Oftast sätter han hörlurar på men ibland kan jag tycka att det

är nästan lite meditativt att ha en fotbollsmatch på som bakgrundsljud. 

Ingendera av oss orkar ta oss igenom de där första matcherna, men när man

närmar sig finalmatcherna så börjar det intressera lite mer. 

Honom lite mer, mig litelitelite mer. 

Regniga dagar och skymningskvällar är det mysigt att krypa upp i vart vårt soffhörn

och ha lite tåflört under filten och kolla in vad-vi-nu-vill-se-på på våra laptops. 

Tassar ut till toan i skymningen och plockar in de under dagen  utslagna 

luktärterna, blir och kikar in genom fönstret hur mysigt det ser ut med tända ljus. 

Brukar skämta att jag har ett par dagar där runt midsommar då jag inte

tänder ljus till kvällen. De dagarna har gått nu. 

Let it be stearinljustime again! 

Kram  Maggi

 

TIPS AV MYRLEJONSTORLEK

Nu är det ju så att det finns en hel del som kolliderar när man har en 

trädgård och så har man det där med naturen omkring. 

Det är inte alltid bara ljuvlig gemenskap. För det mesta är det, men inte alltid. 

Några vanligtvis harmlösa små filurer är sockermyror. De stör mig inte alls.

Inte på något sätt. Om det inte skulle vara så att de delar min kärlek 

för krukor. Eller närmare sagt de gillar mer den varma tillvaron

inne i mina krukor. Det gillar däremot inte mina växter i krukorna. 

In i det sista undviker jag att ta till drastiska åtgärder mot harmlösa

små typer som faktiskt var här i skogen före mig. Och att undvika att

få myror i krukorna är faktiskt inte så svårt.

Jag har valt sådana här lejontassar att ha under mina krukor. 

De lyfter upp krukorna från terrassen och vips blir myrorna betydligt mindre

intresserad att ta sig in i krukorna. Dessutom hålls terrassgolvet snyggare. 

(just det är inte orsaken här i min skogsträdgård, terrasserna får här gärna

inta en mossig patina, passar liksom bättre in i omgivningen). 

"Lejontassar" finns i många andra varianter än att de just ser ut som lejontassar. 

De här kanske mer för tankarna till slott än till små skogskojor, men jag

tycker om den lite knasiga kontrast som de ger. 

Och framför allt. Jag gillar dem. De funkar. Och de är snygga. 

Myrorna får vara i fred. Mina krukor är fredade. 

Vad kan man mer begära? 

Ha en skön helg alla! 

Maggi

 

FÖRSTA JUNI OCH EU-VAL

Nu är det en dryg månad sedan vi flyttade permanent (undan renoveringen) till

stugan. Och vilken fin månad det varit! Jag som kanske då det ännu snöade kring

Valborg tänkte att det blir utmanande att bo på stugan kan bara tacka för sommar-

värmen och ta emot. Det känns som om det varit sommar ett bra tag - fast

egentligen är hela sommaren framför en. 

På bilden till vänster är förresten mitt distanskontorsfönster. Inte illa alls! 

Och tack vare att man kan öppna både dörr och fönster mot havet så har det varit svalt.

Ända tills igår. Då hade också brisen blivit ljummen och svalkade inte speciellt mycket. 

Nästa vecka skall det bli svalare, vilket nog är helt skönt. Regn kunde det komma också, 

men det ser inte ut som om det skulle ramla sådant över oss. 

Det har inte regnat sedan snön för en månad sedan. 

Vi var precis en sväng till byn och passade på att förhandslästa i EU-valet. 

Vanligtvis brukar jag rösta i de flesta val, men just EU-valen har inte inspirerat

mig så ofta till valurnorna under årens lopp. Men i år kändes det relevant.

Det är så mycket som känns svajigt i världen just nu, så att ge sin röst åt någon 

som man tycker verkar klok och delar samma värderingar känns viktigare än förr. 

Idag är det ännu tryckande hett. Gräsmattan vid torget var redan alldeles gulbrun av torka.

Så som den brukar se ut i slutet av sommaren...en märklig maj minsann! 

En som däremot gillar värmen verkar vara min klockranka. Här på bilden som är 

tagen för fem dagar sedan har den vuxit halvvägs upp på ställningen. 

I skrivande stund har den vuxit över ställningen redan. Fortsätter det så här så 

kommer den att klättra upp på taket innan frosten i höst tar den. 

Framför, i den mindre krukan, har jag Australisk pelargon som är

en vild och oförädlad pelargon-art. Den såg rent ut sagt för j*vlig ut i vintras,

bara ett trassel av torra grenar - trodde redan att det var tack och adjö för den - 

men icke! Där står den nu och lapar sol och värme och växer för varje dag, även den. 

Värmen har också gjort att det exploderat i rabatterna. Mitt växtval är

ganska sparsmakat för att passa ihop med den omgivande skogen och ett par av 

mina favoriter finns här. På översta bilden krollilja (i knopp) och så 

på den nedersta bilden jätterams. Där i mitten en sirlig allium vars fina

vita blommor vajar på långa smala stjälkar. Har nog glömt vilken allium det var

som jag petat ner...sådant händer, heh! 

Krolliljan verkar däremot trivas alldeles ypperligt i skogsträdgården, den har 

nämligen självsått sig på ett par ställen där jag vet med säkerhet att jag inte 

satt lökar. Det är det bästa med den lite vildare delen av trädgården, där skall de

växter som trivs få sprida sig som de vill. 

Däremot har den vintergröna, fina spetsbräken inte klarat vintern.

Någon enstaka ensam bräken orkar ta sig upp, men de flesta är bara bruna, torkade. 

De får ändå stå kvar där i rabatten, trots att de är döda så håller de emot ogräs.

Och nu när det är så galet varmt så vill jag ändå inte plantera något nytt. 

Väntar på att det blir svalare. Och kanske jag planterar först i höst? 

Men idag är det kalender-sommarens första dag och den skall 

vi njuta av. Skall gå och skära upp en mango. 

Sommarsmak!

 

KAMPEN MOT HJORTARNA

Hittills har jag varit överraskad över hur i fred den lilla skogsträdgården har fått

vara för hjortarna och råddjuren. Mest skada har de fått till stånd under vårvintern då

de tuggat i sig mina idegranar och betat av prydnadsgräset (det torra). Ändå är 

trädgården i ett område med mycket klövdjur. Kanske det att trädgården blivit lämnad

ifred beror på flera orsaker. Vi har ingen gräsmatta eller andra stora gröna saftiga ytor

som visuellt skulle locka dem? Har också försökt att välja växter som de inte gillar så mycket. 

Alla narcisser har fått vara ifred även då jag inte hunnit spraya dem med ämnet Trico Garden som

jag kanske tror mest på som den som gör min trädgård osmaklig för hjortarna. 

Men eftersom jag har en liten, liten odling av ätbart i några pallkragar så måste jag

för den grödan hitta på något annat. Vill ju verkligen inte spraya Trico Garden på det vi

själva skall äta. Osäker på om det är skadligt att äta, men det smakar ju pyton...

(har fått en lätt dusch av det på mina läppar då jag sprayade en blåsig dag. 

Slickade sedan i tankarna läpparna och fy tusan så det smakar illa. 

Och smaken sitter i...yäk!) 

Men nåt måste hittas på för odlingslådorna. Jo, jag kan täcka in dem 

med någon form av duk förstås, men det ser inte så skoj ut och är

ganska pillrigt när man skall gallra eller rensa. 

Så jag kom på ett litet experiment som jag tänkte pröva mig på. 

Offrade ett dynvar som jag rev i matt-trase-breda remsor. 

(rivit matt-trasor till trasmattor har jag gjort någon gång som barn, 

så mindes hur man gjorde det. Lite barndomsnostalgi på köpet - heh!)

Blandade en rätt stark lösning av Trico Garden och vatten och lätt remsorna 

dra åt sig av "smaken". 

Sedan fäste jag dessa remsor på de där ställningarna som jag har till

mina odlingslådor och som man kan ha till diverse andra skydd. 

Bara det att de är så vingliga så att ha ett nät över funkar....sådär. 

Testat nämligen. 

Det ser förvisso lite spooky ut med mina fladdrande svarta tygbitar men

om det håller hjortarna borta från min spenat och mina morötter mm. så 

är det den slags skyddsåtgärd också "mitt estetiska jag" faktiskt kan leva med. 

Har hört om människor som hängt upp gamla CD-skivor eller annat glittrigt

och rasslande för att skrämma bort hjortarna. Lär inte funka speciellt bra. 

Dessutom är det i ärlighetens namn ganska fult om man skall glo på det alla dagar.

Tror inte heller att mina tygslamsor i sig skrämmer någon hjort, men om de 

kanske avsöndrar någon odör/smak som inte tilltalar dem? 

Kanske jag då får hålla salladen för mig själv? 

Återstår att se om det funkar. Tidigare år har de minsann varit och

nafsat på mina odlingar även om de tack vare Trico Garden verkat lämna 

resten av växtligheten i fred. 

(Och som sagt, jag gör inte samarbete med någon, så tips för enskilda produkter

är bara för att jag genuint tycker att de är bra och funkar för sitt ändamål). 

Tjatigt, jag vet, men nämner det nu ändå.

Det om det - nu skall jag gå och ställa mig i köket och se om det skulle

bli någon middag idag i detta lilla hushåll. 

Tjilivipp till nästa gång! 

 

ETT HALVÅR I EN KOMOCKAS LIV

 

Det fanns en tid i mitt liv då "flyttlasset" till stugan bestod av hundar och katter, ungar 

(något år kajor och någon svala som behövde växa till sig). 

I år har jag packat med mig ganska mycket mer för tiden här skall ju

bli längre än vanligt. Känns nästan lite hisnande att jag skall vara här nu

mer eller mindre nonstop tills det blir höst på allvar. 

I bästa fall nästan ett halvår! 

På tal om halvår så kommer jag att tänka på min "komocka", 

höstcyklamen-knölen som jag lade på ett fat senaste oktober.

Vattnade lite och i november började den blomma! 

Tänkte att om den orkar blomma till jul så är det bra. 

Men...där blommar den än. Ett halvår senare. 

Klart jag tog den med mig. En "komocka" som klarat vintern och 

konstant skjutit ut nya blommor genom alla mörka vintermånader 

skall behandlas som en prinsessa! 

Nu ser jag att det också börjar växa ut små blad.

En magisk växt! 

En annan magisk växt är scillan. Bland de första lökarna jag petade ner i 

skogsträdgården var just scillor. Till min glädje har de redan på bara ett par år

spridit sig. Likaså har de blå scillorna som jag tog med mig från min senaste trädgård. 

Växter bär på minnen. Som bara man själv vet. Som en slags gemensam hemlighet. 

Den vita scillan och jag har ett gemensam förflutet, den blå scillan och jag har också 

något gemensamt - fast inte samma som den vita. Vid valet av växter vi väljer

till våra trädgårdar planterar vi också ibland in minnen. Gäller inte för alla växter, 

många växter blir bara som flyktiga bekanta, men för en del blir det som ett 

slagt känsloband som finns där och upprätthåller ett minne. 

Tror att jag sent kommer att glömma min "komocka" - den som tog mig 

genom vintern 2023-2024, vintern som kändes oändligt lång. 

I övrigt kan jag nämna - så där ur naturiakttagarens synvinkel att jag har

glädjande mycket bin som vaknat ur sin vintersömn i år. Och humlor likaså. 

Har lyckats identifiera flera olika humlearter vilket är riktigt skoj. 

Stugan är ju ganska kargt beläget - där mellan skog och hav - båda två rätt

utmanande biotoper så varje tecken på naturens egna mångfald gör mig glad. 

Varje övervintrande bi jag hjälper ut från stugan under våren gör mig

glad i själen. Varje liten humla likaså. 

Vi bestämde ju oss för att låta skogen häromkring vara, bli en 

vildskog - och med tiden en gammelskog. Det tar dock tid. 

Det har varit ett viktigt beslut för oss. Naturens mångfald är så

mycket mer värd för oss än de slantar vi kunde få ut ur skogen. 

Någonstans i närheten häckar ett hackspett-par. Dagligen ser jag 

dem båda, eller den ena, i närområdet. Vi delar också något. Vi delar

en liten skog som är vår lilla värld. Lite längre bort hör jag spillkråkan. 

Och mindre hackspetten som kommer och lite försynt hackar på tallgrenarna. 

Där hackspettarna trivs, där kommer det också att finnas boplatser för de

allt mer fåtaliga mesar som inte riktigt förstår sig på holkar utan vill ha just gamla

hackspettbon till sina små. Utan gamla, murknande träd, inga hackspettar, utan 

hackspettar inga tofsmesar och svartmesar. 

Till näst skall jag ta er med på en liten promenad i vår gammelskog. 

*

Nu skall jag dock gå och lägga mig - tidig uppstigning i morgon! 

ENDAST BRASAN SPRAKAR

Det har blivit måndagskväll och jag är tillbaka till stugan. Var en sväng till 

huvudstan för att fira gubbens kusin som fylde år. God mat, mysig båtrestaurang 

(en gammal skonert) och en chans att träffa människor man inte så ofta råkar på. 

Gubben stannade kvar i stan för han har ännu en klassträff att bocka av innan

han blir sommarskärgibo han med. 

Vi flyr som sagt fasadrenoveringen av husbolagets hus och stannar här så länge vi 

kan. Vi är som flyttfåglar. Kommer när snön smält och far hem tillbaka vid första 

frosten. Sådan är tanken i alla fall.

Ljudvärden där hemma, men alla maskiner som bänder loss tegel från fasaden, 

som sandblästrar och andra maskiner som gräver och liftar som höjs och sänks

i en evig rörelse, skiljer sig något från det jag hör här och nu. 

Kvällen har tystnat djuren, det är endast brasan som sprakar och så ljudet av 

mina tangenter. I övrigt är det total tystnad. Till och med

havet är tyst efter några dagars brus. 

Havskuften gör mig alltid så otroligt sömnig, innan jag vänjer mig med den. 

Klockan är inte speciellt mycket än, men jag kunde gå och lägga mig, ögonlocken

är tunga som blöta disktrasor. Dagen har varit solig och nästan sommarvarm och 

solen har satt sig i min hud. Den känns varm och frisk på samma gång. 

Som en sådan där utehud skall kännas. 

Brasan sprakar. Har inte orkat stiga upp för att tända några lampor. Vårkvällen är ljus och

himlen utanför är fortfarande varm gulorange, havet himmelsblått. 

En ensam tärna flyger förbi. Gubben ringde och önskade godnatt. 

Elden i spisen har falnat, dags också för mig att stiga upp från soffhörnet och gå och

lägga mig. Arbetsveckan sparkar igång i morgon bitti. 

Go natt!

 

MÖSS OCH ROSA BLOMMOR

Vinden har vänt, det har börjat blåsa från norr vilket antagligen betyder

att de där småljuva varma vårdagarna strax är ett minne blott. 

Den lilla doftpelargonen har fått flytta in tills det blir varmt

sådär på riktigt därute. Än är vi inte riktigt där. 

Hur mysig stugan än är vanligtvis, så blir den nog snäppet 

mer hemtrevlig när man har en växt på bordet. Växter är liv. 

"Ett liv på vår planet" av David Attenborough är boken

jag skall läsa till näst. Om det är ens lite varmt i morgon

skall jag sätta mig i solen och njuta. 

Både av sol och bok. 

Även om jag misstänker att boken kan ge mig endel

att fundera på. 

Men från globala tankar till små tankar om trädgården. 

Jag hade haft lite planer i huvudet om att årets 

sommarblomsfärg skulle vara blå, men så står jag där

i plantskolan och märker att det är rosa som jag lastar

i min kärra. Jag är inte speciellt romantisktfladdrig så

där som person, men det är något med rosa blommor som

tilltalar mig. Rosa och rost och vinrött och grönt. 

Det är mina favoriter. År efter år. 

Gillar ju kontraster också - när det ruffa "fulsnygga" får möta 

det ljusa fladdriga. Vilt mot formklippt. 

Hårda material mot mjuka former. 

Motvikt som skapar harmoni. 

Strävar ju också att den här trädgården skall ha en slags 

kontaktyta till omgivningen. Växtvalet i krukorna skall inte vara för

"vräkiga" mot den omkringliggande naturen. Även om 

de växterna är långt ifrån naturliga i miljön i sig, så skall de kännas

att de har samma lite återhållsamma känsla som den omkringliggande

skogen och de karga klipporna mot havet har. 

Som jag skrev i mitt förra inlägg så lade jag ut lite kvarglömda nötter

till fåglarna som hade det ganska tufft i vintern som återkom innan Valborg. 

Lite nötter hade fallit ner på marken och vips kom en liten skogsmus och bar

hem nöt efter nöt till sitt lilla skafferi där under en björkstubbe. 

Nog är det ändå fint med vår! 

Och med en trädgård att väcka. 

Ha en skön söndag alla!