KYLSLAGEN PÅSK OCH STUGÖPPNING

Det blev nu ändå så att vi åkte till stugan, vattnet kopplades på av en 

bybo som kan det här si så där tusen gånger bättre än vad vi gör. 

Det är krångligt med alla pumpar och kranar och vippstakar som skall 

vara i rätt läge för att vattnet skall forsa till. 

Vi är två stugor som delar på samma brunn så det är en hel del trixande, 

så vi har valt att låta proffsen sköta det här vår och höst. 

Samtidigt satte han på lite värme i stugan så det inte var helt iskallt då 

man kom. Men det tar ändå ett par dagar innan vinterkylan och fukten 

försvinner från stugan. Tredje dagen här nu, och nu börjar det kännas varmt och

mysigt inomhus. Tänder en brasa nu och då för att få bort vintern som satt sig

i väggarna. Men tar det försiktigt med eldandet - pipan är ännu kall och fuktig. 

Och så städar man...å städar. 

Försöker varje höst vara så noga med att inte lämna minsta lilla smula

ätbart i stugan, men i höstas blev uppenbarligen en skål med

Marianne-godis framme på en hylla (trodde väl den var tom, skålen) och

ja mössen har haft kalas i vinter. Små, små rödvit-randiga flisor av godis papper

fanns överallt!  Och dessa små pripelbajskorvarna. 

Hade också glömt ett par t-skjortor i hörnet av ett skåp, och minsann hade

inte mössen haft det som sitt vinteride, bara att slänga dem. Urk! 

Gick igenom allt annat, korgen med sockor och mössor och vantar, 

men de verkar ha blivit lämnade ifred. 

Mössen är söta - ute i naturen - men är inte överförtjust i dem så här

på vårkanten...

Och inte är jag så här på vårkanten överförtjust i hjortar och rådjur heller. 

De har, som jag kanske nämnt, ätit upp alla mina idegransbuskar och lämnat

bevismaterial efter sig dessutom, så ingen oklarhet i vem som är den skyldiga. 

Har precis beställt den taggigaste av alla taggiga rosor som jag skall ha i

stället för de uppätna idegranarna. Ha! Tugga på där om ni kan, hjortskrällen! 

Tog hemifrån lite nötter och pumpafrön som hade blivit oanvända hos oss och 

bjöd på lite godis åt fåglarna. Visst hittar de redan annat ätbart i naturen, men

istället för att slänga bort, tänker jag. 

Nej, det är inte det mest strålande fina påskväder precis, men 

ett otroligt skönt, nästan meditativt väder - även om det är kylslaget - 

Bara ett par grader varmt. Men fjärden ligger lugn och på håll hör man

knipornas flygt över vattenytan. Ett sådant underbart vår-ljud! 

Några av vikens övriga invånare har också anlänt. Knölsvanen och storskraken, 

men inga ejdrar hörs och ingen skäggdopping syns till, men de kanske kommer? 

En annan som kanske kommer är mina mängder av snödroppar som jag i höstas

planterade i ett tråg. Än har bara några få tittat fram ur myllan, så kanske de 

övriga också sticker upp om ett tag? 

Så här startade våran påskhelg. Efter att kojan och annexet blev putsade och sängarna 

bäddade med rena lakan var det dags för bastu. Nu är allt rent - till och med vi själva.

Och en ny stugsäsong kan inledas! 

Ikväll blir det påskmiddag med lamm, rödvinssås och vitlökspotatis och sparris. 

Och pasha. Och äggletning och sådant. 

Vår familj är inte speciellt religiösa av oss så har nog inte alls kolla på 

vad som skall ätas när under påskhelgen. Beroende på vilken dag vi hinner

sammanstråla - då blir det Stora Påskmiddagen. 

Så på tal om det: 

Glad påsk  från mig till er alla! 

 

EN LITEN UTFÄRD TILL HAVET

Förra fredag åkte jag och min kompis på en lite utfärd till Hangö, 

Finlands absolut sydligaste spets, i hopp om att se lite flyttfåglar komma

inflygande då sydliga vindar utlovades. 

Dessvärre blev det mer storm, vilket kanske inte syns på bilderna, 

men det luggade rejält kan jag lova. Luvan hölls knappast på då jag var på den

sydligare sidan av Hangö udd. Även om det var sydlig vind så var den

knappast varm då den ändå tog med sig en isig andedräkt från ett isigt hav. 

På norra sidan av udden var havet ännu istäckt, men här på den södra sidan

kunde man ändå skönja öppet hav, kanske en kilometer ut, om alls mina

ögonmått håller streck. 

På den sydligare sidan var det mer lä och där låg isen ännu tryggt förankad i 

sin vinterskrud, men det skall väl inte dröja länge innan den får ge sig. 

Våren kommer med rejäla kliv, lite tidigt så Gubben Frost kan ännu ge igen, 

men ändå känns våren nära nu. 

På hemvägen såg jag på flera ställen rådjur som hade tagit sig ut på åkrarna

för att förse sig med det späda, späda gröna som börjat växa där. 

Lärkorna och tofsviporna flög på åkrarna de med. 

Vårtecken de med, om något! 

 

Jag besöker den här stranden och naturstigen nu och då, nu var det

något år sedan senast, men kvar är den sista biten av vraket som en gång

var ett skepp. Fartyget Palawan som lastad med vedlast 1932 började

brinna utanför stranden, gick på grund och slutligen drev delar av 

skeppet upp på stranden, och där är de än nästan hundra år senare. 

Där har det legat år ut och år in. Om en vrakdel nu kan uppleva något, 

vilket är föga troligt, men om så tänk vad det kunde berätta! 

Denna gång kunde jag tyvärr inte promenera så långt vilket en envis

ryggskada satte stopp för, men man får njuta av det man kan. 

Man kanske inte kan bestiga Mount Everest, men man kan upptäcka det fina

och allt det vackra man kan nå. Eller som Ernst säger:

"I det lilla bor det vackra".

*

På tal om ryggbesvär. 

Kommer aldrig att glömma den gamla damen som giktbruten 

kom in i den blombutik som jag jobbade i för snart 30 år sedan. 

Hon gick nästan i 90 graders vinkel. 

I mitt stilla sinne undrade jag om hon alls kunde se sina

blommor där på bordet i sitt hem, så krum som hon var. 

Hem till sig köpte hon en lite bukett vårblommor, och som om 

hon läst mina tankar så sade hon:

"Jag kanske inte hela tiden kan se min blommor där på bordet, 

men jag vet att de finns där, och jag kan känna doften! Det räcker".

När jag slog in priset för den buketten drog jag av en rejäl rabatt.

För det kändes som det enda rätta. 

Det kanske blev ett litet minus i kassan, men ett stort plus i min själ. 

Och nu 30 år senare kan jag så väl förstå det där. För vad som än 

hindrar en, vilka utmaningar - tillfälliga eller bestående - man än har

så finns det alltid något i ens tillvaro som är tillgängligt och som man kan njuta av. 

Och som man bör göra. Ta till sig, glädja sig åt. 

*

Men nu, nu skall jag ta och ha en date med John Blund. 

Gör ni det med! 

Kram från mig

 

DET BLEV INGEN SVAMP

Åkte till stugan för att stänga ner inför vintern, jag tycker ibland att jag gör det 

i två, tre omgångar, men det finns en viss logik i att det blir så. 

Någonstans där i början av september gör jag den första delen av att 

försätta stugan i vintervila. Plockar hem sådana matvaror som inte kan

bli kvar över vintern (konserver och torrskaffning som håller på att gå ut, 

mat från frysen...sådant)

Tömmer krukorna på de sommarblommor som ser eländiga ut. Sätter

blomlökar. Den här hösten har ju varit extra varm så vi har kunnat ha vattnet kopplat 

längre tid än vanligt. Har faktiskt inte varit en enda frostnatt ens! 

Så när och hur stugan stängs för vintern varierar från år till år. 

Det blev en överraskning att det faktiskt kom en liten storm på helgen. 

Jag hade mest kollat in temperaturen och att det skulle vara soligt och fint. 

Men en liten höststorm är ju alltid välkommen! Det susar fortfarande i mina öron efter 

att jag varit ute i den hårda blåsten flera dagar. 

I veckan fyller lillungen  (27) år, och det är ju så att man minns den sista tiden man var gravid

ganska bra. Jag minns att den hösten var det isande kallt. Inte alls som nu. Hade iklätt mig i både

stövlar och handskar då jag besökte biblioteket, för är låna böcker att läsa om 

jag skulle stanna en tid på sjukhuset (hade alltså en graviditetshepatos som skulle följas upp). 

Det var så kallt, så mörkt och så regnigt. Alla löv hade redan fallit från träden. 

Om det nu är något att hurra för med klimatuppvärmningen så är det kanske

de längre och varmare höstarna? Om man skall plocka fram något positivt. 

Och fler stormar. Stormar i lagom styrka då om man får be. Så det luggar i

håret men att man inte får en massa stormskador. 

Om en fick välja alltså. 

Har som jag kanske nämnt dammat av mina penslar och plockat fram akvarellpappren. 

Det är otroligt roligt, men så himla svårt att få både färg och pensel att lyda det mitt

huvud säger att det skall bli...

Det var så rofyllt att sitta i stugan och skissa medan stormen ven i knutarna och

brasan knastrade stillsamt. 

Eftersom de fortsatt utlovat ganska så vamt så hade jag kanske kunnat vänta ett tag

till med att föra de krukväxter som skall övervintra in i annexet, 

men gjorde det nu ändå på samma gång - så är det gjort. 

I år blir det inte så många. Buxbomsklotet, någon sedum som passar enligt mig i 

kruka och så sammets-sumaken förstås. Grävde också upp ett par rosor som inte riktigt

trivdes där jag hade planterat dem och där jag till nästa år faktiskt vill ha något mindre spretigt 

som en slags motvikt till skogen bakom (granar - spretiga) och perennerna i 

framkant (också spretiga). Idegranarna som jag skall klippa till klot bara de växt

till sig fick sina skydd mot hjortarna, resten av trädgården borde klara sig. Man kan 

ju inte ingärda hela trädgården, så man får välja sina skyddsobjekt och låta

resten klara sig själv. Men idegranarna - de vill jag ha för mig själv! 

En liten burk med inlagda gröna tomater kokade jag också här för ett tag sedan. 

I år hade jag inga egna tomater så en kompis till mig var snäll nog att släpa hem

sina omogna tomater till mig. Sååå gott till höstens mustiga kötträtter! 

*

Men ja, det blev ingen svamp. 

Pysslade på med så många andra saker att plötsligt var

det tid att åka hemåt. Så kan det bli ibland. 

Kram från Maggi

 

KALENDERN GÅR HÖSTERUT

Det känns inte riktigt klokt att det precis strax är oktober! 

September har bara rusat förbi och det utan att jag gjort något speciellt alls! 

Är det så här det är att vara pensionär, undrar jag och märker att mina

dagar bara flyter iväg utan att jag ens riktigt märker det. Okej, jag unnar

mig långa sovmorgnar och långfrukostar lite titt som tätt och det tycker jag 

faktiskt jag är lite värd också! 

Har inte ens börjat fundera på att försöka hitta ett nytt jobb, nej den här 

hösten har jag tänkt ge mig själv. 

Sitter på stugan, ute på den sk "bakre terrassen", den mot skogen. Jag hör hund-

skall på håll, och ett skott. Det är jakt på gång. 

Det känns fortfarande lite avigt att kunna ge sig iväg till stugan när som helst,

som tex en onsdag. Vilket jag gjorde. Jo, jag kunde ju tidigare också jobba

från stugan, men det krävde ändå att packa ner hela jobbarsenalen och oftast 

kändes det inte mödan värt för bara några dagar. 

Men nu har vi varit här i några dagar och jag har rensat upp i rabatterna, 

städat upp i odlingslådorna och skördat de sista örterna. 

Lillungen kom ut igårkväll. Har knappt sett skymten av honom på

ett par månader då han både studerar, sommarjobbar 

(fast det tog slut förra weekenden) och gör sin obligatoriska praktik. 

Han fortsatte efter smed-studierna med att utbilda sig till svetsare, och

det är väldans praktiskt med en praktiker i familjen! 

Vår fina, och sylvassa, häcksax, som vi också använder till att

klippa vass nere vid stranden med har fått ett nytt handtag av stål. 

Det gamla av trä mådde inte så bra av att bli blött lite nu och då, men nu

är det problemet löst. Tror att det är med träskaft på verktyg lite samma som med

moderna fönster. Kvaliteten på virket är inte vad det var förr då man valde 

bra tättvuxet virke till både fönsterbågar och verktyg. 

Den här häcksaxens bett är mycket bra, men träskaftet höll bara ett par år. 

Och jo, det förvarades nog torrt i lidret. 

Eftersom det har börjat bli lite trångt i mina rabatter så tänkte jag göra 

ett litet experiment. Snubblade över storpack av både krokus och snödroppe till

en nedsatt peng och kunde inte riktigt motstå...

Skall testa med att sätta lökarna i det gamla tråget som jag har.

I min fantasi sticker där i vår upp en liten "äng" av krokus och snö-

droppar. Eller så inte...återstår att se. Nästa vår! 

Tills dess, tänkte jag skriva, men även om jag varit lite lat med

skrivande nu i september så lär jag nog sätta mig vid tangentbordet

lite oftare bara vädret jagar mig inomhus! 

Kram från Maggi

 

VILLA-AVSLUTS-AFTON

Det regnar, ett stilla stril, skönt att lyssna på, men bidrar till att 

allt känns fuktigt och kallt. Och jag fryser. Klär på mig en

dunväst över den långa fultröjan och huttrar till. Fötterna 

känns iskalla. Borde hämta ett par sockor, men orkar inte stiga upp för

att gå in och leta efter ett par. Stuvar mina bara fötter i ett par sneakers 

och hoppas att de skall hjälpa till att få fötterna varmare. 

Sitter på verandan och skriver. Visst kunde jag gå in, men då försvinner

ljudet av regnet, och det vill jag inte. Kanske regnet skulle ge lite nya svampar

i skogen? Den senaste tiden har det varit rätt torrt just här hos mig. 

I och för sig, så hinner de knappast växa upp innan det är dags att packa ihop

oss och resa hemåt. Till staden, till golvvärme, innetoalett och hämtmat! 

Och fultröjan skall få en sväng i tvättmaskinen - som så mycket annat. 

Skall bli intressant att se hur Iris-katten kommer att ta det med stadsliv igen? 

Att bli innekatt efter ett par månader som frigående katt. 

Jag har njutit av att se henne tassa omkring, hämta en näbbmus nu och då och hitta

en solig och varm plats för sin eftermiddagslur. 

Hemma i stan skulle jag aldrig vilja släppa henne fri, till det finns det för mycket trafik,

men främst är jag rädd för en massa illasinnade människor, faktiskt. 

Bilar kan man lära sig att akta, men att läsa människors avsikter är inte lätt. 

Inte för en katt som bara mött snälla människor och har total tilltro till människornas

välvilja. Bara att läsa till exempel på Facebooks kattforum för att inse att 

katter inte populära hos alla. 

Katter äter miljoner fåglar varje sommar, sägs det. Jag har otroligt svårt att 

tro det. Mina katter har under alla trettio år med katt tagit väldigt få fåglar. 

I somras, som några sommar innan, har vi ett svalpar som byggt bo under vår brygga.

Och på bryggan har sädesärlan sitt bo. Första gångerna Iris gick ner på bryggan

anföll svalorna henne, men hon visade noll intresse för dem. 

Likaså fick sädesärlan vara ifred. Också då hela familjen trippade omkring på

bergen och jagade småkryp fick de vara ifred för Iris. Och svalorna, de slutade helt

bry sig om henne då hon gick ner till bryggan. 

Annat läte var det när minken kom. Då blev svalorna lite stressade nog. 

Vi råkade se när den kom och gick själva också ner till bryggan för att jaga 

bort minken, men den hann smita någonstans i gömman innan vi hann ner. 

Ett par timmar senare såg jag hur Iris verkade väldigt nyfiken på någon 

under trappan ner till stranden. Och vips hoppade minken fram, och Iris efter. 

Minken sprang igen ner till bryggan, men Iris, som inte är mycket större än minken,

rusade efter och jagade iväg minken! 

I skrivande stund, då ovannämnda skedde för en vecka sedan, har svalboet fått

vara ifred. Det är alltså svalornas andra kull som nu snart skall bli flygfärdiga. 

Nu är det ju kanske inte heller helt riskfritt att ha en frigående katt här i

skärgården heller, men riskerna är ändå färre. 

Vi har lo här, och så havsörnen förstås. 

Av de två tror jag lon är en större fara. Det verkar ändå som om Iris inte går så

långa turer utan håller till ganska nära stugan ändå. Och så får man hoppas att

lon inte känner för att ta vägarna förbi just här. 

Nähe, nu skall jag ta och börja värma bastun, det skall bli

villa-avsluts-aftons-bastu ikväll och en middag bestående av

lite ditt och datt från ett allt sinande skafferi. I morgon blir det

middag med vänner som faktiskt aldrig tidigare besökt vår stuga! 

Skall servera en fisksoppa med lite hetta - passar bra när hösten står

och stampar i farstun. 

Ha en skön helg alla! 

Kram från Maggi

 

HÖSTTYSTNADEN

Höstens tystnad är annorlunda. Eller kanske alla årstider har sin egen sorts

tystnad. Sommarens tystnad här ute i skärgården är liksom lätt som en fjäder, 

medan höstens tystnad på samma plats är liksom tyngre. Den lägger sig lite

mer kompakt omkring en, och den kryper intill en på ett annat sätt. 

Det skall bli regn idag, man ser det på molnen. 

När det är så här tyst kan jag höra de allra första dropparna mot

bergeniabladen som växer precis här nedanför verandafönstret. Talgoxe-

familjen tjattrar runt i den närliggande tallen. 

Köpte förresten en påse nötter när jag senast var till butiken. Det är väl inte läge än

att börja sätta ut mat åt fåglarna, men passade nu på när det fanns. 

Snart är det ändå höst på riktigt. 

Det är ett skönt regn som kommer. Så där stilla, nästan lite försynt. 

Havet ligger fortfarande alldeles spegelblankt. Det skall ändra läser

jag på min väderleksapp. Till eftermiddagen skall det blåsa upp. 

Skall gå och bunkra upp med ved både till bastun och in till stugan. 

Katten hade lyckats med konststycket att låsa in sig i bastun här under

morgonen. Hörde henne jama, men kunde inte lokalisera varifrån jamet

kom. Det lät så litet och ynkligt, hennes jamande. Inte som när hon

smått uppfodrande påpekar att matskålen är tom. 

Den uppmaningen tar man inte miste på. 

Där ligger hon nu på veranda-soffan 

och tar igen sig efter morgonmålet, och bastuäventyret, 

innan det är dags för lite lunch. Regnet har upphört och jag

skall också ta och aktivera mig lite.

Iklä mig gummistövlar och kliva ut i hösttystnaden. 

Kram från Maggi

 

DESSA HETA DAGAR

Vaknade till ett åskväder på håll. Såg på min åsk-app att

åskan närmade sig och låg och väntade på att det skulle

blåsa upp en sval bris och kanske regna lite smått också. 

Jo, pyttsan! Åskan drog förbi och dog ut, så där som den brukar.

Bara att stiga upp till en ytterligare solig och het dag. 

Det är igen en dag för ett nytt värmerekord. Det blir med största

sannolikhet den 20:e dagen i följd med temperaturer över 30 °C

(någonstans i Finland). 

Jag vill kanske inte direkt klaga, jag har semester, sitter på en

udde vid havet där det oftast i alla fall kommer in en lite bris från havet. 

Den är inte sval, men den fläktar. Lite. 

Men hettan lockar inte mig till att vara aktiv på nästan något sätt alls.

Sitter helst i skuggan och läser. Och som jag har läst! 

Bok efter bok efter bok har betats av medan solen vandrat sin gång

och jag har gått i motsatt riktning för att hitta skugga. 

Ogräsen frodas och målningsburken står och väntar på svalare dagar. 

Jag har inte åkt på en enda utfärd till de närliggande "sommarstäderna" som

jag brukar, och inte har jag besökt sommarteater heller, som jag brukar. 

Sover ute på verandan, med fönstren öppna mot havet, så jag sover gott. 

Gubben har flyttat till annexet och dess gästsäng. Där får man upp dubbeldörrar

mot havets bris. Han sover också gott. 

Har alltså inget att klaga på, verkligen inte. Mår inte direkt dåligt av

värmeböljan, men jag gillar inte den heller speciellt mycket om jag skall

vara ärlig. Den gör mig trög och trött i huvudet. 

Och i kroppen för den delen också. Känns som om sätesmusklerna är

den enda muskeln som får "träning" då jag flyttar mig från en stol

till en annan med något läsbart i handen. 

Vi brukar inte ha alger vid vår strand, detta är så pass inomskärs, 

men här för ett par dagar sedan började de dyka upp. Andra gången

någonsin faktiskt. Visst, vattnet är skönt varmt, för att vara havsvatten, 

till följd av den långa värmeböljan, men priset är alger...

Enligt prognosen skall detta vara den sista tokvarma dagen. 

För att vara ärlig så ser jag fram emot lite svalka till helgen. 

Tills dess skall jag fortsätta med att inte göra något alls. 

Kram från Maggi

 

SEMESTER OCH TRÄDGÅRDSSKÖNHET

 

Egentligen borde jag både rensa och ansa i blomrabatterna, men när

termometern dallrar närmare +30°C så känns det inte riktgt lockande. 

Trädgårdsskötsel för min del får räknas i att jag vattnar nu och då. 

I år har jag inget ätbart i mina odlingslådor utan satsade på lite snittblommor

istället. Luktärter förstås och så sådde jag den här galet vackra kornvallmon!

'Amazing Grey' heter sorten och den är just så fin som det utlovades!

Det här är den första blomman som slog ut. Så fin med sina

flortunnna kronblad. Tänk att man kan bli så glad över en liten blomma bara?!

Inte för att jag i övrigt heller har något att klaga på! 

Har inlett min semester som firades med lite rökta räkor från torget. 

Sitter på verandan och skriver och på håll mullrar åskan. Vinden

har tagit i, och just nu blåser det så där uppfriskande svalt. 

Linnegardinerna dansar i det öppna fönstret. 

Håller ett halvt öga på fågelholken utanför. Där har blåmesen

häckat i år. I ögonvrån tyckte jag att jag såg en unge flyga ut. Nu är ena

föräldern vid holken och försöker locka fram följande unge,

som nog kikar i hålet redan, men kryper tillbaka i holken igen. 

Har kameran inom räckhåll, men de är så snabba när de väl

bestämmer sig för att flyga ur boet. Borde egentligen, om jag skulle

vilja få riktigt bra bilder, rigga stativ och använda fjärrstyrd

serietagning, men så långt sträcker sig inte min energi idag. 

Kanske flyger den ut idag, kanske inte. 

Åskan har dragit förbi och jag tror jag skall gå och 

plocka lite jordgubbar. Det blir bra! 

Kram från Magg

 

SVALOR, ROSOR OCH ANTIKA FYND

                                         

Efter Sydkoreas fuktiga hetta kändes det faktiskt riktigt skönt att landa

ute i den svala (läs kyliga) skärgården där luften känns fräsch och frisk. 

Men nog skulle det ju vara välkommet med lite sommarvärme ändå. Så där lagom, 

om man får be. Här på stugan har jag varje kväll tänt en brasa för att

jaga bort kylan och fukten. Och förvisso hör jag till de som tänker att man

kan alltid klä mer på sig, men är det för varmt så måste man bara utstå...

...men liiiiite sommarvärme skulle inte skada. 

Svalorna, som har bo under bryggan, har tre ungar som ringmärktes häromdagen. 

Iris-katten som ibland tar sig en promenad ner till bryggan har lärt sig

att det inte lönar sig. Där får man kring öronen av upprörda sval-föräldrar. 

Förirrar hon sig dit så får hon snabbt ta skydd under vårt terrassbord vid bryggan. 

Terrassbordet som ser nästan övergivet ut. Så kallt som det varit har vi inte haft en 

tanke på att tassa ner till bryggan för frukost eller middag. 

Fördelen, eller vad man nu kan säga, med det svala och tidvis regniga vädret är

att man ids på ett annat sätt åka iväg på diverse små utfärder. Skulle det vara tokhett 

så vill man ju bara stanna vid havet och svalka sig. 

I helgen var det antikmarknad i Fiskars och jag fick min mans systerdotter med-

lurad på en sväng dit. Hon jobbar som scenograf i praktiken över hela världen och 

till och med hon tyckte antikmarknaden var både kvalitativ och skönt befriad från en

massa "strunt". Och det tyckte jag med. Det är några år sedan jag senast besökt 

Fiskars antikmarknad, så det var en glad överraskning för mig också att det inte

smugit in en massa kvasi-antik-handlare utan att det faktiskt hållit standarden. 

Har egentligen inget större behov av att hitta något, men gillar att kolla in

vad som finns ändå. Och visst hittade jag ett par saker som jag inte riktigt

kunde motstå. Det ena var en champagnekylare i tenn man nu verkligen inte

"behöver i sitt liv" men som jag bara gillade så skarpt. 

Det är något med den där dragningen till 1700-tals formgivning som jag faller för. 

Och för tenn. Märker att jag alltmer börjat gilla tenn. 

Den där lite märkliga kannan med sina vete(?)kärvar, blåklintar (?) och en märklig svan 

på locket - av tenn - är just en sådan pryl som jag tycker om att fynda. 

Faktum är att vi har användning för en sådan liten kanna. Och så har den 

just det formspråket som jag gillar och så är den lite knasig. För antikt behöver inte

alltid vara så högtidligt och allvarligt. 

*

Kanske både mina antikmarknadsfynd och rosorna från trädgården som jag 

plockade in innan sommarstormen på något sätt hör ihop?

En slags robust gammeldags romantik. 

Rosorna doftar alldeles otroligt starkt och gott. 

Och hör på något sätt ihop med det gamla slagbordet, kökssoffan 

och bordduken av linne och de där tenn-grejerna jag hämtade hem från marknaden. 

Det är något med de där genuina materialen som liksom hör ihop och som skapar

en stämning av flydda tider som jag så gillar. 

Jag fantiserar ibland på om vi alla har levt förr, i ett annat liv, och

det är den tiden vi vill återskapa på något plan? Som vi känner oss hemma i.  

Då hade jag levt mitt förra liv på 1700-talet, kanske en bit in på

1800-talet. Det är mitt estetiska århundrade. Sedan skulle jag för 

allt i världen inte velat ge upp den tid vi lever i nu med all teknik

som vi har att tillgå. Några knasiga världsledare hade man kunnat skippa och

ha en mer harmonisk tillvaro på jorden. Men ja, man får väl ta och göra det bästa

av vad man kan påverka. 

Och plocka in rosor som fyller ett helt rum med romantisk rosdoft. 

Och hälla mjölken i en lite tassig kanna som för ens egna blick är vacker. 

Skönhet finns alltid och enbart i betraktarens blick! 

Kram från Maggi

PACKA UPP OCH PACKA NER

Efter att vi landat från Syd-Korea blev det ett par arbetsdagar, en kusinträff,

en 70-årsfest och en 40-års dito innan det (äntligen) blev dags att 

landa i en stormig skärgård. Packa upp och packa ner. Delvis samma kläder. 

De där för varmt väder. 

Efter den tropiska hettan kändes det extra skönt med både vind, 

och regn och ja...sommarkyla. 

Kan tänka mig att det, sommarkyla, blir en turistattraktion i framtiden om världen 

forsätter att glöda och somrarna på så många håll i världen blir

outhärdligt varma. Det var 32 °C som mest under den tid vi var i Seoul

och enligt de lokala är det ännu ingenting. 

För mig var det hemskt! 

Och hur hett det är och skall bli i Europa nu också...

...nej tacka vet jag en sval nordisk sommar! 

Vinden från norr som är sval men inte kall, hård men ändå

sommarsnäll på något sätt. Samma vind i oktober - det är vassa grejer, det! 

Mina linnegardiner hänger på en öppen veranda och tar lite stryk varje gång de

blåser så jag har slutat försöka få fållen snygg. Den slits sönder när gardinerna

dansar mot väggar och möbler, beroende på vindstyrkan. 

Jag tänker att gardinerna är skärgårdsvindsfransiga på ett charmigt sätt.

Punkt! 

Iris-katten njuter också av friheten på stugan. Hon är så slut efter alla nya intryck så

hon däckar redan tidigt på kvällen och sover som en stock hela natten. 

Har ännu några veckor kvar att jobba innan det blir dags för mig att ta sommarsemester. 

Men även om jag under de här veckorna kommer att jobba mer än vanligt för att

halva personalen är på semester, så känns det ändå lite som semester när jag kan göra

det från stugan. Evinnerligt tacksam för min arbetsgivare som tillåter distansarbete. 

Har turen att ha ett eget arbetsrum också här på stugan så de övriga som stannar 

här med mig behöver inte gå på tå för min skull, och jag får den ro jag behöver

för att göra mitt jobb. Men när det är dags att stänga ner så kan jag bara 

direkt stiga ut i sommaren och sommartillvaron.

Så skönt med lite Vitamin Sea! I synnerhet när vi alla drog på oss en sommar-

förkylning under resan. Tippar på att det var personen som satt bakom oss i planet 

och bara hostade och hostade som smittade oss...

Men det är så det är på flyg, man kan ju knappast be personen avlägsna sig. 

Hade varit lite för drastiskt. Heh. 

Till slutet av veckan skall det bli riktigt busigt sommarväder med vind i 

stormstyrka och kanske, kanske lite åska! 

I väntan på det packar jag upp sköna sommartröjor och varma tights

att iklä sig. De fladdrigaste linneklänningarna får ännu vänta på lite varmare 

sommardagar. För visst kommer de också att komma. 

Kram från Maggi

 

EN KVÄLL I EN SKYMNINGSTRÄDGÅRD

Av olika orsaker har det blivit färre veckoslut, och kortare

tid att vara på stugan i år än vad det varit på många år. 

Och där det i fjol blev att bosätta sig där hela sommarhalvåret, 

så kommer det att hinna bli juli innan jag återser min trädgård igen. 

Därför kändes det lite speciellt att få traska runt där i trädgården

och ta in stämningen av försommarnatt. 

En av favoriterna är majlök (Allium 'Zebdanense') Fattar inte att jag inte

planterat den innan? Men det är väl lite det som är charmen med

en trädgård, man stöter ständigt på nya skönheter. 

Endel trivs i trädgården ens, andra inte. 

Allium och narcisser ogillas ju av hjortar så det gillar vi! 

Jag gillar också det här med att ha vita blommor som 

blommar vår och försommar. Just för att de lyser så fint i 

den allt mer ljusnande natten. Det blir nästan lite trolskt! 

En av mina favoritnarcisser är sorten 'Thalia'. På bilden är det 

dock en annan som är större och liksom "plattare i ansiktet"

men som också är så fin! Och så rosenbräckan, den vita. (Saxifraga)

Den blommar så fint vid mina hundars gravsten som skymtar där bakom. 

I år har det också blivit att jag valt vitt tema till sommarblommorna. 

Nu har jag inte fyllt riktigt alla krukor och urnor som går att fylla när

jag insåg att jag inte kommer att hinna vara så mycket på stugan i juni. 

Och även om jag har ett hyfsat bra bevattningssystem så litar jag

inte fullt ut om det skulle bli riktigt, riktigt varmt. 

För att det nu inte skall bli bara vita blommor, så måste jag ju 

slänga min kameralins mot den rosa klematisen. Har nog någonstans

uppskrivet vad det är för sort...man tror att man minns vad man stuvat

ner i myllan, men jag gör nog inte det. Mitt instagram har blivit mer och 

mer en minneslista gällande växter. Den här tiden på året funderar jag

på hur mycket foton på växter från trädgården jag kan stuva dit? 

Nu skall jag kolla nyheterna och sedan glo på

serien Badehotellet. Jag har sett den innan och är en av de få

serierna jag orkar eller ens velat se på nytt. 

Något i serien gläder mig. En skön glädje, även om det 

finns moln även på seriens himmel. 

Kram från Maggi