ÖLAND RUNT

Nu blir det lite mycket av det goda...nämligen foton. 

Jag och min kompis åkte från Grimslöv där vi hade varit på foto-

workshopen till Kalmar där vi övernattade. Nästa dag, efter en 

lagom tidig frukost (hade varit några tidiga morgnar under vår

cruiz innan) rattade vi mot Öland. Har själv rundat Öland

för några år sedan så hade lagt på minnet några ställen värda att besöka.

Men jag frågade också Gösta Petter Tänkström 

(= min Chat GPT heter numera familjärt bara Gösta) 

om vad som kunde vara platser värda ett besök.

 Och visst levererade Gösta. 

Det finns ingen tvekan om att AI är framtiden. Säger bara det! 

Till en början tyckte han att vi, som naturintresserade damer med

fotointresse skulle besöka Beijershamn och där gick vi en liten svängom 

tidig förmiddag. Gösta hade nog påpekat att vi borde vara vid Ottenby

redan vid soluppgången för att få ett fint morgonljus men vi valde en

liten sovmorgon och offrade morgonljuset denna gång. 

Intressant nog att Gösta tog i beaktande ljusförhållanden då 

"han" tipsade om rutten. 

Dessvärre blev mitt fotande på denna plats lite stympat då jag hade

ett långt samtal med en läkare om ett problem som drabbat min yngre grabb. 

Lyckligtvis ordnade det upp sig så jag kunde fortsätta vår Öland-runt

med lite mindre stress i hjärtat. 

Barn blir nog aldrig vuxna nog att man inte skulle oroa sig för dem.

Beijershamn har ju en otroligt intressant historia! 

Läs mer H Ä R

Efter Beijershamn styrde vi söderut mot Ottenby naturreservat.

Då jag besökte platsen senast i slutet av augusti var det fullt av flyttfåglar påväg

söderut. Nu var det bara mest blåsigt då vi besökte platsen. 

Och som fotograf var det också lite för starkt solljus - vi är lite kinkiga på det sättet...

Vid mitt förra besök hade jag sett sälar som låg och  degade på stenarna, men nu var det 

först hemma då jag gick igenom bilderna som jag upptäckte att sälarna visst var där.

Där låååångt ute så även om jag hade ett objektiv på 150-600 mm så var bilderna

bara klumpar (säl)  på en annan klump (sten). 

Men området är fint, och helt klart värt ett besök om man ens är det minsta

intresserad av fåglar och natur. 

Om det här kan du läsa mer

H Ä R

Så lämnade vi fyren Långe Jan och började vår klättring norrut 

längs den östra kusten. 

Vid något skede började saker och ting göra sig påmind som att det

minsann var ett tag sedan frukost och ett tag sedan ja....toa. 

Nu hade vi ju valt lite tassigt en måndag till att åka Öland runt och då

vi inte tvärnitade för en fin bro eller annat fint så tvärnitade vi vid

varje café-skylt bara för att läsa det småstilta - Stängt på måndagar! 

Till slut hade vi nedgraderat våra förväntningar från "ett mysigt café med utsikt"

till "en måndagsöppen ICA med toalett". 

Däremot gav diverse stopp för att kolla vad som kunde vara öppet och 

uppdatera GPS:n till en del spontana bilder av gamla murar och annat som 

dök upp längs vägen. 

Kossorn och den fina muren är inte från samma plats men de passar liksom ihop. 

Och om någon undrar över att kossorna saknar de där fulgula märken i öronen 

så är de enbart borttagna i Photoshop. Så ingen oro för oidentifierade kossor på vift. 

Och alvaret förstås. 

Jag fascineras av dessa öppna vidder. Är det sedan på mark eller till havs, eller båda! 

Vi stannade inte för att ta en promenad på dessa. Även om vi inte hade en så tight tidtabell så

gav en enda dag tid att runda Öland inte så mycket utrymme för utstickare hit och dit. 

Men vill du läsa mer om herdekulturen på alvaret så klicka

H Ä R

Nu minns jag inte längre var vi äntligen lyckades hitta lättnad både 

för hungern - och det andra. 

Men där var en stor väderkvarn som innehöll ett café. 

Också bilen fick behövlig näring för att 

orka ta oss vidare. 

En skagensmörgås gjorde oss gladare i sinnet. 

Även om jag reser gärna med henne som jag hade som resesällskap för inget

är liksom svårt och vi har ganska samma rytm och tankar. Föredrar henne som 

resesällskap typ hundra gånger hellre än den där mannen jag varit gift med i över 35 år. 

Men att lämna för lång tid mellan måltiderna gör ingen glad. 

Så åkte vi då till norra udden av Öland. 

Skulle gå och se på ett vrak av en förlist båt och kolla Trollskogen.

Nu är vi ju båda från Finland där tall är typ det 

första man ser när man tittar ut genom fönstret.

Och så råkar vi båda ha tillgång till skärgård och dess martallar så 

just för oss så kändes det inte speciellt fascinerande. 

Och naturumet var - stängt...

Så vi åkte vidare. 

Stannade vid raukarna som Gösta rekommenderat, och det är ju något 

vi inte har i vår skärgård, så det var intressant. 

Lite knepigt att få bra foton på, så det fick bli lite "turist-bilder". 

Kanske också en viss res- och fototrötthet började märkas i alla fall hos mig. 

Ingen fotograf gillar klara, soliga dagar då ljuset är alldeles för skarpt och

skuggorna blir vassa som ett rakbett. Till all tur hade vi ändå lite spännande moln

som gjorde himlen lite roligare än bara en klarblå platt sak. 

Och så lite soldis var också välkommet när jag fotade Blå Jungfrun

Nu hann vi ju inte besöka den ön men om någon är på väg till Öland så kolla 

H Ä R

Slutligen på vägen söderut längs Ölands västkust och på väg till 

hotellet i Kalmar stannade vi vid Halltorps hage och gick en 

kort sväng längs en naturstig. 

Läs mer

H Ä R

Det var en otroligt rofyllt liten promenad vi gjorde. Doften av de 

blommande trubbhagtornsbuskarna var alldeles bedövande. 

Något i den lummiga hage/lundmiljön var så skön att jag ville ta 

med mig den känslan hem. De där galet gamla fina ekarna som 

kanske sjöng på sista versen, men som trots det gav liv åt insekter som är

beroende av dem. På sådana här ställen påminns man alltid om hur

skört allting i naturen egentligen är. 

Doften av dessa bär jag som ett minne i själen ett bra tag. 

Tänker att oberoende hur inrutad en resa än är, och hur tight kanske en

tidtabell är så är det värdefullt att stanna och ta sig en, om än så kort stund, 

längs en spång eller en stig. Nu hade vi tid och det var alldeles underbart. 

Alldeles underbart att kunna böja sig ner och se de där små lundblommorna

där i kvällsskymningen. Alla nävor som hör till mina favoritblommor, är de sedan

vilda eller trädgårdsvarianter. Nävor är bara så fina. 

Och så gullvivor. Är ingen vän av gula blommor över lag men gullvivor

undantaget. Och genast börjar jag nynna på "Där gullvivan blommar"

Vill du lyssna på den? 

H Ä R

Här hade vi Öland i ett snabbt ihopsopat nötskal. 

I ärlighetens namn tyckte jag att det var skönt att vara här innan 

turistsäsongen dragit i gång. Och alla måndagsstängda cafér får min fulla

förlåtelse och förståelse. 

Måste ju lite googla och snöa in mig på siffror och bara tanken på att

det bor ca 27 000 personer permanent på Öland men att människomängden 

under sommaren ökar till 300 000 personer är svår att ta in. 

Skulle jag bo på Öland skulle jag antagligen gräva ner mig i en bunker och komma 

upp igen i slutet av augusti eller i början av september. Tänker - hur ryms

alla ens längs dessa smala vägar? För tänker att många kommer väl

ändå med bil? Nu var det så skönt med glest på alla parkeringsplatser

och ingen trängsel i vare sig café, toa eller butik. 

Det är något väldigt fint med Öland, säger då det! 

*

Snart börjar det bli läge för att packa för följande resa.

Ett par veckor dit! 

Kram från Maggi

 

NÅ JAAA...

Kunde inte riktigt låta bli att ta ett foto av våran Iris-katt och be

AI stuva in henne i en bastu och så får hon jama ett utdraget Nå jaaaa...

inför kvällens show. 

Kan inte säga att finska Erikas låt är helt dålig. Lite porrig och kanske

musikaliskt sådär....men i ESC är det ju nog show som går först och att

musiken sedan håller en hög standard är liksom bara grädden på moset. 

Lite som ett bonus. Så att kalla det en musiktävling är nog lite missvisande, 

om vi skall vara ärliga. Showtävling kunde vara bättre? 

Det är ju jag och äldre grabben som är familjens ESC-veteraner. Och som han sade

då programnumret med dansande nymfer dök upp i semifinal 2:

- Älskar eurovision - var annanstans ser man sådant här? 

(nu minns jag ju inte landet...är inte pro på det sättet

även om ESC är en av vårens höjdpunkter för mig). 

Personligen har jag, och har aldrig haft, "problem" med att heja på 

vårt grannland. Kanske då i ishockey, men om Finland faller ur i den sporten

flyttas hejaropen direkt till Sverige. Tror att det är så för många finlandssvenskar. 

Vi har ändå ett lite starkare band till Sverige än den finsktalande finnen. 

Språk förenar på ett spännande sätt. 

Men skulle aldrig börja med att heja på Sverige i då typ ishockey. 

Men nu i ESC är det ju lite knasigt. Vi har underbart charmiga KAJ som 

är liksom "våra gossar" och stundvis glömmer jag att de faktiskt tävlar för Sverige. 

Och så är jag otroligt glad att de vann av den orsaken att de får upp ögonen, 

och öronen, för oss svensktalande finnar som alltså haft svenska som modersmål

sedan vi ploppade ut ur våra mödrars livmödrar.  

Vi har inte snabblärt oss svenska på båten över till Sverige......typ.

(vilket jag hört så j*vla många gånger då jag varit i Sverige. Vad

bra du talar svenska! Ja, för det är mitt f*cking modersmål!) 

Men jag hejar nog också på våran finska Erika (som för övrigt har ett

svensk-klingande namn, men är inte finlandssvensk, hon kan språk, men

är rätt kass på svenska). Det är rätt vanligt i Finland att man inte tycker att svenskan

är speciellt intressant. Det är obligatoriskt med svenska för finska elever i Finland, 

och vice versa, men många tror att de inte kommer att ha någon nytta av svenskan

i sina finska trakter och känner därför en viss frustation över det som de kallar 

"tvångssvenskan". 

Erika för fram en slags "frigörelse" för den kvinnliga sexualiteten, vilket hon

gjort i andra låtar också. Endel ler lite åt hennes "feminism" men hon har en 

kanske en poäng där att kvinnor skall få ta för sig på samma sätt som män gjort sedan

tidernas begynnelse. Inte bara sexuellt utan annars också. Vi är nog inte fullt 

så jämlika som vi vill ge sken av. Och hon har nu valt att plocka fram den erotiska

sidan. Inget fel i det. Och något i hur hon blivit mottagen med en massa sk*t säger

att vi inte är så liberala som vi vill ge sken av. 

För vem stör det att man sjunger om orgasm i ESC. Lika lite som det borde 

störa att man sjunger om kaffe, cancer, kärlek, älvor, milkshake...eller bastu? 

Allt det där är ju livet? 

PÅSKEN DETTA ÅR

Påsken kom och gick - och gick inte helt som planerat. 

Under några år nu hade det blivit så att vi firat påsken hemma "i stan" i och med att vädret varit

så kallt och påsken så tidig så vi inte kunnat koppla vattnet på stugan. 

I år var det både varmt och vi hade hunnit koppla vattnet och städat upp innan den

planerade familjemiddagen. 

Sönerna skulle komma med lillungens bil. Men den sade upp kontraktet. 

Bara att ringa bärgningsbil och be en bön till alla bilgudar som finns att reparationen

inte skulle bli jättemycket dyrare än vad bilen är värd...

Ja,ja...gamla skruttbilar medför en viss risk för överraskningar. 

Med en studerandes ekonomi brassar man inte i bilbutiken precis. 

Nåväl, det blev en skön helg även utan ätteläggen. Fixade till en fårstek och pimpade 

en vanlig cheesecake med lite lemoncurd på ytan och choko-påskägg 

samt ätbara blommor till en riktig påsktårta minsann! Vi fick en hel del

fixat både utom- och inomhus innan jag åkte på flunsa 2.0. 

*

Iris-katten hade ju sina första riktiga utomhus-stunder på stugan och på 

natten vaknade jag av att hon gnydde, eller liksom jama-pep i sömnen. 

Hon sov alltså intill mig i sängen. Hade tagit på att upptäcka världen utomhus, tänkte jag.

Jag petade på henne och frågade om allt var okej och hon glodde lite

sömndrucket och yrvaket på mig och kringlade ihop sig på nytt och sov vidare. 

Då märkte jag att det pipande/jamande ljudet inte alls kom från katten utan från mig. 

Mina luftvägar pep som en kattunge vid varje utandning. 

Nå, senast på morgonen insåg jag ju att jag blivit rejält förkyld. Attans! 

Vädret ändrade och blev till riktigt gråväder så det, och att vi kände oss krassliga

och att gossarna blev strandsatta pga bilhaveri,  gjorde att gubben och jag 

åkte hem i förtid. Att en sådan påsk i år. Alltid kan man inte vinna! 

Väl hemma kröp jag upp i soffhörnet mitt och roade mig åt att testa på

att låta AI göra en målning av ett foto jag tagit. Riktigt underhållande faktiskt. 

Här knäppte jag ett foto från mitt soffhörn och bad chatgpt ändra det till

en målning i Carl Larson-stil. Och det blev ju ganska bra. Roligt är det i alla fall.

Och tror att det finns enorma möjligheter med AI som vi hittills bara snusat på. 

Jaja...så var påsken detta år! 

Kram från Maggi

ALLT OM MAT OCH LITE OM TOMAT

Det har knappast undgått någon att jag är en vän av god mat. Minns inte riktigt när

jag köpte min första tidning Allt om mat. Måste ha varit någon gång på 90-talet? 

Minns märkligt nog när jag läste min första riktiga inredningstidning. Det var i juli 1989. 

Var precis nyförlöst med min förstfödde och i sjukhusets aula fanns ett nummer av

Hus och Hem och i det numret en artikel om hur man skulle bygga en inbygd

säng i "gammeldagsstil" med pärlspont och ja...ni kan föreställa er? 

Precis sååå skall min 4 timmar gamla grabb få det när han växt till sig lite grann, 

minns jag att jag tänkte. Just den inredningsidén förverkligades aldrig, 

men det kickade igång mitt inredningsintresse. Matade ett behov av skönhet i hemmet

som jag nog alltid haft inom mig. Jag var ju ändå bara 14 år när jag första gången 

målade om mitt rum - själv. Till mina föräldrars smärre förtvivlan. 

Men det blev fint! Tyckte åtminstone jag. 

Men tillbaka till mat. Och mattidningar. Eller tidningar över lag, kanske. 

Under större delen av mitt liv har ändå tidningar varit en större källa till inspiration än 

det stora vida inter-nätet. 

Som kuriosa kan nämnas att Google är lika gammal som min sistfödde, 1998, men 

jag skulle nu säga att det - för mig - dröjde tio år till innan jag har något som helst minne

av att jag skulle ha googlat ett recept. Minns ni? 

Men det är ju det man gör idag, googlar ett recept. Jag har till och med frågat AI-chatten

(Chat GPT) vad jag skall laga för mat med de ingredienser jag har hemma. 

Funkar förresten överraskande bra! Tror absolut att AI hjälper många att fixa till mat

av det man råkar ha hemma. En slags virtuell Martha. 

Men tillbaka till tidningen! Mattidningen. 

Det är länge sedan jag köpt ett nummer av Allt om mat, eller någon annan mattidning. 

Men då jag senast var in till "storstan" för att fylla på skafferiet så hände det sig

att det slank ner senaste numret av tidningen. Väl hemma blev jag lite besviken. 

Tidningen kändes både mindre och "billigare" i sin kvalitet än vad jag mindes. 

Saknade den där känslan av Ooih! och Wow! och Aaaah! när jag bläddrade

framåt bland de lite sladdriga sidorna. Insåg att tidningens tid som papperstidning kanske

är inne på sina sista år. Min tanke bekräftades av chefredaktörens ord i början av tidningen:

"...har vi 240 000 läsare av papperstidningen och 989 000 på alltommat.se".

När siffror får tala, talar de sitt tydliga språk. Papper får ge vika för det digitala. Det

är bara så. Vill vi det eller inte. En utveckling som startade 1998. Med google. 

Han, min förstfödde som aldrig fick den där inbyggda sängen som jag såg i en inredningstidning

när han var typ 4 timmar gammal, jobbar med framtidens digitala utveckling. Jag fattar förfärligt

lite av det som han talar om även om jag inte upplever mig helt tappad bakom den digitala vagnen. 

Så mycket spännande - och kanske lite skrämmande - är på kommande. 

Eller kanske det inte alls är skrämmande, kanske det bara är en helt vanlig, sund utveckling?

Hade nöjet att vara fotografen som fotade bilder till ett AI-projekt på tekniska muséet i Helsingfors

tillsammans med grabben min. Mina bilder är bara en liten, liten del i ett större projekt, men

intressant och givande att få vara med på ett litet hörn är det allt. 

Men...Känns nästan som om jag själv nu skulle lägga en liten era bakom mig. 

Men jag tror jag köpt min sista Allt om mat-tidning. Den ger mig inte den känsla av

lite matlyx som jag vill ha då jag köper specifikt en mat-tidning. 

Med det inte sagt att jag inte skulle tassa in på deras hemsida, det kommer jag ju att göra. 

Sälla mig till den allt mer växande digitala skara amatörkockar på deras webbplats. 

Deras och många andra platser där man hittar det man vill kocka precis då andan faller på. 

*

Men nu skall vi inte glömma tomaterna. Det skulle ju handla lite om tomater också! 

Min egen mycket blygsamma tomatodling har i år varit en....mindre katastrof. 

De tomater jag fått har smakat nada, även om den samme grabb som jag här tidigare nämnt

så gentilt tröstade mig att visst är de också lite små-goda, fast inte som de som vi köpte 

av den lokala odlaren, förstås. Tack och lov för lokala odlare som levererar tomater som 

man kan lite dö för. Och som gör familjens samtliga kockar lite lyckliga. 

Vi som vill uppleva allt om mat. Och sommarsmaker när det är som bäst. 

Ha en skön vecka, 

 Kram Maggi

 

EN ENDA STOR BLUFF

Igår bluffade jag. Riktigt ordentligt till och med! 

Och ja, jag kommer att erkänna bluffen så de som kanske blev lurade

skall få veta det. Men vad var det som jag gjorde då? 

Lurade med mig gubben på en liten skogspromenad till en höstig 

parkskog som vi har rätt nära där vi bor. Det var ingen bluff - han var faktiskt med

på riktigt. Jag hade kameran med, men hittade inte riktigt något att fota. 

Det blir ofta så när jag har sällskap av icke-fotograferande personer. 

Jag tappar fokus på vad som kunde vara skoj att fotografera och bara traskar på. 

Men det blev lite skogsbilder ändå. Lite svampar växande på murkna trädstammar. 

Vid något skede hörde jag hur det rasslade i de torra löven ett stycke ifrån.

Ett rådjur? Eller hjort? 

Men nej, det var bara två unga kvinnor, den ena med kamera

den andra med fin gravidmage som knäppte gravidfotografier i den mysiga höstskogen. 

När jag kom hem satte jag mig i soffan och gick igenom mina foton. Inte mycket att

ha, slängde de flesta. Tänk om jag ändå hade hittat lite kantareller, och tänk om det ändå

varit en hjort som prasslat där i skogen. Och tänk om det dessutom hade varit

fint och milt, eftermiddagssolsken. Tänk ändå. 

Vilken bild det hade blivit! 

Det är här bluffen kommer in. Har inte använt mig av Artificiell Intelligens (AI) egentligen

alls. Vad jag nu stundvis har roat mig med att få Chat GPT att skriva nåt 

i syfte att underhålla mig själv. 

Att använda mig av AI för att skapa något annat, det har jag inte gjort innan. 

Däremot tror jag att det är viktigt att på något plan ändå försöka förstå vad

allt man kan göra med AI. För som någon klok sade; det är inte AI som tar våra jobb

i framtiden, det är de personer som kan använda AI som gör det. 

Nå väl. 

Satte igång och skrev lite prompts. Vet inte om det finns något svenskt ord för det, men 

det är som kommandon vad man vill att AI skall trolla fram. 

Jag skrev: Foto av kantareller i höstig skog med en hjort i bakgrunden.

Efter några inte helt lyckade försök trollade AI fram denna bild. 

Ganska trovärdig, eller hur? Och riktigt snygg. 

Kort skärpedjup och fin bokeh. Just så som jag gillar att fota. 

Programmet jag använde gör foton i fyrkantigt format så jag fick jobba lite

till för att ytterligare be AI i Photoshop generera lite skog till på båda sidorna så jag 

fick en bild i liggande format. 

Till slut redigerade jag bilden ännu lite i Lightroom för att få den färgmässigt att

likna de foton som jag själv tar och se ut som en bild jag kunde ha tagit. 

Från tanken att det skulle ha varit skoj att hitta kantareller och 

se en hjort där på vår skogspromenad till att jag hade en färdig bild på

min dator tog mig - kanske fem minuter. Eller sju. 

Det är fascinerande - och inte så lite skrämmande, främst med tanke på hur

snabbt den här tekniken kommer att utvecklas. För AI lär ju sig själv

hela tiden, den lär sig av sina egna misstag. 

*

Nu tänker jag inte hänga kameran på en krok i skrubben, för mig är fotande

en kär hobby och fotar gärna helt vardagliga grejer enbart i dokumentärt syfte. 

Och så bilder hit till bloggen, inte att förglömma!