Visar inlägg med etikett BALKONGEN. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett BALKONGEN. Visa alla inlägg

TANKAR OM NATUR OCH FOTO OCH NATURFOTO


Slösurfade på Facebook och märkte att en av mina kurskompisar från
min naturfotokurs hade länkat till en intressant artikel om en doktors-avhandling 
(Tampereen yliopisto, YTM TaM Markus Sjöberg)
som handlar om naturbilder, eller foton på vår (finska) natur blir förvräng
i de sociala medierna. Har inte läst själva avhandlingen, 
enbart ett disputationsmeddelande, men det hela verkar väldigt intressant. 

Vill man delta i en naturfototävling åtminstone i Finland så finns det en hel del regler på 
hur man får redigera sina bilder, och de är faktiskt ganska stränga och man måste också skicka
in raw-bilden så domarna kan avgöra om man tagit bort, eller lagt till något som
inte fanns där i originalbilden. Men vad man gör med sina bilder innan man
lägger upp dem på sociala medier finns det ju ingen koll på alls. 

Och jag säger inte att det skulle behöva vara det heller. "Alla" gör något med sina
bilder innan de landar på Instagram. 

Många naturbilder som vi ser i våra flöden upprepar lite samma natur-skönhets-
ideal som våra nationalromantiker målade runt förra sekelskiftet. De förskönade nog
en hel del de med. Och vi fortsätter med det. Låter AI ta bort en störande kvist, eller en
telefon som blivit synlig på det där vandringsfotot. Kuksan i trä får stanna kvar på
bild, men telefonen får AI städa bort. 
Vi vill ha kvar den rena, oförstörda bilden av vår natur. Och ge en bild av att man
är ensam i naturen, enad med naturen. 
Har själv sett bilder i flödet som det facto är tagna från parkeringsplatsen till 
ett naturskyddsområdet, men man hade plockat bort P-skylten och dasset. 

Nå, vad gör nu de då? kan man tycka. 

Det är ju bra att fina bilder lockar man ur huset för att gå ut i naturen och röra på sig. 
Absolut, men det finns alltid en risk att instagramvänliga platser blir för slitna när
"alla" skall ta sig dit. Samtidigt kan man ju sprida en massa kunskap om natur med
hjälp av just naturbilder och kanske ge insikter om det som är problematiskt i vår natur. 

Försöker själv nu och då lyfta fram vikten av gammelskog bland annat, hur det påverkar
så otroligt mycket mer än bara träden i skogen då man avverkar skog för
mycket för att inte tala om att man kalhugger. 

Har jag själv förfallit i fällan att förbättra ett naturfoto med AI. 
Inte mycket, men jo...visst kan det ha hänt. 
Och just på det där problematiska sättet som tas fram i avhandlingen. 
Vilket kanske gör att jag fick en liten aha-upplevelse när jag läste vad
den handlade om. 

På bilden ovan har jag plockat bort en grej som störde mig. Bad familjen
att de skulle peka ut vad det var. Samtliga sade att jag gjort något med granen för
den ser knasig ut på bilden. Men det har jag inte. Den är bara en knasig gran vars topp
vid något skede brustit och en gren har börjat växa som en ny topp. 
Bilden är från min balkong ut över sjön och det jag gjort är att jag plockat bort ett
hus som man ser gaveln på till vänster om granen. Valde att lämna kvar resten av huset 
som syns till höger om granen för det var inte lika "störande". 

Så visst, jag har gjort just det som man tog upp i avhandlingen som lite problematiskt. 
Nu är ju nästan just så här som det ser ut från balkongen, och jag förväntar mig ingen folk-
vandring till balkongen min men ur ett större perspektiv så kan dessa förskönade
foton förstås påverka folket lite snedvridet. Som om naturen skulle må bättre än vad
den gör för att allt är så vackert, och allt som inte är det är bortstädat. 

Och så är det ju så svårt att på bild fånga det som är det verkliga problemet. 
Som klimatuppvärmningen. Bara som ett exempel. 

Nä, nu skall jag gå och sno ihop lite middag, skall på
möte senare ikväll och då vill jag vara mätt å belåten. 

Kram från Maggi

ROSTIGA TING OCH VINTERBLOMMOR


Hej, hej i fredagskvällen! 

Jag och den där lillungen som numera är en vuxen karl, som ni vet, 
men som i bloggosfären alltid kommer att gå under benämningen lillungen, 
vi har en liten gemensam "hobby" som vi kanske utövar två gånger i året 
och det är att ofta (eller "ofta och ofta") en dag på att snoka runt
lite på diverse loppis och antikbutiker. 

Med åren har vi båda blivit mer sparsmakade och medvetna om 
vad vi vill köpa om vi hittar något av värde. Och nu inte i penga-
värde utan något som man efter övervägande vill släpa hem. 

Senaste vecka så hade vi en sådan dag och han gjorde ett fynd i sin smak. 
Och jag hittade som sagt den där snigelpannan att använda till akvarellmålning
och så hittade jag ett par rostiga gjutjärnsgrytor. Det är så där med att fynda att 
det har säkert för olika människor olika betydelse. 
För mig är ett kap inte nödvändigtvis något som är ekonomiskt ett kap, 
även om jag vill vara tillräckligt insatt för att inte betala överpris heller. 

Men de här två gjutjärnsgrytorna visste jag var av "äkta vara" redan då jag 
tog i dem. De väger nämligen riktigt rejält, närmare ett kilo styck så små de är. 
Så absolut inget kinesiskt tingeltangel, vilket också bekräftades av en förståsigpåare
som trodde att de kunde vara belgiska ursprungligen (möjligen franska)
förmodligen sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. De franska gjutjärnsurnorna är mer
tydliga i sina ornament än de belgiska, så kanske belgiska då?
Och värde ute på marknaden här i Norden...
tja runt 100 € styck lär det kunna vara. Jag betalade 10 €. 
I Belgien där de här föremålen är mycket vanligare så kan man få dem
för 15-30 €. 
Så ett litet kap - det kan man väl tala om ändå? 

Nu vill jag ju ha dem kvar, och hade jag nu inte betalat ett fasligt överpris för dem så 
hade jag varit nöjd oberoende. De är ju alldeles underbara till höstens hyacinter
och i vår med vårens första krokusar eller irisar i så blir det förtjusande. 
Och gillar att se på dem, ta på dem, och veta att de varit med i hundra år. 

Vanligtvis är loppisar fulla med en massa strunt om man skall vara ärlig. 
Men ibland kan man fynda. Fynda på många plan. 

Något som man behöver billigt eller något som är värdefullt på annat plan. 
Och visst har jag betalat överpris för nåt jag bara velat ha.
Men det är något i det där att inhandla begagnat. Jo visst köper man
något som man kanske inte "behöverbehöver", men samtidigt ger man ju
det ett förlängt liv. Och så gillar jag ju att omge mig med "gammalt skrot". 
Ärvt eller köpt spelar inte så stor roll. Jag trivs med det lite avskavda. 
Men är numera mycket sträng med vad jag släpar hem. 
Sådant kommer också med tiden. Men ett par hundra år gamla belgiska
gjutjärnskrukor för priset för en hamburgarmåltid. Just saying! 

*

Men NU skall jag ta och ge mig själv en fredagstvaga i form av ett bad. 
Låta axlarna slappna av och sänka kroppen i ett nästan för hett vatten. 
Och bara andas, djupa sköna andetag. Gör du också något för din egen skull. 

Vi är så värda det! 


Kram från Maggi