Är väl som folk är mest. Gillar en viss sorts musik, som kan variera beroende
på vilket humör jag är, vilket sammanhanget är och till och med vilken årstid det är.
Men jag är urusel på att veta låtar och att känna till artister, sångare, grupper,
band, kompositörer. Helt värdelös på sådant.
Gillar lika mycket jazz som klassiskt, svensktoppen som töntpop.
Vissa finska låtar har också krupit in i mitt finlandssvenska hjärta.
Någon liten gen i mig förstår mig nog ändå lite på den där lågmälda melankolin.
Men ESC var det ja. För mig är hela ESC (och Mello) som en bubbla att få,
under några vårvinter- och vårveckor, omge sig med.
Allt det där glittriga, spralliga, färgsprakande, estetiska och mindre estetiska
som är som en smältdegel av idéer som kanske aldrig skulle få lika mycket
utrymme. Det är en tid då allt är liksom okej på något sätt. Alla tillåts vara lite
"all in" och få orkar lyfta på ögonbrynet eller misslynt snörpa på munnen.
Jo, visst finns det sådana också som inte riktigt klarar av att släta ut bekymmersrynkorna
i panna ens för några vårveckor och släppa fram det där barnet i en som förundrat
står och glor på hela spektaklet. För det är det ju - ett spektakel.
Och jag älskar det! Det är på något barnsligt sätt min "happy place".
Nåväl. I år är det ju lite extra spännande för oss boende i Finland.
Sällan har vi önskat så starkt att Sverige vinner som i år.
Nästan så jag tycker lite synd om vår finska representant Erika som
nästan lite blir dissad av sitt eget folk. Hon är ju inte dålig.
Hon är en drottning på scen. Inte många artister som tar en så stor scen
i besittning ensam och äger arenan. Låter kan vara lite porrig och kanske
snäppet för mycket för någon, men den är på sitt (esc-knasiga) sättet
riktigt bra!
KAJs trallvänliga låt om att bada bastu framförd av tre helyllekillar är ju
något helt i en annan genre. Och det är också det som är ESCs charm. Allt går
bara det är tillräckligt bra. Och är det inte så får man åka hem och komma igen nästa år.
Att ens tävla i så olika låtar, med så olika stilar är ju i sig redan lite knasigt.
Och alldeles underbart! Det är som om nästan allt är tillåtet.
Förutom att svära på scenen. Vilket också i och för sig är lite...gulligt.
Mycket bar hud och syftningar till kärlek av det mer köttsliga slaget har
nog alla skådat genom årens lopp - men svära det får man inte!
Nå bra så.
Ikväll är det semifinal och KAJ skall röstas vidare till final. Även om jag är en
vän av ESC så är jag inte så bra på att (komma ihåg) rösta.
Men på lördag skall jag nog göra det. Men hade varit skoj om
de slagit rekord i röster så som de gjorde i Mello.
*
Vad smörgåstårtan har med något att göra. Nå, inte sen något.
Rörde ihop den till morsdag, som vi i Finland firar andra söndagen i maj,
bara för att jag fick en sådan lust att äta just smörgåstårta.
Nästan hela familjen slafsade i sig av den, endast lillungen saknades.
Hans bil, den röda pickupen som nästan blivit till familjens och bekantskapskretsens
maskot, sade upp samarbetet och hamnade hos doktor mekanikern för en
rejäl operation. Gossen fick dock en rejäl tårtbit till frukost när vi åkte förbi
på vägen till stugan.
Näe, nu har klockan blivit semifinal-esc-dags.
Idag hejar vi på KAJ, eller hur? Heja Sverige!
Kram från Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar