Satt häromkvällen i mitt soffhörn och skrev ett rätt så långt inlägg där
jag filosoferade över hur viktig stugan är för mig, och i synnerhet vilken
stor roll den spelade för mig mentalt under de år så jag var utmattad och sönder-
stressad av lite för mycket krav.
Men texten försvann! Det har inte hänt på åratal, att Blogger liksom
inte alls sparat texten medan man skriver.
Tror inte speciellt mycket på ödet, men efter att den första ilskan och
frustrationen hade lagt sig, så tänkte jag att kanske det inte var meningen att
gå tillbaka till de känslorna som då var jobbiga och som jag faktiskt inte
ens skrivit om innan här på bloggen. Och inte lyfte jag nu fram de nu heller,
mer bara vikten av att jag hade denna stuga att dra mig tillbaka till och
andas fritt och uppleva en kravlöshet som var helande.
Skrev också om att även om jag än i dag upplever samma njutning
att komma ut till stugan, till gränslandet mellan skog och hav, så är
det inte på samma sätt befriande. För i dagens livssituation har jag inget
jag behöver "fly" ifrån. Skrev också att jag minsann inte saknar stressen
och utmattningen, absolut inte, men att det inte heller känns
lika starkt i själen att få dra sig tillbaka till tystnaden.
Skrev också att jag ibland faktiskt har tänkt på att stugan var min
räddning. Inte för att jag då bara kom ut hit för att vara, nejdå jag
pysslade på. Målade, putsade, fejade och inredde.
Inredning, eller "behovet" att ha det vackert omrking mig har aldrig varit
ett krav för mig. Jag blir lugn och trygg i en miljö som är vacker för mig.
Vad andra tycker och tänker om mina val av vare sig kläder eller ting
har aldrig betytt något för mig. Men det som har betydelse är att jag blir
väl till mods och glad av att omge mig med estetik, min estetik.
Mja...vad vill jag nu egentligen säga med detta?
Kanske att man inte skall underskatta den "självhjälp" och
en stunds flykt från vardagskrav som enkla små grejer kan ge en.
Numera när jag kommer ut till stugan, tänder brasorna, en i bastun och en
inne i stugan, så fylls jag av en tacksamhet över detta ställe som nog
en gång i tiden räddade mig från att sjunka ännu djupare i
stress-träsket och höll min näsa ovan ytan i utmattningens vågor.
Kram från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar