SMÅ DILEMMAN...


En god vän till mig är författare och stundvis stönar han frustrerat över avsaknad
av inspiration, men han har lyckats utveckla ett system att få in sig själv på
rätt spår igen. Det är bara att sätta igång. 

Det låter så enkelt när han förklarar hur han gör.
Jag tycker inte det är fullt lika enkelt. 

Just nu är jag otroligt tacksam att jag åtminstone får en del av min inkomst 
från helt vanligt tråkjobb för min inspiration och flow på den mer kreativa sidan
är som bortblåst! Gömd i snö. Borttappad i vintermörkret. Puts väck! 

Jag har förr hamnat i inspirations-svackor och lyckats kravla mig upp 
från dem, så kanske det sker även denna gång, men fy fan så jobbigt 
det är när man är djupast i svackan. Inget man åstadkommer ger minsta lilla
belöning liksom. Det är bara segt. 

Och varför skall det egentligen vara så här? Att man ofta i de mer kreativa 
yrken eller hobbyn ramlar ner i dessa svarta hål där ingen tanke eller idé man
får tag i vill växa till sig och utvecklas. Allt man rör vid blir till en död sten.
En sten som bara tynger. 

Varför är det så?

Varför skall det göra ont att skapa? Kännas så jobbigt?
Eller att vägen, innan det blir något skapat alls, 
stundvis känns så stenig att tassa på? 



Ja-a, till fredag borde jag leta fram på den här inspirationen som 
nu verkat gått rejält vilse i tillvaron. 

Och jag borde bli så mycket bättre på att locka fram den
när den behövs. 

Jobbar på det! 

1 kommentar:

Mira sa...

Inspiration ja... Det känns som den frusit fast. Fingrarna vill knappt ens gripa om kameran. Jag beundrar dig som i alla fall ger dig ut.