VARDAGSVECKA...

…och kameran har vilat. Och mycket annat har vilat också.

Det har varit lite lugnare än på länge på jobbet och det har varit skönt på det sättet, att man liksom har hunnit fatt sig själv och landat i ett skönt flow.

Så där som det skall vara. Egentligen.

Även om det, i dagens värld, då det mesta följs upp på nästan minutbasis, blir lite motstridigt.
Samtidigt som man (jag) tycker det är gudomligt skönt att få dra efter andan, göra sitt jobb i ett skönt och behagligt tempo, med tid för eftertanke och djup, så blir lugnet ett stressmoment i sig då man vet att så här kommer man aldrig att uppnå de förväntningar som är utsatta på en.

Galet. 

Jag är som bäst när jag får fördjupa mig och vara grundlig. Och snabb. Och effektiv. 
Men i den ordningen. Inte tvärtom.


Jag har funderat en hel del på det här. På arbetslivet, på framtiden, på hur vi är och gör och vill.
Vad vi vill och vad vi tvingas att villa vilja. På ändringar som kommer att komma med en hastighet som kommer att få oss att tappa andan. Och hur vi skall göra för att inte tappa bort oss själva i det hela.

Hoppas jag har fel, men jag tror att vi kommer att se en förändring i mycket som vi inte alls är speciellt förberedda på. Och jag vet inte om jag är nyfiken eller vad? 

Men idag är det fredag, och jag har tänt vårens sista ljus på bordet, ute är himlen blå fast klockan är halv tio. Bara att tänka sig DEN tanken i november liksom…

Men i övrigt: Konvalescenten har landat i det här nästet igen efter några dagar på vift. Lillungen har släpat hem en kompis och de två är fastklistrade vid var sin dator. Hundarna ligger nöjda med tassarna i luften i soffan och katten ligger som en drottning med betydligt stiligare posé i fåtöljen och spinner. 
Jag sitter här och försöker sopa ihop några vettiga tankar, vilket onekligen går…så där.

Tankarna flyger och flänger hit och dit som yrvakna vårfjärilar och vill inte riktigt landa i något som skulle kunna orka bilda en vettig tanke alls. 
Samtidigt är det lite komiskt. När jag sitter och mediterar så är det just det här fria, lediga, banala tankeflödet i hjärnan som jag vill åstadkomma. Tankar kommer och går och inget som man behöver haka upp sig på utan bara låta det bli vad det vill och sedan flyga vidare när nästa tanke kommer och vill ta plats.

Alla som mediterat någon gång vet precis hur underbart det är när man når den känslan. Att den nu kommer lite ofrivilligt precis när jag skall skriva ett inlägg är…nja…nytt?

Men fredagskväll är det. Och det är väl aldrig fel? 
Nå näää…..!




Inga kommentarer: